Anglosaxisk bildningstradition

Henrik Berggren skriver i Dagens Nyheter:

Inträdesprovet till All Souls College i Oxford är, enligt International Herald Tribune, världens svåraste. Under två dagar har de sökande sammanlagt tolv timmar på sig att skriva ett antal uppsatser i olika ämnen. /…/ Och så finns essäfrågornas kronjuvel, ettordsämnet. Utifrån ett enda substantiv ska studenterna skriva en elegant och sammanhängande uppsats som visar att de är särskilt lämpade för All Souls. /…/ Förmågan att jonglera med ord och improvisera fram en text från ett stickord är kanske mer en måttstock på journalistisk talang än på vetenskapligt sanningssökande. Det är knappast en tillfällighet att den brittiska pressen är fylld av fyndiga och välskrivande skribenter med en examen från Oxford eller Cambridge.

Denna slutsats är konstig. Varför skulle förmågan att kunna uttrycka sig intellektuellt i skrift vara knuten just till journalistik? Att den brittiska pressen håller hög standard har många faktorer, men om man vill lyfta fram den viktigaste faktorn på utbildningssidan lär det vara bildningsideal. Bland de populäraste kurserna på Oxbridgeskolorna är PPE, Politics, Philosophy and Economics – en oerhört allmänbildande utbildning. Och då kan vi jämföra med Sverige. Hur mycket filosofi är det i statsvetenskaplig undervisning på svenska universitetet? Hur mycket Wittgenstein, Virilio och Augustinus läser man när man tar en svensk pol kand? Hur mycket obligatorisk genus”vetenskap” är det? Just precis…

Ska man dra någon generell slutsats från de hårda inträdesproven till Oxbridge vore det snarare mer lämpligt att säga att det knappast är en tillfällighet att Storbritannien har vunnit näst flest nobelpris av alla länder genom många framstående akademiker med en examen från eller tenure vid Oxford eller Cambridge (Cambridge är för övrigt det universitet som har flest nobelpristagare knutna till sig). De höga mått av kreativitet och självständigt tänkande som anglosaxiska universitet i allmänhet, och Ivy League+Stanford+Berkeley+Chicago och Oxbridge+LSE i synnerhet, kräver och uppmuntrar till utrustar eleverna med en skarpare analytisk förmåga som inte helt oväntat leder till fler nya upptäckter (innovationsgrad och nobelpris) och framgångsrika entreprenörer (hur många på Forbes topplista över rika företagare och på Times lista över världens stora ledare har inte läst en AB/BA, LLB/JD eller MBA på något av ovanstående universitet?)

På denna punkt ligger Sverige långt efter. Vi må ha hög lägstanivå, och antalet högskolepoäng per capita lär knappast vara fler i något annat mångmiljonland. Men den svenska högstanivån på grundutbildningar är skrämmande låg. På den punkten har vänstern lyckats. Duktiga elever har konsekvent hållits tillbaka, och medan ett skarpt intellekt i tonåren i USA och Storbritannien belönas med student awards och scholarships får jämnåriga svenskar nöja sig med att irritera läraren genom att ännu en gång försiktigt säga att man läst ut boken som man fick i extrauppgift att läsa för att man var klar med alla obligatoriska skoluppgifter.

Simon Hedlin Larsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s