Tag Archives: egenmakt

Visioner behöver inte innebära partipolitiska projekt

SvD:s PJ Anders Linder har naturligtvis helt rätt i att dessa idéer – ofta från vänsterhåll – om stora politiska projekt som ska föra Sverige närmare ett utopiskt samhälle är ganska märkliga:

Berättelserna handlar numera om hur enskilda människor formar sina liv, och det har Sörlin inte mycket till övers för. Sådana historier handlar ju ”inte om att världen, eller ens samhället, ska bli bättre”.

Alltså. Först när ledare pekar med hela handen och talar om i vilken riktning människor ska gå kan de uträtta något av värde. Summan av enskilda och frivilliga insatser kan varken göra världen eller samhället bättre.

Tyvärr präglas Sverige starkt av holistiska attityder till politik där samhället på något vänster (i dubbel bemärkelse) är större än summan av dess individer. Detta är dock ett riskabelt förhållningssätt. Under dåliga omständigheter kan det leda till kollektivisering där individers problem ses som ofrånkomlig “collateral damage”. I värsta fall leder det till att man upphöjer staten till något slags högre syfte – och alla vet ju hur de historierna brukar sluta.

Det är hög tid för mer av borgerlig atomism som fortsätter erkänna värdet av en välfungerande statsmakt, men också omfamnar idén om att det finns ett okränkbart människovärde. Realpolitiskt innebär det en utveckling av att man inte ser någon motsättning mellan att minska partipolitikens inflytande och stärka människors egenmakt (vilket egentligen borde vara självklart, men ändå). Det är också av den anledningen som man kan ställa sig frågande till Linders slutsats att “låta schamaner ta hand om ‘visionerna'”. Förhoppningsvis menar Linder med “visioner” att det är just de grandiosa partipolitiska visionerna det är fel på. För visioner i sig är något mycket bra och något som det behövs mer av i svensk politik. Den vision om ett friare samhälle som regeringens politik – i synnerhet den ekonomiska – bygger på mycket fin och hedervärd. Framförallt visar den tydligt på att alla lösningar på samhällsproblem inte nödvändigtvis börjar med “Staten …”.

Simon Hedlin Larsson