Sist jag kritiserade Italiens premiärminister Silvio Berlusconi anklagade ett flertal personer mig för att vara oförskämd mot det italienska folket, inte respektera italienarnas vilja och inte visa hänsyn mot demokratin. En politisk ledare som är vald av folket får uppenbarligen inte kritiseras. Någon som har lust att berätta det för Mona Sahlin?
Hur som helst har en vecka nu gått sedan attentatet, och ingen bör tvivla på att Berlusconi försöker mjölka så många politiska poäng från attacken som han bara kan:
“Jag är inte förmögen att känna hat,” har han bland annat sagt.
Och visst har det gett resultat. Enligt en opinionsundersökning gjord av Istituto per gli Studi sulla Pubblica Opinione (ISPO) har Berlusconis stöd efter attacken nu återigen stigit till över 50 procent. Jämfört med mitten av november har premiärministerns stöd ökat med runt 15 procent. Även bland väljare som röstar vänster/mitten ökar förtroendet för mediemogulen.
Men detta är väl inte så konstigt. Vem känner inte sympati för en person som inte är förmögen att känna hat, förespråkar dialog och tror på förlåtelse? Hur detta ska omsättas i praktisk politik sägs visserligen inte ett ord om, men det kvittar ju när man ser honom stå där med sin omplåstrade näsa och tala – man ser att han menar allvar! Att han ständigt försöker undvika åtal genom att använda sin politiska makt till att stifta nya, allt märkligare lagar – det är också en bagatell!
Berlusconi – vilken hyvens kille!
Simon Hedlin Larsson
SIMON HEDLIN 