Ryanair väcker känslor. Framförallt i Sverige. När man reser med det irländska lågprisbolaget från Skavsta eller Västerås är det nämligen oftast som alltid någon som har ett och annat att klaga på. Vanligtvis gäller det straffavgiften på överviktigt bagage eller maxgränsen på ett stycke handbagage. Förutom femminutersöverläggningar om allt som är fel på reglelverket får man som åskådare även bevittna grundliga förklaringar av Ryanairs olika konspirationer.
“Allt de vill är att tjäna pengar!” väste en passagerare på Västerås flygplats igår. Jaha, och vem vill inte det?
Den mycket upprörda resenären kunde inte för fem öre förstå varför han inte fick utöver sin relativt stora kabinväska ta ombord en papperskasse proppade med knäckebröd och andra förnödenheter. Eftersom att han knappast var lågmäld var det inte svårt för andra närvarande att höra den långa monologen om Ryanairs brister repeteras inte bara för incheckningspersonalen, informationsdisken och cafeteriapersonalen, utan även för säkerhetsvakterna, bartendern, pappan som körde honom till flygplatsen och alla andra som ville lyssna.
Alla resenärer utan hörselskador fick även lära sig ett flertal av Ryanairs konspirationer mot sina passagerare. Exempelvis så ställer Ryanair tillsynes in sina flighter när dessa inte är utsålda och skyller på dåligt väder för att kunna få försäkringspengar och göra så stor vinst som möjligt.
Det som är mest fascinerande är dock inte denna spännande konspirationsteori som får självaste Dan Brown att bli grön av avund, utan hur denna person, som vet mer om Ryanair än verkställande direktör Michael O’Leary och övriga företagsledningen, missat texten “Strictly one item of cabin baggage is permitted per passenger” som står på hemsidan under frågor och svar, i köpavtalet, på skyltar på flygplatserna, när man köper biljetten, i incheckningspåminnelsen, samt när man checkar in manuellt.
Simon Hedlin Larsson
Duqufagobi gehip, ugodu nototec ebed eyeduya eroza a xiseyep, uzeji fusuf!!!