Tag Archives: arbetsmarknadspolitik

En framtida arbetsmarknadspolitik?

Sanna Rayman gör en intressant reflektion av ett seminarium som hon deltog på under Almedalsveckan:

Alliansen har fokuserat på att öka drivkrafterna genom att sänka inkomstskatterna och strama åt skyddsnäten. Man har i så måtto fjärmat sig från snarare än närmat sig Flexicuritymodellen. Arbetslinjen har förvisso fungerat bra överlag, men ungdomsarbetslösheten står och stampar och arbetsmarknaden är fortsatt trög.

/…/

– I den svenska debatten har det mest pratats flexi, och inte så mycket security, sade Österberg. Och visst, det är väl sant. Men det är inte utan skäl. Faktum är att Sverige nu har provat följande kombinationer:

– lite flexibilitet och mycket security

– lite flexibilitet och mindre security.

En sak är ännu oprövad, nämligen mycket flexibilitet.

Vem vet, kanske något för framtiden?

Vilken blir Centerpartiets valfråga?

Igår lyckades Centerpartiet med en dubbel genom att bli publicerade på både SvD Brännpunkt och DN Debatt. Budskapet var tydligt: det är sänkta skatter och lägre ingångslöner som gäller. Och det finns en del som tyder på att det är dessa frågor man kommer driva hårt för att tvätta bort bilden av ett politiskt förvirrat parti (se exempelvis här).

Det är dock två viktiga frågor att ställa. 1) Kan Centerpartiet försäkra sig om att Moderaterna kommer tillåta att man gör arbetsrätten mer flexibel? 2) Hur skiljer man sig från Folkpartiet som också har sänkta skatter och arbetsmarknadspolitiska reformer högt upp på agendan?

Dessutom kan man fråga sig hur klokt det är att driva arbetslinjen i en borgerlig allians där åtminstone tre av de fyra partierna vill profilera sig tydligt för ökad sysselsättning och, enligt förra valets slogan, minskat utanförskap. Vilken vision har och vilken politik för Centerpartiet som gör att en osäker väljare ska lägga sin röst på Maud Olofsson och inte Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt?

Att nå kompromisser för att hålla ihop en koalitionsregering ska inte underskattas. Men med två partier som enligt opinionsundersökningar ligger nära fyraprocentsspärren är det också viktigt att de finner tydliga profilfrågor och naturliga målgrupper. Att vara helt ense om politiska frågor parterna emellan saknar betydelse om man sitter i opposition.

Det är helt klart trångt strax till höger om blockgränsen. De borgerliga partiledarna trampar varandra på fötterna. Och på deras huvuden står Anders Borg…

Simon Hedlin Larsson

Lösningen på ungdomsarbetslösheten

Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, har många bra förslag på hur vi ska lösa arbetslösheten i allmänhet och på ungdomsarbetslösheten i synnerhet. Det handlar bland annat om att “luckra upp anställningsskyddet, sänka ingångslönerna och förbättra kopplingen mellan skola och näringsliv”, vilket jag anser vara varmt välkommet.

Problemet är tyvärr att man ofta möter fackligt såväl som politiskt motstånd så fort man vill röra vid anställningsskyddet eller ingångslönerna. De som redan har jobb vill såklart ha bästa möjliga anställningsskydd, men tyvärr går detta ofta ut över de som inte har något jobb alls eftersom företag helt enkelt inte har råd att anställa. Dessutom verkar man helt glömma bort att om företagen får det lättare att anställa innebär det en större trygghet för alla – även för de som redan har jobb – eftersom om man blir av med sitt nuvarande arbete är det lättare att få ett nytt.

Föreslår man att sänka ingångslönerna kommer facken med LO i spetsen och smäller en på fingrarna. Lönespridning skapar ökade klyftor, eller något liknande, brukar det låta. Att man genom höga ingångslöner orsakar högre arbetslöshet och större klyftor mellan arbetande och arbetslösa – det verkar dessvärre inte spela någon roll.

