Tag Archives: Aftonbladet

Aftonbladets hänsynslösa kampanj

Dagens huvudledare i Expressen säger det mesta som man tycker och tänker om mediestormen kring Sven Otto Littorin:

Aftonbladets så kallat “oberoende” socialdemokratiska ledarsida har under en veckas tid kampanjat stenhårt mot både Littorin & Reinfeldt.

Det är inte så märkligt: ledarsidan är i praktiken LO-ägd. I egenskap av arbetsmarknadsminister och ansvarig för a-kassepolitiken har Littorin varit LO:s och ledarsidans mest kritiserade minister.

Och Littorin-affären öppnade förstås möjligheten att försöka dra ner förtroendesiffrorna för Reinfeldt. Kort sagt har AB:s ledarsida fungerat som den lojala torped åt Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin man vanligen är. Fullständigt fixerad vid Littorin har man sprutat ut insinuanta angrepp och tvärsäkert agerat domstol.

Torsdag 8 juli, dagen efter Littorins avgång fastslår Kennet Andreasson på AB:s ledarsida att “det är inte synd om Sven Otto Littorin.”

Jo, man kan faktiskt tycka synd om ex-ministern. Han befinner sig i en svår och uppslitande vårdnadstvist. Och tror Andreasson att Littorin ljuger när han berättar om sina djupa depressioner?

Fredag 9 juli. Eva Franchell tar över piskan och skriver att “Sverige kan ha haft en brottsling i regeringen”. Och fortsätter: “Ligger det ett brott bakom Sven Otto Littorins avgång är det höjden av omoral att skylla på familjeskäl.”

Men det finns fortfarande ingen polisanmälan. Ingen förundersökning. Inget åtal och ingen dom. Och kommer heller inte att finnas om AB:s uppgifter skulle stämma då det eventuella brottet är preskriberat.

Lördag 10 juli. Franchell fortsätter och avkunnar sin dom: “Aftonbladets avslöjande är väl underbyggt och övervägt” och “Sexköp är rent generellt ett brutalt utnyttjande av svaga människor och inte en fråga någon regering kan sopa under mattan av rädsla att förlora makten.”

Söndag 11 juli. Franchell tvärvänder plötsligt, framhåller att Littorin inte är dömd för brottet och anklagar Reinfeldt för “utfrysning” av Littorin. Men hon avslutar sedan med att spekulera om Reinfeldt “drabbats av moralångest inför misstanken att en sexköpare och brottsling suttit i regeringen i nästan fyra år.”

Några tecken på ångest över tonläget och de grova orden hos torpeden Franchell står dock inte att finna. Fritt fram att sparka på en minister som redan ligger, ett val ska ju vinnas åt Mona Sahlin.

Måndag 12 juli. Helle Klein kliver in på banan och fastslår att det är “en sjaskig historia om ännu en av maktens män som ägnat sig åt sexköp.” Reinfeldt anklagas för “iskall cynism” och de nya moderaternas signum är “förljugenhet”.

Men tänk om Littorin talar sanning, Helle Klein? Och tänk om den uppslitande vårdnadstvisten faktiskt bränt ut honom?

Det är förstås av underordnad betydelse för AB:s ledarsida. Valet ska vinnas till varje pris. I slutet av september skriver man säkert en ledare och beklagar sig över allt smutsigt kampanjande i valrörelsen.

Tacka vänstern för finanskrisen

Det är ingen nyhet att kvällstidningarnas ledarsidor håller lägre kvalitet än Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Exempelvis var det bara en vecka sedan Katrine Kielos i en ledarkrönika i socialdemokratiska Aftonbladet jämförde Socialdemokraterna med de utdöda dinosaurierna och tyckte det var konstigt att man i Sverige inte talade mer om marknadsekonomins brister i och med finanskrisen bara för att därefter avsluta med att “det inte finns något sådant som  ‘too big too fail'”.

