Tag Archives: Jämlikhetsanden

The Spirit Level Delusion

Posted on 02 May 2010 | Leave a comment

Myntet har två sidor, förklarade Anthony Giddens när han argumenterade för sin theory of structuration. Och visst har myntet två sidor. Det finns alltid olika perspektiv och aspekter; världen är sällan så enkel som vissa personer (läs: extreme leftists) påstår och önskar att den vore. När Ulla Andersson från Vänsterpartiet i vårens budgetedebatt förklarar att The Spirit Level har kollat på “forskningen” och “forskningen visar” att ekonomisk jämlikhet har ett egenvärde så stämmer det naturligtvis inte.

Faktum är att det är få ekonomer som argumenterar för att man ens kan dra faktiska slutsatser, det vill säga vare sig positiva eller negativa, av globala inkomstskillnader. När någon säger att ekonomisk jämlikhet är bra handlar det oftast om naturvetare som med glasklar foundationalist ontologi och starkt positivistisk epistemologi försöker applicera en naturvetenskaplig metodologi på samhällsekonomiska fenomen. Men som många statsvetare, däribland Nicola Smith, påpekat handlar den metodologiska debatten inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna inte längre om positivism, kritisk realism eller poststrukturalism – positivismen är nämligen död.

Att epidemiologer som Kate Pickett och Richard Wilkinson i Jämlikhetsanden (The Spirit Level) försöker bevisa den progressiva inkomstskattens egenvärde med ett par grovt manipulerade scatter plot diagram som saknar temporalt perspektiv betyder alltså egentligen ingenting.

Och när man ändå diskuterar all kritik och alla rimliga invändningar man kan ha mot denna bok är det lämpligt att passa på att starkt rekommendera den nya boken The Spirit Level Delusion som släpps de 17 maj och går på djupet i sin kritiska analys av Wilkinsons och Picketts argumentation, framförallt vad gäller statistisk manipulation.

Bilden är hämtad här.

Boken kan man köpa på Amazon, men den finns även tillgänglig att köpa signerad av författaren Christopher Snowdon via bokens egen blogg. Någon borde ju för övrigt passa på att översätta och ge ut boken i Sverige, tycker man.

“Every man has a right to utter what he thinks truth, and every man has the right to knock him down for it.”

– Samuel Johnson

Leave a comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , ,

Skriver Kielos mot bättre vetande?

Posted on 23 April 2010 | 1 comment

Det är ibland lite märkligt att läsa Katrine Kielos ledarkrönikor i Aftonbladet, för trots att hon är påläst noterar man inte sällan resonemang som helt enkelt inte går ihop. Och man får dessutom känslan av att hon själv vet om det. Ta exempelvis dagens artikel. Hon skriver:

Ekonomerna har i hög grad sluppit klander för finanskrisen. Vi har rasat mot de mer uppenbara skurkarna. Men giriga bankmän gillar trots allt inte att förlora pengar – så varför tog de dessa hisnande risker? De följde ekonomernas teorier.

Den första meningen håller ju inte för fem öre, och Kielos som läser Financial Times, och säkert även New York Times och The Economist, lär veta precis hur mycket kritik ekonomer såväl som den ekonomiska vetenskapen har fått sedan krisens utbrott. Vad gäller bankernas risktagande så var ju de största riskerna man tog knutna till högrisklånen på bostadsmarknaden, de så kallade subprimelånen. Och att man investerade i subprimelånen berodde på en rad faktorer – däribland felaktigt hög rating av S&P med flera – och inte minst på att finansinstitutionerna Fannie Mae och Freddie Mac (government-sponsored enterprises) köpte hälften av alla högrisklån; att staten är inblandad gör ju att riskerna blir mycket mindre eftersom man alltid har någon att sälja till.

Att man köpte subprimelån hade därför lite att göra med “ekonomernas teorier” och betydligt mer att göra med att det såg ut att vara en lukrativ investering. Visst kan man skylla hela finanskrisen på efficient-market hypothesis, men då bortser man helt från det faktum att politikerna redan på 1990-talet byggde och formade en i längden ohållbar marknad.

