Liberalt svar på kollapsande banker

I veckans nummer av tidningen NU figurerar det tidigare statsrådet och den riksdagsledamoten Gabriel Romanus i andra delen av en debatt om socialliberalism. Det finns en del i den som är värt att diskutera.  En sak som tankarna kan fästa sig vid är den jämförelse mellan socialliberalism och “ultraliberalism” som görs under underubriken “Så här tycker socalliberalen och ultraliberalen enligt Romanus …” när det gäller punkten “bankkrisen”:

  • Socialliberalen: Staten får gå in och garantera låntagarnas pengar.
  • Ultraliberalen: Låntagarna valde fel bank. Synd för dem!

Någon tycker säkert detta var roligt uttryck. En annan tycker att det är träffande. Men detta illustrerar samtidigt den ytliga nationalekonomiska analys som stora delar av svensk liberalism lider av. Man kan faktiskt vara liberal, långt till vänster på den politiska skalan och samtidigt tycka att det är problematiskt att staten går in och räddar finansiella institutioner från kollaps.

Anledningen till det är en grundläggande liberal invändning mot “too big to fail”, nämligen att det är ohållbart att privatisera vinster och socialisera förluster. Visst kan staten rädda finansiella institutioner – men var kommer statens pengar ifrån? Här bör stora delar av den svenska liberalismen fördjupa sitt tänkande och se att det inte bara handlar om de tillgångar som man eventuellt kan garantera från statligt håll, utan också vilka signaler det riskerar att sända inför framtiden. Hur liberalt är det egentligen att företag inte ska kunna gå i konkurs så länge de ser till att bli så stora att de blir “too big to fail”? Vad säger detta om vilka risker som stora finansiella institutioner kan ta framöver?

Att låta Lehman Brothers gå i konkurs kan analyseras från mängder av perspektiv, men ser man till aspekten om signaler som staten sänder var det nog klokt att visa att man inte kan lita helt på att den amerikanska staten räddar en ifall man missköter sig. I teorin bör detta innebära mindre oproportionerligt risktagande än om man går in och räddar alla stora finansiella institutioner som krisar. Detta är förmodligen inte bara klokt, utan även liberalt.

Simon Hedlin Larsson

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s