Tag Archives: 00-talet

Serie A på väg mot roligare fotboll?

Milan-Genoa ikväll slutade 5-2. Sällan har italiensk fotboll varit så underhållande som den har varit stora delar av denna säsong. Under 00-talet har Serie A till stor del präglats av kompakt defensiv fotboll, rik på filmningar och fattig på mål. Denna bild håller på att suddas ut nu när vi har gått över till ett nytt decennium. Visst, spelare som hoppar över motståndarnas ben, slänger sig på marken och ligger kvar blickstilla som tålmodiga alligatorer är ett koncept som fortfarande gärna (rättfärdigat) förknippas med italiensk fotboll. Men tempot i spelet är bra mycket högre än vad man är van vid, och den spanska anfallsfotbollen håller faktiskt på att få en italiensk motsvarighet. Sju mål under kvällens match på San Siro kan knappast kallas för en händelsefattig tillställning.

Simon Hedlin Larsson

Lärdomar om terrorismen från 00-talet

Det finns tre viktiga lärdomar att dra av det misslyckade terrorattentatet i Detroit under juldagen förra året, samt det politiska och mediala efterspelet som följde: 1) varken antalet personer som använder sig av politiskt våld eller deras aggregerade vilja att skada andra människor minskar av att miljarder läggs säkerhetskontroller, oavsett om de införs på flygplatser, båtterminaler eller tågstationer – dessa leder enbart till en skentrygghet som i praktiken inte gör någon av oss säkrare. 2) terrorism bygger i grund och botten på religiös fundamentalism eller element som normalt förknippas med religiös extremism (högre syfte som är viktigare än livet på jorden, absoluta sanningar som på grund av sin absolutism inte behöver diskuteras, intolerans mot andra livsåskådningar, etc). Dessa två konstateranden resulterar sedermera i slutsatsen 3) minskad terrorism kräver ökad sekularisering i världen, något som till stor del hänger ihop med fattigdomsbekämpning.

På denna blogg har dessa tre punkter tagits upp bland annat här, här och här. Och idag skriver även Peter Wolodarski, politisk redaktör på Dagens Nyheter, en artikel med ett liknande tema:

“De som förespråkar utökade kontroller hävdar att dessa gör oss mer trygga, men ingen skanner i världen kan avslöja extrema ideologier och våldsamma tankar. Det krävs människor som tänker, talar och samarbetar för att hindra terrorister som Abdulmutallab, inte fler apparater.”

Wolodarski kommenterar vidare:

“Säkerhetsfiaskot på juldagen kommer ändå att ge skjuts åt dem som vill flytta fram övervakningssamhällets positioner, men den fråga som världens politiker borde ställa sig är vilken nytta kontrollapparaten gör.”

Artikeln avslutas med att konstatera att ökade säkerhetskontroller och integritetskränkningar knappast gör människor speciellt mycket säkrare:

“Symtomatiskt nog slutade 00-talet som det började: med islamistisk terror i luften. Det utlöser garanterat mer övervakning, kontroller och avlyssning, men vi bedrar oss själva om vi tror att 10-talet för den skull blir tryggare.”

Just så är det.

Simon Hedlin Larsson

2009 till 2010

Bilden är hämtad här

I arla 2010

Nu har för en stund sedan människorna en bit väster om Samoa också ringt in det nya året. Hela världen har för snart två timmar sedan gått över till år 2010 och 10-talet – om man går efter den västerländska gregorianska tideräkningen det vill säga. Exempelvis enligt klassisk juliansk tideräkning, det tidigare dominerande tideräkningssystemet i Europa, är det inte nyår förrän om tolv dagar; när Sverige införde gregoriansk tideräkning år 1753 strök man de elva sista dagarna i februari det året, och eftersom skottår utgår i den gregorianska kalendern vid sekelskiften som inte är jämnt delbara med talet 400 torde gapet mellan kalendrarna nu i dagsläget vara tretton dagar. Undrar vad John F. Kennedy hade tyckt om det!

Simon Hedlin Larsson

Decenniet som gick och decenniet som kommer

Tryck på bilden för bättre upplösning. Den är för övrigt hämtad här.

00-talets viktigaste händelser

Handlingslistor skriver man för att inte glömma bort något när man sedan är på plats i butiken. Ironiskt nog glömmer man stundom att skriva ner en del viktiga saker på listan som man därför inte kommer ihåg. Och istället kanske man antecknar något oväsentligt som gladeligen hamnar i varukorgen. Ungefär så känns det när Dagens Nyheter listar fem viktiga saker som har blivit bättre under 00-talet. Konflikterna, fattigdomen, skolgången, kvinnomakten och medellivslängden tas upp.

Förutom att den minskade fattigdomen är mer komplex än de flesta tror – utanför Kinas gränser har den absoluta fattigdomen varit mer eller mindre konstant under de senaste trettio åren – kan man ju fråga sig varför en av 00-talets fem viktigaste händelser är att “[a]llt fler kvinnor finns representerade i beslutsfattande församlingar”. Formulerar man sig som att diskrimineringen har minskat och jämlikheten har ökat – då är det en annan femma. Men nu har DN valt att skriva om ökad representation, och det är i sig inget positivt; tänk i de fall (omvända, sett till hur debatten går) då kvinnor väljs för att män diskrimineras. På vilket sätt har den ökade representationen i dessa fall varit till gagn för samhällsutvecklingen?

Och som vanligt tillkommer dessutom samma gamla vanliga fråga om varför könsrepresentation är så viktigt att det till och med ses som ett av decenniernas mest positiva inslag. Varför kan inte män representera kvinnor lika väl som kvinnorna själva? Aldrig hör man någon slå ett slag för att arbetslösa ska vara representerade bland beslutsfattare. Trots att de som saknar sysselsättning under nästa år spås vara mer än tio procent av den arbetsföra befolkningen verkar ingen kräva att åtminstone en riksdagsledamot ska väljas som arbetslös. Proffspolitiker och karriärsbyråkrater anses uppenbarligen kunna företräda de arbetslösa minst lika bra som de arbetslösa själva, trots att många av de förra två kanske inte ens har varit arbetslösa någon gång i sina liv. Men män kan tydligen inte företräda kvinnor, för att de har ingen aning om hur kvinnor tänker och fungerar. Frågan är bara hur detta går ihop med denna moderna genusvetenskap som säger att kön enbart är en social konstruktion…?

Dagens Nyheter missar på sin lista om 00-talets positiva händelser att göra en parentes för utebliven utomkinesisk fattigdomsminskning. Man kan även fråga sig om ökad kvinnorepresentation verkligen har att göra på listan, och om det inte borde vara ökad jämlikhet eller minskad diskriminering istället. Dessutom glömmer DN att skriva om 00-talets kanske viktigaste händelse, nämligen kommunikationsrevolutionen. Är det något som 00-talet bör bli ihågkommet för utöver 9/11 är det den fantastiska utveckling vi har sett på kommunikationsfronten. Detta handlar inte bara om Facebook, Google, Skype, eBay och trådlöst bredband. Det gäller även mobiltelefonen och hur både tillgång och användbarhet har ökat drastiskt under det decennium som vi nu lämnar bakom oss. Förutom att allt fler kan ringa från och surfa på sina mobiler nästan oberoende av var de rör sig i sin vardag har de bärbara telefonerna blivit oumbärliga i många fattiga länder där kritisk information, exempelvis väderprognoser för bönder, skickas till mobiltelefoner, vilket även gäller mikrolån och löner som kommer per SMS.

Men kommunikationsrevolutionen skriver inte DN en rad om. Kanske glömde man det viktigaste just för att man inte skrev ner det först. Förhoppningsvis har man på Gjörwellsgatan i alla fall kommit ihåg att köpa strömming och julskinka. Kan vara rätt svårt att få tag på vid det här laget annars.

Simon Hedlin Larsson