Kielos skriver även en, för vänstern, ganska självironisk kommentar:

Förklaringen [till den ekonomiska vetenskapens påstådda utbredning] ligger i den religiösa karaktär som ekonomin har antagit. Den har fått för sig att den är en naturvetenskap. Att människors egenintresse fyller samma funktion i samhällssystemet som gravitationen gör i solsystemet.

Nationalekonomin har alltså gått och inbillat sig att den är en naturvetenskap? Vad är då behavioral economics som fått alltmer uppmärksamhet och större inflytande under de senaste åren? Senast förra året utkom en uppmärksammad bok inom just behavioral economics kallad Animal Spirits: How Human Psychology Drives the Economy, and Why It Matters for Global Capitalism författad av bland annat George A. Akerlof.

Och ironiskt nog för sammanhanget har Akerlof belönats med Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2001), det pris som Kielos i samma krönika hävdar brukar tilldelas upphovsmän till ekonomiska teorier som “bygger på antaganden om mänskligt beteende som inte har något att göra med mänskligt beteende” och som “sedan [använder] onödigt krånglig matematik och kommer slutligen fram till en slutsats som inte stämmer”. Ironin blir särskilt tydlig om man citerar Nobelstiftelsens hemsida och motivering till varför Akerlof faktiskt fick priset: “for [his] analyses of markets with asymmetric information”.

Dessutom är det konstigt att Kielos anklagar ekonomer för att gå och tro att de är naturvetare. Det är ju snarare naturvetare som går och tror att de är ekonomer och att deras naturvetenskapliga förhållningssätt går att applicera på samhällsekonomiska fenomen. Och vad bättre än debatten om boken Jämlikhetsanden (eng: The Spirit Level) illustrerar just detta? Den svenska vänstern tror, precis som författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett själva, att naturvetenskapliga, djupt positivistiska, metodologier (som starkt är förknippade med den retrospektivitet som utmärker många epidemiologers arbete) är direkt applicerbara på något så otroligt komplext som internationell ekonomi.

Kielos tillhör alla dem från den svenska vänstern som har hyllat Jämlikhetsanden och därför låter det som ett skämt när hon anklagar ekonomer för att leka naturvetare. John Kay tillhör alla de ekonomer som, tvärtom, har kritiserat specifikt W&P:s metodologi för att vara för naturvetenskaplig och induktivt positivistisk för att kunna leda till riktiga slutsatser. Gravelle et al, också ekonomer, har skrivit på ett liknande tema under rubriken ‘Income, Income Inequality and Health: What can we Learn from Aggregate Data?’  Lynch et al likaså, och de landar i exakt den slutsats som här har försökt framföras så många gånger tidigare: den enda gången ekonomisk jämlikhet har en signifikant positiv relation till hälsa är i de fall då jämlikheten ökar på grund av att man ökar välståndet för de sämst ställda (vilket i vanligt språkbruk innebär fattigdomsbekämpning). För en närmare kritik av just W&P:s metodologi rekommenderas Jen et al, ‘Global variations in health: Evaluating Wilkinson’s income inequality hypothesis using the World Values Surve’ och Johnston et al, “On inequality and health, again: A response to Bernburg, and Barford, Dorling and Pickett”.

Men det värsta i Kielos ledarkrönika är inte skuldbeläggningen av bankdirektörerna, anklagelserna mot den ekonomiska vetenskapen som inbillat naturvetenskaplig, eller den uppenbara paradox detta innebär då hon samtidigt försvarar en bok om ekonomisk jämlikhet skriven av epidemiologer. Det värsta är att hon helt okritiskt lyfter den excentriske finansmannen George Soros:

George Soros, ekonom och finansman (känd i Sverige sedan han 1992 spekulerade mot den svenska kronan) satsar 50 miljoner dollar i institutet. Soros har under lång tid stött progressiva tankesmedjor och har nu bestämt sig för att bidra till att skapa en ny ekonomisk vetenskap. Det är inte en dag för tidigt.

