Tag Archives: kriminalitet

Sverige är bäst

… menar Bo Ekman och James Wine på Tällberg Foundation som vägt ihop ett antal index där Sverige totalt hamnar på en förstaplats. Ekman och Wine skriver:

Vi lägger så samman ländernas platssiffror på de olika listorna till ett slags meta­index. Liksom för tre år sedan beläggs första platsen av Sverige (platssiffra 4,6) vilket är 1,0 bättre än sist. Nu liksom då följs Sverige av de övriga fyra nordiska länderna om än i något varierad ordning. Tyskland har till exempel siffra 15,0, Storbritannien 18,9, USA, 25,4, Ryssland 72,9, Kina 82,0 och Indien 90,6.

Dessa mätningar av allt från konkurrenskraft, mänskliga rättigheter, miljö och demokrati bygger på systematiska jäm­förande analyser. Att Sverige och de nordiska länderna förstärker sin tätposition är intressant i en värld stadd i så dramatisk förändring. Tätpositionen speglar också bilden av Sverige och Norden som en det globala samhällets nationalpark.

Och egentligen borde väl detta inte förvåna någon. Lägger man samman faktorer som utbildning, fattigdom, globalt inflytande, miljö, jämställdhet, växthusgasutsläpp, politisk stabilitet, kriminalitet, naturalisering, arbetslöshet, korruption, folkligt inflytande, folkhälsa och sociala skyddsnät är det svårt att tänka sig att något land skulle vara bättre än Sverige. Detta innebär inte att alla svenskar lever perfekta liv. Sverige har tveklöst många och svåra problem. Även i Sverige finns många människor som lider, lever under omänskliga förhållanden och som samhället blundar för. Många svenskar har dålig hälsa, och problemen är av såväl fysisk som psykisk natur. Samtidigt är det också många som aldrig får möjlighet att utnyttja sin potential och sträva efter att uppnå sina drömmar. Allt detta måste vi naturligtvis försöka ändra på.

Men medan vårt ständiga arbete för att göra Sverige bättre pågår bör vi samtidigt erinra oss att Sverige på många sätt faktiskt är ett fantastiskt land. Och får man frågan om vilket man tycker är världens bästa land är det svårt att svara något annat än just Sverige.

Simon Hedlin Larsson

Galna åsikter om ekonomisk jämlikhet del 2

Nu har även Lena Halldenius, docent i praktisk filosofi vid Malmö högskola, fått möjligheten att i “OBS” diskutera ekonomisk jämlikhet och boken The Spirit Level (sv: Jämlikhetsanden). Hon inleder sitt anförande på följande vis:

“Om man ska sammanfatta denna studie i en mening kan det låta så här: Människor mår kasst av att ha det sämre än andra, av att känna sig underlägsna och trampade på.

Nu vet jag inte hur många som blir jätteförvånade över att höra det, men det märkvärdiga med Jämlikhetsanden är inte påståendet utan det enorma statistiska material som visar att i utvecklade samhällen så är det mer jämlikhet, inte mer ekonomisk tillväxt, som ger ökad livskvalitet.”

Nog vore det onekligen intressant att höra Halldenius berätta om vilka länder som har haft negativt ekonomisk tillväxt som upplever den förhöjda livskvalitet som hon talar om. En intressant iakttagelse är att under perioden 1997-2007 var det bara två länder i hela världen som hade negativ tillväxt, och det var “framgångsländerna” Zimbabwe med en tillväxt på i genomsnitt -3,9 % per år, och Guinea-Bissau med -1,3 % per år. Att tillväxt är en förutsättning för välstånd är inte en åsikt utan en sanning, och det är inte ens något som boken ifrågasätter, varför detta påstående får stå helt och hållet för Halldenius själv.

Vidare så är kommentaren om avundsjuka värd att ifrågasätta. “Människor mår kasst av att ha det sämre än andra,” säger Halldenius. Visst, för många stämmer det nog. Men som det tidigare (och ännu tidigare) har resonerats kring: varför skulle denna må-dåligt känsla över andras framgång begränsas till landets territorium? Om fattiga amerikaner mår dåligt över rika amerikaners förmögenheter, varför mår inte svenskar lika dåligt över rika amerikaners förmögenheter? Varför har inte Sverige samma sociala problem som USA?

Och även om någon skulle kommentera att det handlar om vad man upplever dagligen, är det garanterat fler svenskar procentuellt sett som har läst om och sett Göran Perssons Torp i Sörmland än amerikaner som har läst om och sett Al Gores lyxvilla i Memphis. Varför mår inte svenskar lika dåligt som amerikaner? Om en åtminstone lika stor andel av den svenska befolkningen som den amerikanska ser och hör rikedom dagligen, varför har inte vi samma höga nivåer av oavslutade grundskolestudier, spädbarnsdödlighet och drogmissbruk i Sverige som i USA?

“Men du glömmer ju att det procentuellt sett finns fler fattiga amerikaner, och att det alltså är en relativt större del av USA:s befolkning som upplever psykiska problem till följd av andras rikedom,” kanske någon säger. “Amerikaner och svenskar som är fattiga lär må ungefär lika dåligt per capita över rikedom, men i och med att det är en större andel amerikaner än svenskar som är fattiga kommer det vara fler amerikaner som mår dåligt, vilket leder till att USA:s problem är större än Sveriges.”

Bra kommentar! Men vänta nu – vad sa du om antalet fattiga? Är det i jämförelse med Sverige en större del av USA:s befolkning som har mycket dålig levnadsstandard? Det är alltså procentuellt sett fler fattiga amerikaner än fattiga svenskar, menar du? Och därefter förklarade du hur detta hängde ihop med USA:s höga nivåer av sociala problem?

Och där har vi – inte helt oväntat – svaret. Det är fattigdomen som är problemet. Inte skillnaden.

Som Steve Martin säger på bästa fransk-engelska när han spelar inspektör Jacques Clouseau i The Pink Panther och har löst ett fall:The case is closed.”

Simon Hedlin Larsson

Alkoholen utan skuld för våldet?

I söndags blev tolv ungdomar intervjuade på SvD:s förstasida. Frågan löd: Hur stoppar vi våldet? Fler poliser och vakter svarade hälften. Att man inte ska leta efter bråk, inte kaxa och inte göra situationer värre var andra förslag. Detta är viktiga synpunkter och någonting som alla bör tänka på. Dock måste jag säga att jag blev väldigt förvånad över att ingen nämnde alkohol överhuvudtaget.

Alkohol går hand i hand med våld. Den senaste veckans debatt om ungdomsvåldet och hur detta ska bekämpas tycker jag har innehållit alldeles för få diskussioner om vilken roll alkoholen spelar. Vissa vill ha vuxna som går runt på gatorna, andra vill att politiker och myndigheter ska ta större ansvar, men ytterst få diskuterar hur vi praktiskt ska gå tillväga för att minska alkoholkonsumtionen bland ungdomar.

Följande är ett utdrag från en rapport, ”Brottsutvecklingen i Sverige 2001–2003”, gjord av Brottsförebyggande rådet: ”Enligt Lenke (1989) visar såväl svensk som internationell forskning om dödligt våld att upp till 86 procent av gärningsmännen och 75 procent av offren var alkoholpåverkade vid tiden för brottet.”

Dessa siffror gäller dock inte bara ungdomar utan människor i alla åldrar, vilket leder oss vidare till nästa fråga. Är det bara ungdomar som ska dricka mindre eller gäller det hela befolkningen, även vuxna?

Leif Lenke som är både alkoholforskare och professor i kriminologi vid Stockholms universitet säger på Systembolagets hemsida: ”Dessutom dricker 85-90 procent av Sveriges vuxna befolkning vin, sprit eller öl, så frågan är politiskt kontroversiell.”

Om vuxna ska vara förebilder för unga bör föräldrar tänka mer på hur regelbundna alkoholvanor kan tolkas ur ett barns perspektiv.

Många fall av misshandel och dråp skulle undvikas om vi drack mindre alkohol.

Simon Hedlin Larsson

Glöm inte att förebygga brott

Samhällsdebatten idag handlar mycket om vilka straff som ska utdömas för olika brott. En del vill se längre fängelsestraff. Andra vill se strängare lagstiftning och hårdare domar. Självklart är straff och vård nödvändiga, men jag tycker det är viktigt att man inte glömmer bort vikten av att förebygga brott.

Det diskuteras för mycket om vad som ska ske med dem som begått brott. Självklart är kriminalvården viktig för att skapa en trygg och välfungerande rättsstat. Men jag tycker att man bör diskutera och testa olika metoder att förebygga brott i större utsträckning än vad som görs idag. En del säger att det inte är speciellt effektivt att låta poliser besöka skolor och informera om snatteri, alkohol och droger – brott begås i stor utsträckning i alla fall. Jag tänker inte uttala mig om effektiviteten av polisens skolbesök, däremot vet jag att det finns nya metoder att förebygga brott som visat sig vara väldigt positiva.

Tommy Andersson skriver i en rapport för Brå (Brottsförebyggande rådet), “Kriminell utveckling tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser”, om hur man kan förebygga brott genom att stärka relationerna i familjen. Metoden går ut på att utbildad personal kontinuerligt besöker familjer och ger föräldrarna stöd genom att hjälpa dem att sköta om och uppfostra sina barn. I rapporten nämns även en amerikansk forskare som har gjort en omfattande analys av just denna metod. Hans rapport återges på följande sätt i Tommy Anderssons rapport: “Perhaps the most promising results in all areas of crime prevention are found in the evaluations of home visiting programs.”

Kriminalvården i all ära. Men att glömma bort vikten av att förebygga brott vore mer än ett misstag. Om många anser att de metoder vi använder oss av idag för att förebygga brott inte är effektiva nog, tycker jag att vi bör ge utrymme för att testa andra sätt. Jag tycker att nya metoder, såsom hembesök av utbildad personal, bör prövas större utsträckning. Det är inte omöjligt att förebygga brott.

Simon Hedlin Larsson