Annika Ström Melin inleder sin ledarkrönika i Dagens Nyheter med att ta upp gårdagens brittiska TV-sända partiledardebatt (den första någonsin):
För första gången sändes en valduell i brittisk tv i går kväll. Det är i skrivande stund inte känt hur det gick för Labourledaren Gordon Brown, Tories David Cameron och Liberalernas Nick Clegg.
Därefter går hon in på den övriga valrörelsen och konstaterar:
Men den korta brittiska valrörelsens inledning har varit märklig. Alla partier verkar vilsna och undviker att tala om den stora, svarta skugga som hänger över valet: det gigantiska budgetunderskottet.
Kanske hade det varit bra om Ström Melin faktiskt hade sett partiledardebatten då man ägnade en kvart eller så åt att diskutera budgetunderskottet? Att sedan dra associationer till Mao två gånger gällande Labours respektive Conservatives valmanifest känns tämligen oseriöst och inte särskilt effektfullt. Och att som Ström Melin gör dra slutsatsen av att Gordon Brown inte är uträknad för att Tories saknar ekonomiska inslag i sitt valmanifest är ett ganska svagt argument. Labour har ju inte heller några siffror i sitt valmanifest.
Hur som helst, ser man till själva debatten så ser liberaldemokraten Nick Clegg ut att ha vunnit folkets hjärtan och hjärnor. En Populusundersökning utfärdad åt The Times visar att 61 procent ansåg att Clegg vunnit debatten. David Cameron och Gordon Brown fick 22 respektive 17 procent.
Två intressanta noteringar var för övrigt att alla tre lät som sverigedemokrater när de pratade om invandringen, samt att de brittiska partiledarna är så extremt mycket mer retoriskt skickliga än sina svenska motsvarigheter. Visst beror nog mycket på befolkningsstorlek, men man ska inte heller underskatta anglosaxiska bildningsideal. För övrigt var det mycket humor att gå från långsamma replikskiften i budgetdebatten mellan Ulla Andersson (v) och Roger Tiefensee (c) till skarpa och välformulerade argument i den brittiska partiledardebatten. Ibland är skillnaden milsvid.
Simon Hedlin Larsson
SIMON HEDLIN 