Vänstern brukar ofta anklaga kapitalismen och nyliberalismen för att göra rika människor rikare på andras bekostnad. Detta stämmer absolut inte; inget system har lett till en sådan välståndsutveckling och fattigdomsbekämpning som konkurrensen och entreprenörskapet orsakat av just den fria marknaden. Ska man tala om att bli rik på någon annans bekostnad borde Kielos istället såga Soros som ju byggde hela sin förmögenhet på andras förluster. Valutaspekulationer – som när Soros knäckte Bank of England – handlar ju uteslutande om att vinna på att någon annan förlorar – ett rent nollsummespel.

Anledningen till att Kielos inte verkar ha någon kritik att framföra mot Soros får väl då antas bero på att han skänker pengar till ändamål som gynnar den politiska vänstern. Och om så är fallet vore det just typiskt. Den svenska vänstern har ju gjort sig känd för att man inte har något emot att spendera andras pengar så länge de går till sådant som man själv anser är goda ändamål…

Simon Hedlin Larsson

1 Comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Viljan att arbeta eller viljan att anställa? (igen)

Posted on 22 April 2010 | 3 comments

Dagens Nyheter och Aftonbladet rapporterar om en doktorsavhandling som, något förenklat, visar att försämrad a-kassa inte leder till fler jobb. Vänstern hyllar naturligtvis denna nyhet och kallar avhandlingen för “vetenskapen“. Observera dock att det handlar om en avhandling, det vill säga den är inte publicerad och inte granskad genom peer-review. Notera också att det rör sig om en (!) avhandling.

Men det är väl ganska typiskt egentligen. Precis samma sätt att resonera har ju gällt Jämlikhetsanden (eng: The Spirit Level) som ju är en icke-granskad bok, och dessutom bara en (!) bok. När liberaler sedan kontrar med femtio artiklar av femtio olika forskare i femtio olika tidskrifter blir de beskyllda för att sakna belägg för sin kritik.

Dock är invändningen i just detta fall enbart principiell. För det finns faktiskt mycket internationell forskning gällande trygghetssystem som pekar på att skära ner på bidrag innebär inte nödvändigtvis en minskning i arbetslöshet (och som ensam åtgärd finns det goda skäl att tro att den oftast är högst marginell i de fall då den är positiv). Vad man däremot finner är att en mindre välfärdsstat i den rika delen av världen tenderar att gynna integrationen. Men även i detta fall gäller det att man kombinerar åtgärder för att det ska bli någon effekt.

De länder som har mindre välfärdsstater och ställer högre krav (tänk lag- och regeltest och språkkunskaper) på immigranter tenderar också att lyckas mycket bättre med integrationen. Och talar man minskad arbetslöshet måste eventuella nedskärningar i trygghetssystem kombineras med flexibel arbetsmarknad, lägre skatt på företagande och decentraliserad lönebildning.

Dessvärre har ganska lite på den fronten skett under denna mandatperiod, precis som under i princip alla mandatperioder dessförinnan. Arbetsskyddet har man inte rört, arbetsmarknaden har blivit marginellt mindre stel, arbetsgivaravgifter och andra skatter är trots sänkningar fortfarande höga och det fackliga inflytandet är fortsatt urstarkt. Om någon undrar varför det inte har blivit fler jobb på grund av jobbskatteavdraget så har ni här orsaken.

Bruttolöneökningar har trots nettolöneökningar tack vare jobbskatteavdraget varit normala. Arbetare har därför fått dubbel skattesänkning, medan företag i detta avseende kammat hem noll. Jobbskatteavdrag leder främst till ökad sysselsättning genom att göra det billigare för företag att anställa, men så har alltså inte varit fallet. Fackförbunden är helt enkelt för starka och för det får arbetslösa och skattepengar (som går till transfereringar) lida.

