Tag Archives: banker

Män först – för allas skull

Expressen har en huvudledare idag som nog välkomnas på sina håll. Man konstaterar bland annat att “[k]vinnor arbetar hårt och är ansvarstagande”, “[g]es bistånd till män är risken tyvärr stor att de slösar bort pengarna”, “mikrokrediter till kvinnor även stärker barnen, familjerna – hela samhällen”, och att “återbetalningsfrekvensen bland kvinnor som fått mikrolån skyhög”.

Och det finns inga skäl till att tro att det inte skulle ligga en viss sanning i det som Expressen skriver. Och vikten av global women empowerment kan inte nog understrykas. Men nyfiken som man är undrar man ju hur det hade låtit ifall texten hade sett annorlunda ut. Hade vänsterfeministerna köpt resonemanget som absolut sanning ifall den hade sett ut på följande vis?

“Män arbetar hårt och är ansvarstagande. De överkonsumerar inte, slösar inte och överger inte sin familj.” Det har sagts av den förre DEF-chefen Mercy Parnevik, som nu driver finansbanken “Feet to Feet”. Parnevik har, vad man än tycker om generaliseringar, rätt i sitt påstående. Ges bonusar till kvinnor är risken tyvärr stor att de slösar bort pengarna. Bonusar till män hjälper desto fler; män tar hand om sina barn och planerar långsiktigt. Exempelvis är återinvesteringsfrekvensen bland män som fått bonusar skyhög. Pengarna ger helt enkelt effekt och växer. Flera studier från internationella organisationer – bland annat Världsbanken – visar hur utbildning, förtroende och rörlig ersättning till män även stärker barnen, familjerna – hela samhällen.

När män får makt och resurser i rika länder satsar de framför allt på två saker: samhällsnyttiga investeringar och sina barns utbildning.

Traditionellt har familjens investeringsbeslut hanterats framför av kvinnor. Att flytta tyngdpunkten till män borde vara ett centralt mål för snart sagt alla hushåll. Vad gäller prestationsbaserade löner måste de rika länderna trycka på för att förändra lagar och seder som oförtjänt kritiserar män. Det är inte taget ur luften, utan bevisat av osentimentala ekonomer: länder där män har knappa resurser är länder som har mäkta svårt att ta sig upp ur fattigdom. Män först, alltså – för allas skull.

Simon Hedlin Larsson

Evighetsdisskusionen om bonusar

Så var det dags igen. I gårdagens SVT Agenda uppfattade människorna på stan som blev intervjuade det som stötande att banker trots politikernas uppmaningar fortsätter att dela ut bonusar. Jag kan hålla med om att i de fall då en bank har tilldelats skattepengar av staten bör den inte fortsätta att dela ut bonusar – och jag ställer mig även mycket skeptisk till det faktum att världens politiker räddade bankerna då det finns goda argument för att de skulle ha låtit de finansiella institutionerna betala priset för riskerna de tagit och tillåtits att kollapsa (läs exempelvis Niall Ferguson i Newsweek om just detta).

Dock så tenderar den svenska debatten att göra liten skillnad mellan banker som fått skattepengar och banker som inte har fått skattepengar; bonusar är lika dåligt oavsett, och det gäller dessutom för alla företag och organisationer. Och i ett land som Sverige med så mycket avundsjuka och jantelag lär ju denna diskussion pågå i all oändlighet, och kanske just därför är det extra viktigt att vi som inte har något emot prestationsbaserade bonusar hela tiden finns med i debatten och pekar på den naiva inställning som många kritiker har.

Varför kan inte alla som tycker att företag bör dela bonuspengarna mellan alla anställda gå ihop och köpa eller starta en bank och göra precis så. Sedan får de gärna förklara för mig hur de ska attrahera kompetenta personer till ledningen och styrelsen. Kortare arbetsdagar och minskad arbetsbörda? Nej, det blir ju en form av löneförhöjning sett timm kr/timme. Förmånatliga pensionsvillkor, exempelvis gå vid 60? Nej, även detta gynnar den ekonomiska ersättningen. Och så vidare.

Min personliga uppfattning är att det viktigaste på ett arbete är arbetsuppgifterna och kollegerna. De förra känner man förhoppningsvis väl till innan man blir anställd, men viktigt att komma ihåg är att de kan vara mycket likartade inom många företag och därför inte spela så stor roll när man väljer mellan A och B. De senare vet man sällan någonting alls om, för även om man kanske läst på om de andra i ledning och dylikt har man liten uppfattning om exempelvis hur bra de är på att samarbeta och på att agera i krislägen.

Så hur ska mutinationella företag kunna konkurrera om samhällets mest kompenta personer om inte just genom löner? Och som förespråkare av rörliga, prestationsbaserade bonusar tycker jag personligen att det är bättre att man får betalt efter att aktiekursen har stigit, företaget har uppvisat ett positivt resultat tre år i följd, eller efter någon annan parameter som mäter bolagets utveckling. Alternativet blir ju att betala ut skyhöga, fasta ingångslöner utan några som helst krav på motprestation, och jag har svårt att tänka mig att det är något som bonuskritikerna gillar, trots att det skulle bli resultatet om de fick som de ville.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om: