Debatterna om brott och straff måste få ett slut

Ännu en gång har man spillt prime time television på att ha en debatt om fängelsestraff. Det gäller gårdagens TV4:s Kvällsöppet som handlade om Sturebyfallet då Therese, 15, ströps av ett jämngammalt par (läs mer om fallet, domen och sorgen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8).

Som vanligt hade man bjudit in advokater, åklagare, anhöriga, journalister och ex-kriminella för att debattera domen – som i detta fall gällde tingsrättens dom på 1,8 år i sluten vård. Dessa diskussioner är alltid meningslösa. Jag har sett säkert 50-60 debatter av samma slag under de senaste åren (Kvällsöppets senaste säsonger lär stå för minst 6-8 av dessa), och man kommer aldrig fram till någonting vettigt.

Det är klart att man som anhörig till ett brottsoffer alltid vill ha högre straff när det gäller så pass grova brott som mord, dråp, vållande till annans död, och så vidare. Det finns inget straff som ur ens personliga perspektiv är gott nog, för det kommer ändå aldrig ge en tillbaka den man har förlorat. Ingenting kommer göra saknaden mindre.

Utöver detta anhörigperspektiv tillkommer dock den juridiska bedömningen. Här går man efter gällande lagstiftning och praxis. Utgår man från tingsrättens grundsyn om hur situationen förhåller sig gällande mordet på Therese är 1,8 år i sluten vård en helt rimlig dom för förövarna – juridiskt sett. Och det är detta som är problemet. För när anhöriga till ett brottsoffer som berövats sitt liv kräver livstid och bortslängd nyckel måste man se till hur lagarna och rättspraxis ser ut.

Därför blir som sagt dessa debatter alltid fullständigt meningslösa för anhöriga och jurister talar alltid förbi varandra. Det finns endast två fall då denna typ av debatt kan vara bra att ha, och det är 1) om den dömande instansen i fråga tros ha utfärdat en juridiskt felaktig dom, eller 2) om man för en diskussion om brottsbalken och straffens funktion och utformning i sig.

Eftersom jag inte hört en enda jurist uttala sig om att tingsrätten skulle ha gjort en felaktig bedömning utifrån de lagar och föreskrifter som finns (även åklagaren i fråga själv säger att han förstår tingsrättens dom, dock att han utgår från en annan grundsyn varför han landade på fyra års sluten vård) fanns det bara ett lämpligt tema för gårdagens Kvällsöppet, vilket då är dagens brottslagstiftning och hur den bör se ut.

I mina ögon bygger brottslagstiftningen på fyra pelare:

1. Rehablitering, 2. Frihetsberövning, 3. Avskräckning, 4. Hämnd

I den ordning som jag räknade upp dem anser jag också att prioriteringen bör vara. Mycket kan man säga om religionernas negativa konsekvenser, men någonting mycket positivt med världens religioner är att man har framhållit kärleksbudskapet. Jag tror på kärlek, medmänsklighet och förlåtelse. Det gäller även från samhällets sida, och därför tycker jag att rehabliteringen är viktigast. Vi kan och bör hata onda handlingar, men hatet ska riktas specifikt mot handlingarna i sig och inte mot människorna som utför dem. Hata synden, men älska människan.

Jag menar således att de som begår brott i så stor utsträckning som möjligt ska återanpassas till att kunna leva så normalt liv som möjligt, oavsett vilket brott det än gäller. Dock så tillkommer en viktig aspekt här, och det är frihetsberövandet. En person som kallblodigt mördar en annan människa kan omöjligt släppas ut efter ett halvår av exemplariskt uppförande. Här måste man nämligen säkerställa att personen i den mån det går att personen inte begår fler brott. Och återfallsstatistiken för just våldsbrott är tyvärr mycket hög, varför det finns goda skäl till mångåriga frihetsberövanden för de värsta brotten.

Att avskräckning i form av att man ser vad andra får för straff tycker jag inte det finns särskilt goda belägg för att det skulle vara en bra metod. Personligen tycker jag det känns som om somliga använder detta som en ursäkt för att göra straffen hårdare, när man egentligen är mer fokuserad på hämnd än på att faktiskt förebygga att andra begår brott.

Kan också passa på att säga att jag givetvis skulle bli helt förkrossad om jag förlorade någon i min nära omgivning och förmodligen skulle jag reagera precis som vem som helst och kräva livstid. Och just därför är det så viktigt att samhällets institutioner inte påverkas av de inblandades känslor, utan fortsätter att vara så sakliga, objektiva och rationella som de bara kan. Därför tycker jag att hämnd bör få så lite utrymme som möjligt i brottslagstiftningen, samt att det finns mycket mer effektiva sätt att förebygga brott (ge bättre stöd till barn med skilda föräldrar, motverka arbetslöshet, arbeta för fri abort och minska alkoholkonsumtionen, etc) än att utdöma livslånga fängelsestraff.

Gårdagens Kvällsöppet lär tyvärr inte ha varit den sista flumdebatten om utdömda straff har varit bra eller dåligt. Man kan ju bara hoppas att de blir färre med åren.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för att läsa intressanta inlägg om:

6 responses to “Debatterna om brott och straff måste få ett slut

  1. Bra skrivet, hämnd är inget som samhället ska hålla på med. Hämnd föder hämnd föder hämnd och det enda ett samhälle som ger efter för de kraven uppnår är ett hårdare samhällsklimat.

  2. Escaping Perdition

    Jag håller inte med i något av det du skriver. Det är ett felaktigt argument att avfärda anhörigas önskningar kategoriskt för att de är partiska. Det är just på grund av att de drabbats som deras röst är av vikt. Om så vore fallet borde vi hyra in överlevande medlemmar av Röda Khmererna att döma påföljder i Sverige, då de är garanterat såväl ointresserade som opartiska för våra lidanden.

    Att senare säga att juridiken idag är att acceptera bara för att den är praxis är ett mycket allvarligt misstag. Juridik är politik. Det är politiker som skrivit lagarna och bestämt deras innehåll. Vi styrs i Sverige av en socialistisk värdegrund med starka humanistiska kriminologiska inslag. Är man inte politiskt tillhörande detta är det fullt naturligt att kräva en politisk ändring av dessa motbjudande veka påföljder, givetvis med hög bibehållen rättssäkerhet.

    Sist men inte minst är det otroligt självgott och cyniskt att sitta hemma och babbla om hur fint det är med rehabilitering, och hur primitivt det är med rättvisa, hårda straff. Det mynnar ut i en horribel utilitaristisk världssyn, där man är villig att offra individer som försökskaniner. För vi vet ju alla att om en av dessa mördare begår nya brott, så kommer varken du, socialisterna i politiken, eller domstolarna ställas till svars.

    Nej, det är rimligt och bra med hårda straff som avskräcker från nya brott, ger trygghet och en känsla av rättvisa till anhöriga, som ser till att personen inte kan begå nya brott, och som överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet. Inget av detta stämmer in på ett par års daltande för mord.

  3. Du är inte helt ute och cyklar men sladdar en aning. Eller så har du bara en mycket vackrare och utopisk bild av mänskligheten än vad jag har.

    Har man begått ett brott så ska man straffas. Både straffet (jag ser det mer som en egen pelare, än som del av avskräckning) och frihetsberövningen kommer enligt mig före rehabilitering. Fängelserna är inte i första hand till för att rehabilitera de som har begått ett brott, utan för att skydda dem som inte begår brott. Åtminstone i min värld.

    Sen håller jag med om att man bör hålla hämnd utanför. Jag gissar att jag skulle vilja döda den person som dödar en närstående till mig. Det ska inte vara tillåtet – då hamnar vi en mörk och biblisk öga-för-öga värld som jag inte vill leva i. Jag är starkt kritisk till dödsstraff.

    Men det betyder inte att brott inte ska straffas enligt lagen. Och lagen tål att debatteras.

  4. Först och främst. Det som är tråkigt med hela ditt inlägg är att det är ett så klassiskt resonemang som inte tillför debatten något nytt. Ungefär som någon som precis smakat pizza för första gången och är helt överväldigad. Du har givetvis rätt till din åsikt men jag håller inte med om den.

    Din utgångspunkt är brottslingen, gärningsmannen, inte offer eller potentiella framtida offer. Huvudsyftet med att låsa in någon är att förhindra framtida brott. Dina fyra pelare haltar på den punkten. Du talar i princip om vård kontra straff, men det är ett gärningsmannaperspektiv. Du missar alla andra vinklar.

    Straff eller vård, jag är ointresserad av både och. Första prioritet för mig är att ingen blir utsatt för fler brott. Det är målet, nolltolerans. En kvinna måste kunna få gå genom ett mörkt skogsparti en sommarnatt utan att behöva vara rädd för att bli våldtagen. Om det innebär att varenda brottsling måste låsas in på livstid så är det en helt okej prislapp för mig. Våra kvinnor är värda det.

  5. Jag personligen tycker de fyra pelare borde vara och dess prioriteringen.

    1. PREVENTION 2. Rehablitering, 3. Avskräckning, 4. Hämnd

    Bästa & vanligste formen av 1.Prevention är att Frihetsberöva gärningsmannen.

    Monströsa former är dödstraff, lobotemering, stympning, etc. Invändningar mot dessa metoder är mer om risken för oskyldiga som kan drabbas, inte deras effektivitet. Dessa invändningar är snarare en misstro gentemot underlaget &domstolens kompetens.

    Om frihetsberövninen alstrar mer brott, tex Brottslingar kani fängelser utbyta ideer, kontakter och förfina sin “konst” är den inte preventiv, snarare samhällsfarlig.

    Dessutom
    Även om en gärningsman grips för ett bagatell brott, så länge som det är fastställt att gärningsmannen är en fara för samhället ska gärningsmannen inte släppas fri.

    Efter rehabilitering behövs ett fungerande ventil system för att bedöma resultatet och om gärningsmannen nu är preventerad från vidare brottsliga gärningar.

    Men jag ser ingen poäng att använda exempelvis frihetsberövning, när ingen risk för återfall finns.

  6. Ett intressant inlägg som jag kanske inte delar åsikt om men det är viktigt att frågorna diskuteras. Vi ser en tendens med ökad brottslighet i samhället med allt grövre och grövre brott. Har vårt rättssystem hunnit med i denna utveckling? Är alla lika inför lagen?
    Vad är ett människoliv värt? Kan det vara värt inskränkningar i den personliga integriteten för att skydda människoliv? Går det att sätta ett pris på ett människoliv?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s