Som har konstaterats förut handlar det inte om att människor ska vilja arbeta. Det är inte ovilja hos arbetslösa som förklarar arbetslösheten. Förklaringen ligger istället i höga kostnader, omfattande byråkrati och därmed stora risker för företagen. Eftersom de flesta företag är små företag, och eftersom i praktiken alla småföretagare har investerat egna pengar i sina verksamheter vill man inte ta för stora risker. Och det som avgör om vi ska lyckas minska arbetslösheten i Sverige är om vi lyckas minska riskerna för företagen att anställa.

Jobbskatteavdraget har inte varit någon jobbskapande succé. Det har varit en klassisk keynesianistisk skattesänkning som fungerat som stimulans och har hållit uppe konsumtionen under finanskrisen. Som “jobbehållande” effekt har det kanske varit nyttigt. Men skattesänkningen har i sig, främst på grund av facken, inte lett till minskade kostnader för företagen och därför heller ytterst få nya jobb.

Simon Hedlin Larsson

3 Comments

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,

Wilkinson tjänar för mycket pengar

Posted on 12 April 2010 | 2 comments

Richard Wilkinson, i egenskap av universitetsprofessor, tillhör de tio procent eller så som har högst inkomst i hela Storbritannien. Eftersom Storbritannien har relativt sett hög ekonomisk ojämlikhet tjänar Wilkinson väldigt mycket mer pengar än en person som står i kassan på livsmedelsbutiken Tesco. Wilkinson implicerar i ett debattinlägg i Expressen att han tycker detta är ett stort problem. Han tjänar helt enkelt för mycket pengar i förhållande till resten av befolkningen, tycker han själv.

Wilkinson menar att hans egen inkomst orsakar en rad samhälls- och hälsoproblem. Om han bara kom överens med sin arbetsgivare att sänka hans lön (och andra följde hans exempel) skulle Storbritannien få “bättre psykisk hälsa, färre drogproblem, lägre våldsfrekvens, färre tonårsfödslar, högre välbefinnande bland barn och bättre resultat inom utbildningsväsendet”.

Enligt Wilkinson verkar det således vara positivt när rika människors hus brinner ner. Då minskar droganvändningen i takt med att inkomstklyftorna minskar. Kanske borde alla rika britter – inklusive Wilkinson själv – bränna ner sina hem? Har Wilkinson rätt om den ekonomiska jämlikheten kommer nämligen våldet att minska. Dumpar vi alla lyxbilar i havet kommer helt plötsligt färre tonårstjejer att bli gravida. Bara sådär liksom. Och går Berkshire Hathaway i konkurs kommer amerikanska skolbarn att prestera bättre.

Nej, Wilkinson är som vanligt helt fel ute. Och som vanligt kan han inte ge ett enda vettigt argument till varför skillnaden mellan fattig och rik skulle spela någon roll.

Simon Hedlin Larsson

2 Comments

Posted in Allmänt

Tagged , , , , ,

Död åt ekonomiska klyftor! Eller?

Posted on 31 March 2010 | Leave a comment

Sanna Rayman i dagens SvD:

“Vore klyftminskning det enda viktiga borde vi genast ta itu med den där gynnaren som vann 215 miljoner på Lotto. Jag menar, hur många industriarbetarlöner är inte det? De rika drar ifrån! Vad gör regeringen?”

I rest my case.

Here as well.

Simon Hedlin Larsson

Leave a comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , ,

Leder ekonomisk ojämlikhet till ohälsa?

Posted on 16 March 2010 | 3 comments

Bland Richard Wilkinsons och Kate Picketts mest besynnerliga argument i boken The Spirit Level (sv: Jämlikhetsanden) är att ekonomisk ojämlikhet leder till olika sorters förhöjd mortalitet, exempelvis högre spädbarnsdödlighet. USA, med hög Gini-koefficient och relativt sett hög spädbarnsdödlighet framställs givetvis som skräckexemplet. Varför skillnaden mellan rik och fattig skulle döda spädbarn framgår inte speciellt tydligt – kanske beroende på att det inte lär finnas något som helst kausalt samband. Ett lands ekonomiska ojämlikhet leder inte till större risk att drabbas av infektioner eller andningsstörningar. 10/10-kvoten är inte dödlig.