Too Big Too Fail (eller TBTF som Harvardprofessorn Niall Ferguson uttrycker det) är en generell term för bankerna som på socialistiskt vis räddades av staten och som har gett det märkligaste tänkbara utfallet av finanskrisen där de finansiella institutionernas vinster privatiserades samtidigt som förlusterna socialiserades. Bear Sterns, Citigroup och AIG tjänade biljoner på att ta extrema risker som det senare visade sig egentligen vara staten (det vill säga skattebetalarna) som tog. Att då blanda in marknadsekonomi i denna kris som skapades av vänsterpolitik och sedan stoppades tillfälligt av densamma är ganska snurrigt.

Marknaden och den samlade kunskapen av sex miljarder människor har i detta fall, som i så många andra,  återigen fått vika sig för en liten elit som tror sig ha alla svar, där dessutom endast ett fåtal är folkvalda. Nu tar den lilla klicken toppolitiker över igen och media hejar på…

Simon Hedlin Larsson

Miljöpartiet tågar framåt

Som jag konstaterade igår växer sympatierna för Miljöpartiet. De framstår som ett ungt och modernt parti, och deras framfart tros bero till stor del på väljarflykt från Socialdemokraterna – som nu tryggt kan rösta på MP och ändå få samma regering. Troligtvis lär även en del centerpartister vandra till Miljöpartiet nu när det finns risk att Centerpartiet tappar en del av sin miljprofil.

I en opinionsundersökning gjord av Aftonbladet och United Minds får Socialdemokraterna faktiskt under 30 procent (1, 2):

  • M: 27,4 % (+0,8)
  • FP: 6,8 % (+0,9)
  • C: 4,4 % (-0,2)
  • KD: 3,7 % (-0,5)
  • MP: 10,4 % (+1,8)
  • S: 29,7 % (-4,0)
  • V: 6,9 % (+1,2)
  • SD: 5,7 % (-0,3)
  • PP: 2,5 % (+0,4)
  • Övriga: 2,5 % (+-0)

Och med Socialdemokraternas mer liberala och miljöintresserade väljare går till Miljöpartiet, verkar det också som om väljarna på andra sidan skalan går till Vänsterpartiet. Nu är detta bara en av många opinionsundersökningar – och är det någonting historien har lärt oss är det att inte lägga för mycket vikt vid opinionsundersökningar – men det är ändå ganska intressant att försöka analysera eventuella förändringar i väljarsympatier.

Dock ska man komma ihåg att ett eventuellt ras för Socialdemokraterna inte betyder lika mycket som det gjorde på minoritetsregeringarnas tid. Nu är en röst på S och en röst på MP båda en röst på Mona Sahlin som statsminister. Samtidigt spelar det en avgörande roll för regeringssammansättningen, och för två partier som man kan säga har varit i ständig opposition, innebär fler röster på V och på MP att Sverige får vad Göran Persson förmodligen skulle kalla “en mycket oerfaren regeringen”.

Simon Hedlin Larsson

Oerhört korkat att anmäla Aftonbladet för hets mot folkgrupp

Jag är en person som är mycket förtjust i frihet och möjligheter; det är oftast bra om man som människa får flera alternativ att välja bland. Men vid somliga tillfällen känns det som om en del gör saker bara för att det går. Om man funderar lite kring de individer och organisationer som nu har anmält Aftonbladet för hets mot folkgrupp (se exempelvis 1, 2, 3, 4 och 5) är det svårt att komma fram till en vettig anledning till varför de har gjort det. Vad är syftet?

“Artikeln är så öppet rasistisk att någon närmare förklaring till varför jag tänker polisanmäla Aftonbladet inte behövs,” skriver Mariam Osman Sherifay, ordförande Centrum mot rasism. Jaså? Jag hade minsann gärna velat ha en förklaring. För målet kan ju inte vara att minska Sverigedemokraternas möjligheter att nå plenisalen; vi har ju redan sett att isolering inte påverkar deras sympatier i negativ riktning, utan snarare tvärtom. Det är också svårt att tänka sig att dessa anmälningar av Aftonbladet kommer att minska främlingsfientligheten och rasismen i Sverige – snarare kommer de att spä på deras skepticism och förakt och ge dem mer ammunition när det nu kommer att framstå som att islam inte tål att kritiseras.

Som adopterad och därmed invandrare i ordets bemärkelse gör jag ingen skillnad på människor och människor, och i mina ögon blir man svensk genom medborgarskapet. Mitt politiska mål är att få en borgerlig allians omvald, en allians som inte innefattar Sverigedemokraterna. Mitt mål i livet är att verka för ökad medmänsklighet och att de som har det sämst ställt ska få det bättre.

Jag tror att många som har anmält Aftonbladet helt eller delvis har samma målsättning som jag. Och till dem vill jag säga att det som ni nu gör är oerhört korkat och onödigt. Ni skapar nämligen ett scenario där utfallet inte spelar någon roll; det kvittar om Jan Helin, Aftonbladets ansvariga utgivare, frias eller fälls – Sverigedemokraterna vinner ändå och spänningarna mellan samhällsgrupperna i Sverige kommer att öka.

Och vad blir då vinsten vid en eventuellt fällande dom mot Helin – för det är ju det som är poängen med era anmälningar? Absolut ingenting. Zero. För Sverigedemokraternas potentiella väljare spelar detta absolut ingen roll. Anklagelser om rasism och främlingsfientlighet biter inte, det är politiska sakfrågor som gäller, och att faktiskt adressera och ta upp de problem med integrationens katastrofala misslyckande som gör att de lockas till SD.

Om ni verkligen vill vinna över Sverigedemokraterna i valet nästa år, lägg er tid och energi på att skriva debattartiklar där ni utmanar deras magra politik i arbetsmarknads-, miljö-, utbildning- och äldreomsorgsfrågor, istället för att tramsa med polisanmälningar mot publicister.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om:

Ni använder fel strategi mot Sverigedemokraterna

Och så kom skrämselargumenten. Idag skriver Jimmie Åkesson på Aftonbladet Debatt en artikel med rubriken “Muslimerna är vårt största utländska hot”. Även om man får känslan av politiskt självmål när man läser inlägget, tror jag det grundar sig till största del på att man inte alls håller med om det han skriver. Faktum är att texten är väl genomarbetad och nog kan nå rätt målgrupper med precis rätt känsloargument.

Vi som inte gör skillnad på människor och människor lägger Åkessons artikel på högen märkt “skräp”, men för de som tror på en väldefinierad svenskhet och tror att denna bör bevaras och skyddas – även till mycket höga pris – kan detta bli en energigivande boost, och dessutom ge ännu mer kött på benen för sina åsikter; “nu är jag ännu mer säker på att jag har rätt”. Och just detta lär vara ett av Sverigedemokraternas viktigaste mål för tillfället. Man vill skapa ett tydligt vi – som är det förtryckta och nedtystade folket – och ett dem – som är den politiska makteliten som försöker bestämma vad det vanliga folket ska tycka och tänka.

Detta viet ska sedan få stärkt självförtroende genom en agitatorisk ledare som använder skrämselargument i stil med de som Åkesson använder i sitt debattinlägg:

“För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.

Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.”

Och tillsammans kommer man sedan ge sig ut i en valrörelse med fast övertygelse om att man har rätt i sak samtidigt som eliten försöker tysta ner och förlöjliga en, och tillsammans måste man därför arbeta extra hårt för att  befria Sverige från det som är osvenskt, udda och annorlunda.

Så hur ska då vi gå tillväga för att möta Sverigedemokraterna i valrörelsen nästa år, vi som inte ser någon större skillnad på svenskar, japaner, indier, togoleser, spanjorer, fransmän, belgare, ryssar, brasilianare eller människor från något annat av FN:s övriga 183 medlemsstater. Vi kan ju börja med att ta upp vad som inte bör göras, vilket är – om man får vara lite cynisk – nästan allt som har gjorts hittills.