Man kan dock hoppas att den historiskt sett starka opinionen mot att underlätta för företagen att driva sina verksamheter i Sverige ändras allteftersom Socialdemokraterna sniglar sig mot mitten. Svenskt Näringsliv må vara en intresseorganisation, men förslagen mot att motverka ungdomsarbetslösheten skulle göra gott för hela det svenska samhället.

Dock ställer jag mig lite skeptisk till hur Bäckström motiverar att det är orättvist att arbetslösheten slår mot ungdomarna: “Dagens unga är beresta, språkkunniga, bättre utbildade än vi, datorkunniga och de behärskar sociala medier.” Min generation haussas alldeles för ofta, och jag tycker vi som är unga idag har väldigt mycket att bevisa samt vara tacksamma över. 80-talisterna är i mina ögon inte mer speciella än någon annan generation, och vi är inte särskilt mycket mer resvana eller bildade heller.

Eller det beror på; läget blir ju såklart annorlunda om man med ‘beresta’ menar ‘har gedigen erfarenhet av utelivet  i Sunny Beach, Phuket, Kuala Lumpur, Alanya och Gran Canaria’, med ‘språkkunniga’ menar ‘frekvent säga “shit”, “oh my God” och”nice”‘, med ‘bättre utbildade’ menar ‘har klarat gymnasiet på fem istället för på tre år’, med ‘datorkunniga’ menar ‘lära sig använda en rosa MacBook när man är van vid en PC’, och med ‘behärska sociala medier’ menar ‘ta kort på allt som precis har nämnts, lägga upp bilderna på Facebook, och sedan blogga om det’.

Simon Hedlin Larsson

Vad företagare egentligen vill ha

Folkpartiets landsmöte är i full gång och det blev en timlång debatt om lagen om anställningsskydd (LAS) och specifikt dess turordningsregler. Slutet blev lyckligt för partistyrelsen vars linje segrade i samtliga motioner som berörde LAS (se: 1, 2, 3, 4, 5, 6).

Detta resulterade i att Folkpartiet nu är för mindre förändringar av LAS, men att de tappra partister som gick upp i talarstolen och förespråkade mer radikala förändringar får gå på lunch och bita i det sura äpplet. Efter flera timmar av debatt kan denna fråga låta lite märklig, men spelar turordningsreglerna egentligen någon större roll?

Personligen tycker jag inte det. Visst, frågar man företag som har 11-30 anställda har de säkert inget emot att få tillåtelse att göra undantag från LAS. Men är det småföretagens viktigaste stridsfråga? Det har jag svårt att tro. I politiska sammanhang, där allt egentligen är kompromisser, är det viktigare än någon annanstans att välja sina strider. För oss som förespråkar en mer flexibel arbetsmarknad där färre vantrivs på sina jobb, fler vågar förverkliga sina drömmar och där företag i större utsträckning vågar anställa var detta inte en sådan strid.

Svenska företag vill ha en allmän förbättring av arbetsmarknadspolitiken där antalet lagar och regler minskar drastistisk och där byråkratiskt pappersarbete kan ersättas av innovativt företagande. I och med att LAS har blivit en så pass principiellt viktigt fråga för de som värnar om den svenska modellen är detta därför en onödig fråga att lägga för mycket tid på.

I mina ögon är det mycket bättre att försöka driva frågor som rör exempelvis 3:12-reglerna, dubbelbeskattningen av aktier och det krångliga regelverk som utsätter framförallt gasellföretagen som med 5-7 anställda vill växa, men stöter på juridisk patrull och tvingas förpassas till lagar som skapades för och är anpassade till statliga storföretag. I dessa frågor är det mycket lättare att få opinionen med sig, och för företagen gör det förmodligen till och med större nytta än justeringar av turordningsreglerna.

Simon Hedlin Larsson