Ser man exempelvis till mödradödlighet, som uppmärksammats under den senaste veckan då bland andra Amnesty International har krävt att president Barack Obama måste ingripa, är problemet låg levnadsstandard, inte skillnader i levnadsstandard. CNN rapporterar:

“Deaths from pregnancy and childbirth in the United States have doubled in the past 20 years, a development that a human rights group called ‘scandalous and disgraceful’ Friday.

In addition, the rights group said, about 1.7 million women a year, one-third of pregnant women in the United States, suffer from pregnancy-related complications.

Most of the deaths and complications occur among minorities and women living in poverty, it noted” (OBS, min fetstil).

Det är fattigdom som dödar – inte skillnader.

Simon Hedlin Larsson

3 Comments

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , ,

Ny forskning visar: äktenskap leder till sociala, ekonomiska och miljörelaterade problem!

Posted on 04 March 2010 | 12 comments

Richard Wilkinson och Kate Pickett är på väg att göra revolution med sin bok The Spirit Level (sv: Jämlikhetsanden), åtminstone i Sverige. Fortsätter bokens popularitet att öka i samma takt kommer snart ett ex av The Spirit Level ersätta Bibeln på nattduksbordet bredvid sängen. Boken försöker som bekant påvisa att ekonomisk ojämlikhet leder till sociala problem för de länder som lider av höga inkomstskillnader.

De flesta försök att kritisera bokens metodologi har avfärdats från vänsterhåll med att man har använt ett så pass stort statistiskt underlag, och att man tydligt kan se relationen mellan ojämlikhet och ohälsa i diagrammen som presenteras i boken. Att liten hänsyn tas i boken till utveckling över tid, och att man till största del har jämfört ett urval av länder rakt av under en given tidsperiod verkar förvånansvärt få se som problematiskt. Det verkar heller inte spela någon roll att många respekterade forskare ifrågasätter huruvida man ens kan förklara _någon_ typ av kausalt samband med ekonomisk ojämlikhet som utgångspunkt (se exempelvis Atkinson, A. B. och Brandolini, A. (2006), ‘On data: a case study of the evolutionof income inequality across time andacross countries’, Cambridge Journal of Economics, 33, pp. 381-404, och McGillivray, M. och Markova, N. (2009), ‘Global Inequality in Well-being Dimensions’, Journal of Development Studies, pp. 371-378).

Nej, för The Spirit Levels fans är det en självklarhet att ojämlikhet och problem i ett land hänger ihop. Det är också uppenbart att inkomstskillnader -> sociala problem, och inte sociala problem -> inkomstskillnader. Det ser man ju i diagrammen – hallå! – den ekonomiska ojämlikheten representeras av x-axeln (den vågräta axeln), och alla som lärt sig åtminstone räta linjens ekvation vet ju att y är en funktion av x! Alltså är det x som är orsaken och – i detta fall – skurken.

Wilkinsons och Picketts “forskning” gräver upp döda hästar som seriösa ekonomer och statsvetare slutade rida på för längesen. För den ekonomiska jämlikhetens anhängare verkar det räcka med att grafiskt “bevisa” ett samband; gör man bara det kan man sedan godtyckligt (eller politiskt) bestämma vad som orsakar vad. Och det fina med denna (naiva) metodologi är att den öppnar för helt nya möjligheter. Aldrig mer isolera faktorer. Aldrig mer göra statistiska jämförelser över tid. Och aldrig mer behöva förklara varför x skulle orsaka y; ett fint scatter diagram med en trendlinje räcker mer än väl!

