Skrota enprocentsmålet: Att göra nytta istället för att ha dåligt samvete

En erfaren person inom utvecklingsfrågor, Alexandra Silfverstolpe Tolstoy, skriver idag på SvD Brännpunkt om sina erfarenheter på bland annat Sida och World Food Programme (WFP):

Släpp istället på betalningstrycket. Det går inte att driva en seriös ”aktiv utvecklingspolitik” med ett överordnat utbetalningsmål. Vi behöver resultatmål. Vi behöver bli bättre på att använda oss av resultat från forskning samt oberoende externa utvärderingar och revisioner som instrument för återkoppling och lärande – och göra denna information lätt tillgänglig för allmänheten. Det krävs en reformering inte bara av biståndet utan även av biståndsorganisationerna. Skapa incitament för resultat, inte för utbetalning!

Det är mycket svårt att förstå varför man ska betala ut en viss andel av sin faktorjusterade produktion. Som konstaterades för några dagar sedan är det i själva verket obegripligt varför man ska ha ett biståndsmål som uteslutande baseras på ens inkomst. Blir afrikaner söder om Sahara mindre fattiga för att vi i västvärlden skänker en viss procent av allt vi tjänar? Enprocentsmålet känns antingen som en konsekvens av dåligt samvete eller som en rent solidaritetshandling. Men om man nu har så dåligt samvete, varför inte bara gå emot giriga mjölkbönder och markägande aristokrater och ta bort handelshinder som stänger ute den fattiga världen från jordbruksmarknaden?

Och till de som å andra sidan tycker att enprocentsmålet är att visa solidaritet: ni kan ju inte på allvar tro att det fungerar; att världens fattiga skulle tycka att vi är solidariska – oavsett hur stor andel av vår inkomst vi ger bort. Fråga bara den jamaicanske mjölkbonde som har fått se en tredjedel av sitt lands mejeriproduktion försvinna under bara något decennium på grund av EU:s jordbrukssubventioner, som är världsbäst på att konkurrera ut fattiga bönder. Eller varför inte den sydafrikan som arbetar inom sockerindustrin och har sett motsvarande sak hända i dennes land?

Just nu ger västvärlden med ena handen och tar med den andra. Man ger bistånd – som inte gör särskilt mycket nytta (om någon) – samtidigt som man tar konkurrensfördelar – som leder till förödelse och misär.

Simon Hedlin Larsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s