Tag Archives: arbetsrätt

Vad ligger bakom LO:s agenda?

Lena Westerlund, chefsekonom på LO, kritiserar regeringens skattesänkningar för att vara ideologiska. I en tid som denna då mittfårepolitik och spinnig populism tillhör vardagen är det vanligtvis en komplimang att bli kallad för ideologiskt driven. Men sättet som Westerlund uttrycker det på är inte särskilt positivt:

Skattesänkningarna görs av ideologiska skäl, inte för krisbekämpning.

Westerlund menar naturligtvis att den borgerliga regeringen har sänkt skatten på grund av en enfaldig skattesänkarfilosofi snarare än att faktiskt se till vad som skulle vara bäst för svenska folket. Om det påståendet kan man tycka vad man vill, men är Westerlund verkligen rätt person att uttala sig i frågan?

LO försöker vinna VM-guld i stelast arbetsmarknad och mest sammanpressad lönestrukturer. Och vad om inte ideologi ligger bakom försvaret av den oflexibla arbetsrätten, de höga ingångslönerna, det mycket progressiva skattesystemet och bekämpningen av rikedom? Ja, inte är det kunskap i alla fall. Och det är garanterat inte vad som skulle vara bäst för svenska folket.

Simon Hedlin Larsson

Arbete vs livskvalitet

Gudrun Schyman (F!) och Carl Schlyter (MP) tycker att vi bör arbeta mindre. På SvD Brännpunkt skriver de:

“Börjar vi nu med målet 35 timmars arbetsvecka om fem år och minskar med ytterligare fem timmar under nästa femårsperiod är vi klara 2020.”

Bra. Då förväntar vi oss att staten betalar allt åt alla år 2050 om Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet får bestämma. Undrar om det redan nu är möjligt att lämna in en beställning på ett rosa slott med en tillhörande botanisk trädgård?

Ärligt talat, tänk om man gav människor lite större möjligheter att få arbeta med något som de trivs med. Då kanske man inte behövde ha dessa ständiga diskussioner om någon slags påhittad motsättning mellan arbete och livskvalitet.

En miljon människor beräknas vantrivas på sina jobb. Flexibel arbetsrätt, någon?

Simon Hedlin Larsson

Varifrån kommer jobben?

Saxat från en artikel i Time:

“The conundrum is that the most useful things government can do to encourage job growth aren’t flashy initiatives with quickly visible results. ‘There’s no magic wand we can wave over companies that will induce them to go out and hire people,’ says Matthew Slaughter, an economist at Dartmouth’s Tuck School of Business. ‘We need to think long-term.’

If Congress wants more and better jobs in the U.S., it should do things like create a permanent tax break for companies that invest in research and development, make it easier for foreigners who get science and engineering Ph.D.s at American universities to stick around after graduation, and spend serious time and money improving the nation’s infrastructure, including the electric grid and broadband network. Such initiatives will not create many jobs that can be tallied on a spreadsheet. What they will do is more important: lay the groundwork for businesses to innovate and grow.”

Kanske något även för Sverige? Dock så struntar ju den svenska regeringen fullkomligt i detta; den vill ju bli omvald och följer därför den folkliga opinionen. Men kanske vore det något för vänstern – som framgångsrikt styrt den svenska opinionen under det senaste århundradet – att begrunda?

Fackförbunden som skriker högst i avtalsrörelsen bör även fundera över följande citat (taget från samma artikel):

“The same is true on the worker side of the equation. If the key characteristics of the American economy are flexibility and forward motion, then we would all be better off if people felt more support — both financial and social — to invest in their education, switch jobs and industries and venture out to start new firms.”

Var det någon som sa att stark arbetsrätt gynnar alla?

Simon Hedlin Larsson

Vad företagare egentligen vill ha

Folkpartiets landsmöte är i full gång och det blev en timlång debatt om lagen om anställningsskydd (LAS) och specifikt dess turordningsregler. Slutet blev lyckligt för partistyrelsen vars linje segrade i samtliga motioner som berörde LAS (se: 1, 2, 3, 4, 5, 6).

Detta resulterade i att Folkpartiet nu är för mindre förändringar av LAS, men att de tappra partister som gick upp i talarstolen och förespråkade mer radikala förändringar får gå på lunch och bita i det sura äpplet. Efter flera timmar av debatt kan denna fråga låta lite märklig, men spelar turordningsreglerna egentligen någon större roll?

Personligen tycker jag inte det. Visst, frågar man företag som har 11-30 anställda har de säkert inget emot att få tillåtelse att göra undantag från LAS. Men är det småföretagens viktigaste stridsfråga? Det har jag svårt att tro. I politiska sammanhang, där allt egentligen är kompromisser, är det viktigare än någon annanstans att välja sina strider. För oss som förespråkar en mer flexibel arbetsmarknad där färre vantrivs på sina jobb, fler vågar förverkliga sina drömmar och där företag i större utsträckning vågar anställa var detta inte en sådan strid.

Svenska företag vill ha en allmän förbättring av arbetsmarknadspolitiken där antalet lagar och regler minskar drastistisk och där byråkratiskt pappersarbete kan ersättas av innovativt företagande. I och med att LAS har blivit en så pass principiellt viktigt fråga för de som värnar om den svenska modellen är detta därför en onödig fråga att lägga för mycket tid på.

I mina ögon är det mycket bättre att försöka driva frågor som rör exempelvis 3:12-reglerna, dubbelbeskattningen av aktier och det krångliga regelverk som utsätter framförallt gasellföretagen som med 5-7 anställda vill växa, men stöter på juridisk patrull och tvingas förpassas till lagar som skapades för och är anpassade till statliga storföretag. I dessa frågor är det mycket lättare att få opinionen med sig, och för företagen gör det förmodligen till och med större nytta än justeringar av turordningsreglerna.

Simon Hedlin Larsson