Med anledning av detta kan således tillfället tas i akt för att presentera ny, revolutionerande forskning – helt dagsfärsk! Wilkinson och Pickett har visat att ekonomisk ojämlikhet leder till sociala problem. Spännande, tänkte nog många när de hörde talas om boken. Men vad sägs då om detta avslöjande: giftermål orsakar inte bara samma typer av sociala problem som Wilkinson och Pickett tar upp, utan giftermål leder även till ekonomiska problem och miljöproblem!

Just precis. The Spirit Level kan slänga sig i väggen, för här kommer bevisen för att giftermål inte bara leder till sämre studieresultat och kortare förväntad livslängd, utan även högre inflation, minskad läkartäthet och sämre tillgång till rent vatten! Dessutom finns ett mycket tydligt samband mellan antalet äktenskap och lägre Human Development Index, det vill säga FN:s kombinerade mått på hälsa, utbildning och levnadsstandard.

I studien har ett flertal länder ingått, och särskilt hänsyn har tagits till representativitet, liknande det man gör i opinionsundersökningar. Statistiken är hämtad från bland andra FN, Världsbanken, OECD, The Economist, IMF och Thomson Datastream. De undersökta länderna och deras respektive siffra för antal äktenskap per 1000 invånare är följande:

Algeriet 8,9
Filippinerna 6,5
Frankrike 4
Iran 11
Italien 4,4
Kanada 4,5
Litauen 6,3
Rumänien 6,4
Ryssland 7,7
Spanien 4,9
Sverige 4,9
Vietnam 12,1

Samtliga länder har ingått i samtliga jämförelser, förutom tillgång till rent vatten där Italien och Litauen har utgått på grund av bristande statistiska källor. Sett till grannländers och liknande länders statistik kan den dock antas vara åtminstone 97 % i båda fallen. Men på grund av låg tillförlitlighet har båda länderna uteslutits i den sjätte och sista jämförelsen.

Eftersom scatter diagram är så populära nuförtiden (särskilt med infogade trend lines) används givetvis samma presentationsformat för denna högst moderna statistiska studie (om någon undrar varför diagrammen är på engelska är det av praktiska skäl då statistiken också var på engelska):

Äktenskap och inflation

Äktenskap och förväntad livslängd för män

Äktenskap och Human Development Index

Äktenskap och studerande på gymnasiet (eller motsvarande)

Äktenskap och läkartäthet

Äktenskap och tillgång till rent vatten

Med största ödmjukhet måste man ändå få lov att konstatera att resultaten är slående. De sju länder som har högst antal giftermål per capita är också de länder som har högst inflation, lägst förväntad livslängd, och sämst resultat i samlingsmåttet Human Development Index. Gällande skolgången är sambandet lika tydligt, de sju länder där medborgarna gifter sig minst är de länder som där högst andel av den relevanta befolkningsdelen går på gymnasiet, eller motsvarande. För läkartätheten finns ett samband, om än inte lika tydligt; de fem länder med lägst läkartäthet tillhör också de 50 % av de undersökta länderna som gifter sig mest. Bland de mest intressanta upptäckter gäller tillgången till rent vatten. Äktenskap driver inte bara upp inflationen och sänker medellivslängden. Endast de länder där det är färre än 5 äktenskap per 1000 personer är de länder som har en dricksvattenstandard som når upp till europeiska nivåer.

För Guds skull (och för mänsklighetens, samhällets, ekonomins och miljöns skull) – gift dig inte! (Bilden är hämtad här.)

Någon kanske anser att det vore lämpligt att förklara varför giftermål skulle minska studieresultaten, läkartätheten och tillgången till rent dricksvatten. Men är det något Wilkinsons och Picketts The Spirit Level har lärt oss är det att det räcker med att rita diagram och konstatera att världen förhåller sig på ett särskilt vis: det är ju helt uppenbart! Ekonomisk ojämlikhet leder uppenbart till sociala problem, och äktenskap leder uppenbart inte bara till sociala problem, utan även rent ekonomiska och miljörelaterade problem.

