Någon måste regera landet

Enligt en Sifo-undersökning vill endast 13 procent av de tillfrågade att en regering efter valet 2010 samarbetar med Sverigedemokraterna. Det är lätt att ställa krav, men det är ibland inte särskilt enkelt att leva upp till dem. Om inte den borgerliga alliansen eller den rödgröna röran vinner egen majoritet i riksdagen står man mer eller mindre inför fem alternativ: 1) minoritetsregering enligt blocköverskridande överenskommelse, 2) minoritetsregering med ständiga förhandlingar, 3) majoritetsregering genom brutna pakter, exempelvis MP till det borgerliga blocket eller C+FP till det rödgröna, 4) minoritetsregering med stöd från SD, samt 5) utlysa nyval.

Nyval lär vara det sämsta utfallet för de etablerade partierna eftersom lite tyder på att något annat parti än SD vinner på det. Minoritetsregeringar är naturligt svaga, och om man inte kan göra upp på förhand om att oppositionen lägger ner sina röster (vilket man ska erinra sig om vore en mycket märklig företeelse) kommer SD få onaturligt stort inflytande i frågor som inte rör ekonomin (i budgetfrågor krävs en total enighet krävs för att fälla en minoritetsregering). Regeringen kommer således kunna få igenom sin budget, men tvingas sedan till förhandlingar i de flesta frågor utöver den ekonomiska politiken. Å andra sidan är den ekonomiska politiken viktigast, och om man bara kan komma överens om en gemensam budget är blockförflyttningar åtminstone i teorin möjliga, om något parti tror sig ha möjlighet att förklara sig inför sina väljare, det vill säga. Socialdemokraterna har tidigare öppnat för samarbete med mittenpartierna C och FP, medan Moderaterna anser det naturligt att vid ett valresultat utan egen majoritet förhandla med Miljöpartiet.

Man bör emellertid tänka på att blockpolitiken aldrig förr har varit så cementerad som den är idag. Att gå till val som ett skattesänkarparti (M, FP, C och KD) eller som ett skattehöjarparti (S, MP, V) och sedan helt byta politik efter den 19 september 2010 är inte något som hör till vardagen. Att man inte håller vallöften i enskilda sakfrågor är vanligt, men eftersom en regerings politiska agenda i grund och botten bygger på synen på ekonomin och skatterna kommer många uppfatta det som värsta sortens svek att rösta för högre respektive lägre skatt, se ens parti bilda regering, och sedan få uppleva en ekonomisk politik tvärtemot den man ville ha. En minoritetsregering med stöd från, och ständiga förhandlingar med, det andra blocket är därför mest troligt.

Desperationen kommer till stor del avgöra utfallet vid ett alltför jämnt val nästa år, men i dagsläget finns det lite som talar för en blocköverskridande majoritetsregering, lika lite som att man inför valet gör upp om att den eventuella minoritetsregeringen inte ska fällas av oppositionen genom att den senare lägger ner sina röster. Samtidigt är kaos att vänta om så inte sker eftersom Sverigedemokraterna i varje fråga där oppositionen är enad kan, med sina relativt få mandat, fälla regeringen. Det enda sättet att undvika detta är att en borgerlig minoritetsregering förhandlar med Miljöpartiet respektive en rödgrön minoritetsregering med C och/eller FP. Ser man dock till vilka frågor respektive block vill driva i valrörelsen är långa, långa förhandlingar att vänta. Men av de fem alternativen lär detta ändå vara det mest troliga. Vilket som kommer därefter är svårt att säga. Eftersom nyval är uteslutet, en blocköverskridande majoritetsregering i nuläget likaså, och en på förhand blocköverskridande överenskommelse om nerlagda röster förefaller mycket osannolik, bör man dock inte bli förvånad om en eventuell minoritetskoalition efter valet börjar förhandla med Sverigedemokraterna. Landet måste styras.

Det finns goda skäl att hoppas på en borgerlig eller rödgrön majoritetsregering valet 2010.

Simon Hedlin Larsson

5 responses to “Någon måste regera landet

  1. Vad är det som utesluter en bred koalition enligt Tysk modell. Jag tror att M och S kan i skenet av rikets bästa komma fram till att regera tillsammans är det enda tänkbara alternativet. Om något av småpartierna Fp eller C bildar koalition med S + V + Mp så kommer väljarna vid nästa val att ge dom respass från riksdagen. Dom har då sviket sina väljare och alliansen. Detsamm gäller Mp, så troligen är en regering S + M enda chansen att effektivt stoppa SD som vågmästare.

  2. sylvia österberg

    varför måste SD stoppas???
    Är det demokrati att inte respektera valresultat, när det gäller SD, eller annat parti.
    i så fall har vi diktatur,eller oligopol åtminstone.

    varför är riksdagens partier, + media
    rädda för SD:s väljare??????
    Kanske för att mista MAKTEN!!!!!

