IMF gör två lappkast

Internationella valutafonden (IMF) har i år redan hunnit ställa om kursen i två mycket viktiga frågor. Först uttalade sig fondens chefekonom Olivier Blanchard om det standardmässiga inflationsmålet på 2 % och menade att det kanske vore lämpligt om världens centralbanker höjde det till 4 %. Den andra frågan gäller kapitalkontroller, något som IMF tidigare varit starkt emot, men som man nu verkar tycka vara ett nödvändigt makroekonomisk instrument. I en ny rapport, en så kallad “IMF Staff Position Note”, med titeln Capital Inflows: The Role of Controls , talar sig författarna varma om användandet av kontroller för att begränsa kapitalflödena mellan länder:

“For both macroeconomic and prudential reasons, therefore, there may be circumstances in which capital controls are a legitimate component of the policy response to surges in capital inflows.”

Gällande inflationsmålet har Blanchard helt rätt, och det förefaller sig naturligt att IMF officiellt ändrar ståndpunkt och policyrekommendation i den frågan. Centralbanker överlag bör förmodligen arbeta efter andra riktlinjer än enbart inflation. En viktig bakomliggande faktor till finanskrisen var att den amerikanska centralbankens ordförande Alan Greenspan länge höll räntan mycket låg, vilket resulterade i att det blev ännu mer attraktivt att låna pengar, som i sin tur gjorde USA till världens ännu mer överlägset belånande och skuldsatta land. Hade Greenspan varit tvungen att arbeta efter andra mer konkreta makroekonomiska mål än att hålla inflationen låg hade förmodligen subprimebubblan inte blåsts upp så mycket som den gjorde. Dock är det svårt att säga exakt hur centralbanker bör arbeta, i synnerhet eftersom att länder är olika och det aldrig kommer finnas en samling makroekonomiska policys som fungerar optimalt i alla länder – inte ens i ett enda land. Klart är emellertid att ett inflationsmål på 2 % är långt ifrån ett gyllene snitt, och att större hänsyn måste tas till andra faktorer som påverkar ekonomin.

När det kommer till kapitalkontroller bör man noga se över IMF:s tidigare kritik mot just dessa. Förut har man konstaterat att kapitalkontroller riskerar att påverka den ekonomiska utvecklingen negativt, samtidigt som man också har menat på att kontrollerna är svåra att implementera i praktiken. Dessa två punkter är visserligen motsägelsefulla, men vad IMF måste förklara framöver är varför ingen av dem stämmer. IMF verkar i nuläget resonera kring ett mellanting där man hävdar att vad man tidigare kritiserat kapitalkontroller för fortfarande stämmer, men inte alls i samma utsträckning som man förr trodde. Kapitalkontroller kan vara bra vissa gånger, och andra gånger är de dåliga. Problemet med att konstatera komplexiteten i en fråga är att det sällan leder till några bra tips för policymakers och beslutsfattare (varför man som politiker närmast tvunget måste vara positivist kunskapsfilosofiskt sett – annars skulle demokrati resultera i ett stillastående samhälle). Och där har IMF en hel del att arbeta på framöver. Kapitalkontroller kan säkert vara bra i vissa fall. Men om det ska vara kunskap och inte tur som driver den internationella ekonomiska utvecklingen måste centralbanker och politiker veta hur dessa kontroller ska se ut, och när de ska användas.

Simon Hedlin Larsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s