The Spirit Level uppmanar implicit rika människor att inte bli för rika, samtidigt som man menar på att staten med lagar och skatter bör se till att ingen blir för rik. Denna studie uppmanar därför explicit gifta människor att skilja sig, samtidigt som man menar på att staten med lagar och skatter bör se till att ingen gifter sig.

Simon Hedlin Larsson

12 Comments

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Galna åsikter om ekonomisk jämlikhet del 2

Posted on 03 March 2010 | 1 comment

Nu har även Lena Halldenius, docent i praktisk filosofi vid Malmö högskola, fått möjligheten att i “OBS” diskutera ekonomisk jämlikhet och boken The Spirit Level (sv: Jämlikhetsanden). Hon inleder sitt anförande på följande vis:

“Om man ska sammanfatta denna studie i en mening kan det låta så här: Människor mår kasst av att ha det sämre än andra, av att känna sig underlägsna och trampade på.

Nu vet jag inte hur många som blir jätteförvånade över att höra det, men det märkvärdiga med Jämlikhetsanden är inte påståendet utan det enorma statistiska material som visar att i utvecklade samhällen så är det mer jämlikhet, inte mer ekonomisk tillväxt, som ger ökad livskvalitet.”

Nog vore det onekligen intressant att höra Halldenius berätta om vilka länder som har haft negativt ekonomisk tillväxt som upplever den förhöjda livskvalitet som hon talar om. En intressant iakttagelse är att under perioden 1997-2007 var det bara två länder i hela världen som hade negativ tillväxt, och det var “framgångsländerna” Zimbabwe med en tillväxt på i genomsnitt -3,9 % per år, och Guinea-Bissau med -1,3 % per år. Att tillväxt är en förutsättning för välstånd är inte en åsikt utan en sanning, och det är inte ens något som boken ifrågasätter, varför detta påstående får stå helt och hållet för Halldenius själv.

Vidare så är kommentaren om avundsjuka värd att ifrågasätta. “Människor mår kasst av att ha det sämre än andra,” säger Halldenius. Visst, för många stämmer det nog. Men som det tidigare (och ännu tidigare) har resonerats kring: varför skulle denna må-dåligt känsla över andras framgång begränsas till landets territorium? Om fattiga amerikaner mår dåligt över rika amerikaners förmögenheter, varför mår inte svenskar lika dåligt över rika amerikaners förmögenheter? Varför har inte Sverige samma sociala problem som USA?

Och även om någon skulle kommentera att det handlar om vad man upplever dagligen, är det garanterat fler svenskar procentuellt sett som har läst om och sett Göran Perssons Torp i Sörmland än amerikaner som har läst om och sett Al Gores lyxvilla i Memphis. Varför mår inte svenskar lika dåligt som amerikaner? Om en åtminstone lika stor andel av den svenska befolkningen som den amerikanska ser och hör rikedom dagligen, varför har inte vi samma höga nivåer av oavslutade grundskolestudier, spädbarnsdödlighet och drogmissbruk i Sverige som i USA?

“Men du glömmer ju att det procentuellt sett finns fler fattiga amerikaner, och att det alltså är en relativt större del av USA:s befolkning som upplever psykiska problem till följd av andras rikedom,” kanske någon säger. “Amerikaner och svenskar som är fattiga lär må ungefär lika dåligt per capita över rikedom, men i och med att det är en större andel amerikaner än svenskar som är fattiga kommer det vara fler amerikaner som mår dåligt, vilket leder till att USA:s problem är större än Sveriges.”

Bra kommentar! Men vänta nu – vad sa du om antalet fattiga? Är det i jämförelse med Sverige en större del av USA:s befolkning som har mycket dålig levnadsstandard? Det är alltså procentuellt sett fler fattiga amerikaner än fattiga svenskar, menar du? Och därefter förklarade du hur detta hängde ihop med USA:s höga nivåer av sociala problem?

Och där har vi – inte helt oväntat – svaret. Det är fattigdomen som är problemet. Inte skillnaden.

