Tag Archives: Barack Obama

Bipartisanship

Bilden är hämtad här

Welcome…

Bilden är hämtad här

Messias har landat

“That’s why I come here today, not to talk, but to act,” sa Barack Obama i talarstolen på Bella Center (se även 1, 2, 3). Om det stämmer vore det i sådana fall första gången under hans tid som president. Tala är ju annars hans grej…

En för övrigt intressant iakttagelse är att Obama först inte tänkte komma till Köpenhamn, men när han bestämde sig för att göra en visit och väl är på plats menar han att klimatförändringar är ett mycket stort hot för planetens framtid av en lång rad olika anledningar. Detta kan ju bara innebära två saker. Antingen tyckte han inte att det var så viktigt med klimatfrågan, men så har han ändrat uppfattning de senaste månaderna. Eller – vilket är mer troligt – så har han hela tiden sett klimathotet som en viktig fråga som kräver handling och internationellt samarbete.

Om det senare stämmer väcks dock en annan fråga, varför bestämde han sig så sent för att komma till Köpenhamn? Och varför ändrade han sig två gånger innan han bestämde sig för att dyka upp på fredagen (idag)? Om nu climate change är så viktigt kunde han ju lämnat besked om deltagande för längesen. Kanske gillar Obama trots allt att uppfattas som en frälsare? Ser man rent taktiskt på det framstår han ju alltmer som en räddare i nöden när han väntar med att meddela världen sitt deltagande i ett extremt hypat internationellt toppmöte.

Såhär i juletider verkar nästan fler människor tro på Obama än på gud. Och då verkar det ju passande att Messias landar i Köpenhamn med Air Force One en vecka före jul, inte för att prata utan för att agera.

Men eftersom den amerikanske presidenten inte har kongressen med sig lär människor som följer nattens förhandlingar bli besvikna.

Simon Hedlin Larsson

Livräddare i Köpenhamn? (Probably not.)

(Bilden är hämtad här)

Ett pris på svenskt vis

Nu har Barack Obama landat i Oslo (se även 1, 2 , 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18). Och jag kan inte bara sluta tänka på hur märkligt det är att han har fått fredspriset. Att tilldela en regeringschef fredspriset är behöver inte vara vare sig kontroversiellt eller fel, så länge han eller hon verkligen har gjort någonting konkret för freden. Men då ska man ha gjort någonting också, och det har ju inte Obama.

Ordet “pris” betyder enligt Nationalencyklopedin “i förväg fastställd belöning för viss prestation”. Visst är kan väl att prata också vara en prestation, men i sådana fall finns det många mycket mer lämpade pristagare. Att Obama tilldelas Nobels fredspris bör snarare tolkas som att man försöker uppmuntra Obama till att hålla sitt ord, och också ställa lite krav på honom ifall han inte skulle göra det.

Detta är ju egentligen bara så typiskt svenskt att man nästan undrar om inte riksdagen har fått vara med och påverka det norska stortinget. Enligt svenska principer ska ju aldrig den som är bäst belönas – den vet ju redan om det och om man dessutom tilldelar denne ett pris blir det väldigt orättvist mot de andra. Bättre är det då att antingen ge en förlorare ett tröstpris, eller ge någon latmask en rejäl belöning för att ha gått från latmask till medelmåtta, även kallat “Årets framsteg”.

Nu har jag i och för sig svårt att se Obama värdig priset i endera kategori; han har inte förlorat ännu, och förtroendemässigt har han sedan Inauguration Day gått från att vara frälsare till att vara människa – inte tvärtom. Kanske skulle han möjligtvis kunna få pris för “Årets tapp”, men en sådan kategori har jag aldrig hört talas om. Men å andra sidan, detta är ju ett pris på svenskt vis. Och ska det vara riktigt svenskt, då får alla pris så att ingen känner sig som förlorare och blir ledsen. Det är också viktigt att alla får samma pris för att tydliggöra att alla människor oavsett prestation ändå är lika duktiga och lika mycket värda.

Så Thorbjørn Jagland, ordförande i norska nobelkommittén – jag väntar på mitt fredspris!

Simon Hedlin Larsson

Det är ett litet beslut för en människa,

en otrolig mängd arbete för Secret Service.

Ungefär så kan man sammanfatta president Barack Obamas beslut att besöka Köpenhamn i klimattoppmötets slutskede istället för under nästa vecka, som det tidigare var planerat. För Obama spelar detta mindre roll; inget bindande avtal kommer att skrivas under, och han kan knipa politiska poäng genom att dyka upp när även övriga världens ledare är på plats.

För Secret Service och dansk polis respektive militär, å andra sidan, innebär detta extremt mycket jobb. Man kan nästan ana att topparna inom politik, polis och försvar i Danmark känt till detta tidigare, eller åtminstone vetat att risken för ändrade planer fanns, eftersom det kräver extremt mycket planering att ha just USA:s president på besök.

När George W. Bush var president besökte han en gång Michigan State University (MSU) för att hålla ett femminuterstal till studenter som precis hade tagit examen. Denna korta visit krävde flera veckors planering. Flera tänkbara rutter från flygplats till universitetscampus ritades upp på en karta, och krypskyttar och andra beväpnade fälstyrkor placerades ut runt dessa rutter för att kunna få presidenten ur staden om ett krig skulle startas under vistelsen.

Tusen heltidsarbetande eller så vars enda uppgift var att garantera presidentens säkerhet åkte till Michigan. Metalldetektorer sattes upp vid ingången till byggnaden där talet skulle hållas. Alla utrymmen gicks igenom av hundar i syfte att upptäcka bomber och liknande. Man vände upp och ner på varenda stol och varenda bord. Man garderade sig mot alla potentiella hot. Ingenting lämnas åt slumpen.

Egentligen är det hela ganska absurt, särskilt om man jämför med exempelvis en nordisk regeringschef som på sin höjd har med sig motsvarande ett par Säpovakter på en resa. Men är det världens mäktigaste person det gäller så är det.

Och likadant, om inte värre, är det när USA:s president reser utomlands. Inför Obamas besök i Norge den 10 december exempelvis svetsas 430 gatubrunnar i Oslo igen av säkerhetsskäl. Då undrar man ju bara hur det kommer att se ut i Köpenhamn 17-18 december… Men, men – man kommer nog vara säker i alla fall!

Simon Hedlin Larsson

Vad freden kräver

Claes Arvidsson har en mycket bra kommentar på SvD:s ledarsida idag där han menar att Barack Obama börjar göra sig välförtjänt av sitt fredspris genom att han nu har beslutat att skicka fler trupper till Afghanistan. Till skillnad från vad pacifister tror är värden som demokrati och frihet nämligen inte absoluta (människor föds inte till att tycka dessa är bra), och därför måste vi ständigt vara beredda på att stå upp för att försvara dessa.

Det är riktigt att nationalstater måste respektera suveränitetsprincipen, men nu när vi faktiskt är i Afghanistan vore det dubbelt fel att först invadera landet och sedan lämna det innan man har åstadkommit någon form av politiskt stabilitet. Allt annat än att fortsätta och öka de militära och civila insatserna i Afghanistan vore ett svek mot det afghanska civila folket, samt de närliggande länderna.

Simon Hedlin Larsson