Tag Archives: alliansen

“Det är friheten, dumbom”

Skriver på Svensk Tidskrift om invandring och frihetliga värderingar. Ett utdrag:

Eftersom jag inte tror att man kan eller kommer att kunna dra mycket mer generella slutsatser än Rowthorns uppskattning på ± 1 procent av BNP i nettoeffekt för invandringen använder jag aldrig samhällsekonomiska argument när jag yrkar för öppnare gränser. Argumenten är i mina ögon helt enkelt inte tillräckligt starka. De invandringsförespråkare – vilket i många fall är borgerliga debattörer och företrädare – som emellertid refererar till de läkare och nystartade företag som har invandrarkopplingar bör förklara hur de hade agerat ifall siffrorna hade sett annorlunda ut. Immigration kommer säkert spela en viktig roll för många länder som möter den typ av demografiska utmaningar som Nicholas Eberstadt beskrev i ett tidigare nummer av Foreign Affairs. Men ponera att vi i framtiden skulle få se ett nytt demografiskt läge som de flesta skulle enas om kräver minskad rörlighet över gränserna. Anta hypotetiskt att våra då mycket mer sofistikerade mätmetoder och modeller skulle kunna spåra invandringens komplexa effekter och dra slutsatsen att den internationella migrationen måste minska för samhällets bästa. Vilka av de som i dag talar varmt om öppna gränser skulle under sådana omständigheter ändra position och sluta upp med etnopluralisterna och nationalisterna som vill lämna EU och stänga gränserna?

Simon Hedlin Larsson

Liberala värderingar är Folkpartiets framtid

Skriver i veckans nummer av Tidningen NU om värderingar (ej upplagd på nätet). Följande är en längre version av samma text:

Under valrörelsen lärde vi oss alla en viktig allitteration som beskrev en av de största skillnaderna mellan blocken: sunda statsfinanser. Alliansen tar ansvar för ekonomin medan Lars Ohly i Regeringskansliets korridorer innebär att sedelpressarna går varma. Det var bilden som kommunicerades och detta gjorde vi mycket framgångsrikt. Men i tider då EU-länders skuldkriser står högt upp på den politiska dagordningen och då ekonominyheter breder ut sig i medierna är det viktigt att visa att man har förstått att politik handlar om mer än nationalekonomi.

Missförstå mig inte – som student i nationalekonomi är jag den första att understryka vikten av ekonomisk utveckling. Men bakom strävan efter högre ekonomisk standard måste det finnas värderingar – som vikten av att välstånd frigör människor och leder till ökad trygghet och fler möjligheter – att lyfta fram. Glömmer vi detta kommer vi varken kunna komma på bra lösningar eller få väljarnas stöd för att genomföra dessa.

Ett exempel på en fråga som Alliansen har tappat bort värderingarna i är den omdebatterade sjukförsäkringsreformen. Reformen som sådan var i stora drag mycket bra. Men ändå hade vi uppenbara problem att försvara den i valrörelsen. Oppositionen kritiserade regeringen för att slå på de som redan ligger. Alliansens försvar byggde ofta på empatifattiga resonemang om hur reformen var en naturlig del av den där större abstrakta helheten kallad arbetslinjen. Men var tog individperspektivet vägen?

Det bästa försvaret av sjukförsäkringsreformen är inte att den makroekonomiska stabiliteten gynnas av att ett av världens rikaste länder slutar vara ett av världens sjukaste. Sjukförsäkringsreformen måste istället försvaras utifrån värderingar som sätter människans möjligheter till självförverkligande i centrum. De som är för sjuka för att jobba ska fortsätta vara sjukskrivna. Men de som har kapacitet att utföra någon form av sysselsättning bör få hjälp att – utifrån individens egna behov – hitta en lämplig sådan. Detta är en medborgerlig rättighet. Och alla som någon gång har varit utan sysselsättning vet precis hur viktig den är.

Källa.

Den nationalekonomiska vetenskapen strävar efter att vara värderingsfri. Vill man bygga ett land baserat på makro- och mikroekonomiska resonemang är det således viktigt att det finns tydliga överordnade värderingar som politisk utgångspunkt. Dessa värderingar hoppas jag att Folkpartiet ska kunna bidra med. Vi måste bara komma till insikt om att det inte råder någon motsättning mellan att bygga politiska lösningar på å ena sidan akademisk forskning och å andra sidan principfasta värderingar. Snarare är det att kombinera de två som är det allra bästa; att visa hur politiken alltid bör utgå från människor, samtidigt som vi använder den forskningen för att få inspiration till adekvata lösningar.

Ett annat exempel på en fråga med ett tydligt individperspektiv som vi borde se till att den förknippas med Folkpartiet lika tydligt som utbildning och skola är invandringsfrågan. Blickar man tillbaka på det senaste årets debatt har majoriteten av alla argument bottnat i samhällsekonomiska resonemang.

Sverigedemokraterna har på sin kant sagt att invandringen är en nettoförlust. Försvarare av en hög invandring har replikerat med andra siffror. Man har talat om hur invandringen gör Sverige rikare – ett argument som kanske låter fint, men som när det ställts på sin spets i bästa fall har slutat med referenser till entreprenörskap och i sämsta fall till pizza, pasta och kebab.

Vad borgerliga företrädare och i synnerhet vi liberaler bör skämmas över är att vi inte oftare har lyft fram invandringens tydliga frihetsaspekt. Försvaret av att tillåta en hög rörlighet över gränserna handlar ytterst om människors rätt till drömmar och ambitioner, och om rätten att få följa dessa vart de än bär dem.

Lika lite som slumpmässiga geografiska förutsättningar ska bestämma vilken skola man måste gå på, ska longtitud och latitud bestämma vilket land man måste bo i. Hade denna åsikt, denna värdering, lyfts lika ofta som Herbert Felix och fyrtiotalistpensioneringarna har åberopats det senaste året är jag övertygad om att Sverigedemokraterna hade befunnits sig betydligt närmare fyraprocentsspärren.

I detta inlägg har bara två exempel tagits upp, men det råder garanterat ingen brist på aktuella politiska frågor med tydliga frihets- och individperspektiv. Det gäller bara att våga se dem.

Genom principfasta och konsekvent liberala värderingar kommer Folkpartiet fortfarande att kunna spela en oersättlig roll inom svensk politik. Låt oss ta till vara på den möjligheten. Arbetet måste börja nu.

Simon Hedlin Larsson

Sverige har ingen arbetslinje

Expressens ledarredaktion tycker att alliansen borde tala mer om “de rödgrönas farväl till arbetslinjen med alla deras olika bidragshöjningar”. Problemet är bara att Sverige i dagsläget inte har någon arbetslinje, och inte heller ser ut att få det oavsett vem som går segrande ur september.

För att Sverige ska kunna få en riktig arbetslinje krävs det att någon politiker har mod att styra om till en ny kurs inom arbetsmarknadspolitiken. En flexibel arbetsmarknad är den enda fungerande metoden för att kunna kombinera låg arbetslöshet och god samhällsekonomisk utveckling. Tyvärr vinner man inga val på det, och den som rör vid arbetsrätten lär ha satt sin sista potatis i politiken.

Men tänk ändå vilken grej det hade varit om ett borgerligt regeringsalternativ gick till val utan att lämna några klara besked om arbetsmarknaden, bara för att efter en valseger luckra upp den. Man bryter inte mot några vallöften och kan omöjligt beskyllas för att ha agerat omoraliskt. Visst lär man ändå ha mycket svårt att bli omvald efter att ha rört arbetsskyddet, men ibland kan det faktiskt finnas en poäng i att göra vad som är rätt istället för att göra vad som är enkelt…

Simon Hedlin Larsson