Man kommer aldrig kunna tiga ihjäl eller frysa ut meningsmotståndare. I ett land som har bland världens mest utvecklade demokratiska system är detta för övrigt en mycket paradoxal metod. Att attackera ett partis historia kan i någon mån vara relevant, men det är knappast jämförelser mellan Sverigedemokraterna och nazism som kommer att hålla SD utanför riksdagens plenisal. På samma sätt skulle man kunna attackera Vänsterpartiet för att vara kommunister, men borgerligheten brukar oftast svara istället med att visa hur stora skattehöjningar kan skada den ekonomiska utvecklingen. Denna metod bör användas även i fallet Sverigedemokraterna, och istället för att ropa tyskt 1930-tal eller rasist varje gång man ser en Sverigedemokrat bör man peka på de av SD:s politiska ställningstaganden som man menar är fel. Ytterliggare ett fel är man fokuserar alldeles för mycket på parti och alldeles för lite på sak. Mina åsikter kanske är kontroversiella i denna fråga, men för mig handlar det inte om att specifikt stänga ut Sverigedemokraterna från riksdagen, utan min främsta prioritering är att se till så att den politiska agendan inte präglas av åsikter och värderingar som jag tror kan skada det svenska samhällets utveckling – åsikter som beklagligen många Sverigedemokrater står för.

Det sistnämnda kan tyckas vara en petitess, men det har faktiskt en mycket viktig praktisk betydelse som absolut inte får underskattas. Fokuserar man på Sverigedemokraternas debattinlägg, partiprogram och valmanifest kan man komma med sakliga argument och vinna SD:s sympatisörer över till sin sida, till skillnad från om allt handlar om partiet Sverigedemokraterna och partiledaren Jimmie Åkesson då risken för ökat martyrskap och ökad känsla av förtryck från samhällseliten blir mycket stora. Detta måste vara den viktigaste prioriteringen för alla vi som inte tror på Sverigedemokraternas assimilering av utländska utvandrare, stopp av oliktänkande och krav på att man som person inte ska vara annorlunda och osvensk. Jimmie Åkesson är bra på att rabbla rapporter och statistik, men slarvar (nog ganska medvetet) med siffrorna ibland och använder fakta noggrant utvalt för att det ska passa hans åsikter. Här krävs en stor kraftinsats där man tar fram sakligt underbyggda motargument till Sverigedemokraternas politik.

Inga fler paralleller till nazismen. Inga fler anklagelser om rasism. Inga fler upprop om att tysta ner eller stänga ute Sverigedemokraterna från det politiska samtalet. Och inga fler attacker mot Sverigedemokraterna som parti. Istället är det fakta och sakliga argument som gäller. Det handlar om att möta Sverigedemokraternas politik med sin egen, och sedan förklara varför det man själv förespåkar är bättre. Nothing more, nothing less. Låt oss därför göra rätt hädanefter.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om:

Vad är egentligen öppenhet?

Jag såg precis en grupp på Facebook som kallas “Bojkotta Aftonbladet – Stöd öppenhet“. Personligen tror jag på alla människors lika rätt att leva, och ser Mellanösternfrågan som en stor tragedi där det är civilbefolkningen som får betala priset. Men jag måste ändå säga att Facebook-gruppens namn rimmar ganska illa. För mig låter det bara som en enda stor motsägelse.

Själv tillhör jag de som inte tycker att Donald Boströms för fram någonting eftersom den saknar riktiga belägg. Men att ifrågasätta Aftonbladets publicering av artikeln som sådan tycker jag inte man bör göra. Kritisera gärna Boström och de fakta han saknar för att kunna uttala sig om den påstådda organhandeln, men att bojkotta Aftonbladet till en följd av ett dåligt skrivet debattinlägg är ganska märkligt. Och att genom denna handling säga sig stödja öppenhet är smått komiskt.

Man ska alltid kritisera skribenter som gör lösa påståenden och presenterar dessa som fakta. Men att bojkotta medium är en mycket dålig väg att åstadkomma detta på. Ska man börja bojkotta Newsmill nu för att det skrivs om masskonspirationer gäller svininfluensan och en planerad utrotning av halva mänskligheten? Knappast. Detta är samma korkade strategi som nu ger Sverigedemokraterna goda chanser att ta sig in i riksdagen. Man kan inte frysa ut meningsmotståndare och oliktänkare. Man möter de med argument. Yttrande- och tryckfrihet råder i detta land. Och det ska vi vara glada för.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om: