Märklig fixering vid särbegåvningar

En kortare version av följande text återfinns i Svenska Dagbladet (2/11) idag, s. 20:

Som en av dem som har lärt sig ett par hundra decimaler av pi en tråkig lördagskväll läste jag SvD Idagsidans artikelserie om särbegåvningar med stort intresse. Efter att också ha läst reaktionerna på serien är det svårt att inte förundras över hur fixerade vi är vid det som vi anser är avvikande.

Mensa vänder sig till de två procenten av befolkningen som presterar bäst på IQ-test. Ovanligt högt IQ fascinerar oss och kopplas ofta ihop med att vara särbegåvad. Men hur ovanligt är det egentligen att ha potential att gå med i Mensa? Att arbeta med försäljning av dagligvaror tycker nog många är ett vanligt yrke. Ändå sysselsätter det bara drygt 1,4 procent av dem som har jobb. Det är alltså bra mycket vanligare för en person att ha tillräckligt hög IQ för att platsa i Mensa än för en sysselsatt person att arbeta med försäljning av dagligvaror. Faktum är att det i SCB:s yrkesregister bara finns tre yrken som sysselsätter fler än två procent av de som har jobb. Ändå tycker vi att många yrken är vanliga, medan medlemmar i Mensa ofta anses ha ovanligt högt IQ.

Det är hög tid att vi omprövar vår syn på vad som är normalt respektive onormalt. Dessutom bör vi fundera på hur stort värde vi tillmäter distinktionen mellan särbegåvade och icke-särbegåvade. Denna illa form av kollektivisering kan skapa en känsla av marginalisering hos dem som betraktas som vanliga men inte vill vara det. De som anses vara onormala, å andra sidan, löper risk att känna sig utanför eller falla för elitistiska idéer.

Om man på riktigt vill ge människor möjlighet att bättre utvecklas utifrån sina individuella behov bör man vara försiktig med att göra för snäva kategoriseringar.

Sist men inte minst kan det vara värt att erinra att det är konsekvenser som spelar roll, snarare än eventuella begåvningar. Vad spelar högt IQ, perfekt gehör eller fotografiskt minne för roll om man inte gör något vettigt av det? Och om någon nu skulle tvivla på konsekvensernas betydelse kan den ju googla ”Leopold and Loeb”.

Simon Hedlin Larsson

2 responses to “Märklig fixering vid särbegåvningar

  1. SimonsBlogg.se: – ” Vad spelar högt IQ, perfekt gehör eller fotografiskt minne för roll om man inte gör något vettigt av det?”

    Alldeles rätt. Därför skall man utforma utbildningen så att dem särbegåvade inte går förlorade för samhällen, som då under 70-80talet när socialdemokratins ”jämlikhets tänkande” lik en ångvält körde över alla som stack ut med sin begåvning – och allt därför för att dem 99% obegåvade inte skulle få mindrevärds komplex. Resultatet var att dem begåvade slutade att prestera heller visa sin begåvning för att inte bli behandlade som missfoster – dem som systemet inte lyckades att förstöra flyttade utomlands.

  2. Patrik Strömer

    Mycket klokt inlägg. Läste även insändaren i morse.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s