  3. SYLVIA ÖSTERBERG213 miljarder kronor kostar migrationen i Sverige per år Kostnaden på 213 miljarder svenska kronor gäller förmodligen på de totala svenska offentliga utgifterna. Alltså staten, landstingen och kommunerna! Jag har inte de exakta utgifterna för Sveriges offentliga sektor 2009. Men en gissning på 50% av Sveriges BNP om ca. 3.000 miljarder svenska kronor ger 1.500 miljarder svenska kronor!
    Invandringskostnaderna om 213 miljarder svenska kronor av 1.500 miljarder svenska kronor är ca. 14% av Sveriges offentliga utgifter och sanslösa 7% av Sveriges totala BNP för 2009!!!!
    Detta är naturligtvis totalt oacceptabla utgifter och jag har full förståelse, att den “politiska nomenklaturan” gör allt för att mörklägga denna ekonomiska svindel mot det svenska folket!!!!

  4. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/4-av-10-vill-ha-samarbete-med-sd_3662109.svd

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/minaretfragan-delar-schweizare_3863697.svd

    Citat : Debatten delar dock landet. Enligt senaste opinionsundersökningen tänker 37 procent rösta för förbudet, 53 procent mot och 10 procent har inte bestämt sig.

    Svd: 7 av tio säger nej till SD-koalition

    Nortexius:Jaså? 13% + 15% osäkra = 28 % (alltså 2 av 3 och inte 7 av 8 )

    Slutsats? Svensk media är skit och journalister kan inte räkna.

  5. Var är alla FN:s resolutioner mot Israel:s ockupation av Palestina.
    11 december 2009, kl 22:48 Skrivet av Amer Al-bayya .
    Det finns 28 starka FN:s resolutioner mot Israel och Israels ockupation av Palestina..Israel sa NEJ till alla och Israels brott går vidare mot internationell rätt och mot mänskliga rättigheter..FN har ingen mer makt att kräva mer av Israel och USA:s politik är orättvis och för Israel.EU vill inte tala om de mer och problemet blir större och större..
    Kriget mot Gaza går vidare, sa Bush..Kriget mot Irak var lögnernas krig som Bush erkännde..Vad ska man göra??..Och Israel vill ha hela Palestina med ett fegt sätt som förtrycker palestinierna och arabvärlden.Vi vill ha en rättvis värld med fred, frihet och rättvisa, sa OLOF PALME..
    Här är några av FN:s resolutioner mot Israel:-
    Centrala FN-resolutioner
    Palestinska flyktingar har rätt att återvända till sina hem i Israel.
    Beslutar att de flyktingar som vill återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar skall tillåtas att göra det vid tidigast möjliga tidpunkt, och att ersättning skall betalas för egendom av dem som valde att inte återvända och för förlust av eller skada egendom, som enligt folkrättsliga principer eller i eget kapital, kan kompenseras av regeringar eller myndigheter.
    Generalförsamlings resolution 194, 11 December 1948
     
    Israels ockupation av Palestina är olaglig.
    Europaparlamentet kräver ett tillbakadragande av israeliska styrkor från områden som ockuperades under kriget det året och “erkännande av suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende av alla stater i området och deras rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser fri från hot eller handlingar kraft.
    Säkerhetsråds resolution 242, 22 november 1967
     
    Israels bosättningar olagliga.
    Fastställer att den politik och praxis för Israel i bosättningar i de palestinska och andra ockuperade arabiska områden sedan 1967 har ingen rättslig giltighet och utgör ett allvarligt hinder för att uppnå en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern.
    Säkerhetsråds resolution 446, 22 mars, 1979
     
    Palestina har rätt till självbestämmande.
    Bekräftar “den oförytterliga rättigheter till det palestinska folket i Palestina … till självbestämmande utan yttre inblandning” och “till nationellt oberoende och suveränitet.”
    Generalförsamlingens resolution 3236, 22 November, 1974
     
    Bekräftelse av en palestinsk stat
    Bekräftar “en vision om en region där två stater, Israel och Palestina lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser.”
    Säkerhetsrådets resolution 1397, 12 mars, 2002
     
    Bekräftelse av rådgivande yttrande av Internationella domstolen (ICJ) om de rättsliga konsekvenserna av byggandet av muren
    Kommentarer till den Internationella domstolens rådgivande yttrande 9 juli 2004, FN: s “kräver att Israel, ockupationsmakten, uppfylla sina rättsliga skyldigheter som nämns i den rådgivande åsikt” och “uppmanar alla stater som är medlemmar av Förenta Nationerna att uppfylla sina juridiska skyldigheter som nämns i den rådgivande åsikt “.
    Generalförsamlings resolution ES-10/14, 2 augusti 2004

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s