Som Steve Martin säger på bästa fransk-engelska när han spelar inspektör Jacques Clouseau i The Pink Panther och har löst ett fall: “The case is closed.”

Simon Hedlin Larsson

1 Comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den ekonomiska ojämlikhetens mörka krafter

Posted on 01 March 2010 | 1 comment

Det finns goda anledningar till att inte läsa kultursidorna i svenska tidningar. En av dem heter Dan Josefsson. I dagens Aftonbladet skriver Josefsson om “Boken som delar högern“, vilket syftar på den frekvent diskuterade The Spirit Level (eller Jämlikhetsanden som den översatts till på svenska):

“Förklaringen till detta är att en viss typ av sociala och medicinska problem som visat sig vara starkt bundna till klass och social position inte tycks minska i takt med att de rika länder ytterligare ökar sitt ekonomiska välstånd. Dessa problem är istället kopplade till ojämlikhet: Ju mer ojämlikhet, desto större problem.

Det här förklarar det märkliga fenomenet att rika och extremt ojämlika länder som USA och Storbritannien har högre spädbarnsdödlighet än fattigare, men mycket jämlikare länder som Danmark och Sverige. Andra undersökta problemområden med stark koppling till klass och social status är graden av tillit människor emellan, psykiska sjukdomar inklusive drog- och alkoholmissbruk, förväntad livslängd, sjuklig övervikt, utbildningsresultat i skolorna, andelen tonåringar som föder barn, antalet mord, andel av befolkningen i fängelse och den sociala rörligheten.”

Ekonomisk ojämlikhet leder således, enligt Josefsson och bokens författare Richard Wilkinson och Kate Pickett, till att fler barn dör under första levnadsåret. En logiskt följd av detta resonemang är att om Stefan Persson under detta år ökar sin inkomst mer, relativt sett, än den fattigaste invånaren i Sverige kommer fler nyfödda barn att dö. Och eftersom den ekonomiska ojämlikhetens mörka krafter upphör vid gränserna (Josefsson, Wilkinson och Pickett menar ju att USA:s ekonomiska ojämlikhet enbart skadar amerikanerna, och inte exempelvis kanadensare eller norrmän) är det bara sådana som Stefan Persson och Göran Persson med taxerad inkomst i Sverige som för landets räkning måste se upp med att inte tjäna för mycket pengar – ökar familjen Rausing eller Ingvar Kamprad sina respektive avkastningar “för mycket” spär de inte på Sveriges utan istället Schweiz ojämlikhet, och det blir Schweiz som får ökade sociala problem.

Det spelar således ingen roll var de rika bor, arbetar eller har sin hemvist. Det viktiga är i vilket land de har registrerade inkomster. Skulle Warren Buffett och Lakshmi Mittal investera sina förmögenheter i kollapsande Island och börja ta ut stora avkastningar från placeringar i isländska banker skulle ojämlikheten och Gini-koefficienterna skjuta i höjden och situationen skulle förvärras. Dessutom kan man av bokens budskap dra slutsatsen att internationella organisationer inte bör befinna sig i fattiga länder – ut med FN, Läkare Utan Gränser, Kiva, WHO, Hand-In-Hand och Rädda Barnen – eftersom att deras personal tjänar mer pengar än genomsnittsinvånaren i landet och därför bidrar till högre ekonomisk ojämlikhet.

Hit men inte längre når de ödesdigra konsekvenserna av USA:s höga ekonomiska ojämlikhet. Enligt författarna till The Spirit Level förvärrar ojämlikheten i ett land enbart just det landets sociala problem. Tur för kubaner och kanadensenare alltså. (Bilden är hämtad här.)

En mycket intressant fråga är hur denna onda ekonomiska ojämlikhet verkar i praktiken när den raserar vårt moderna samhälle. Det har varken Wilkinson, Pickett eller någon av de vänsterskribenter som hyllat boken något särskilt konkret svar på.Vad vi dock vet är att ojämlikheten, enligt bokens författare, bara spelar roll inom ett lands territorium och att konsekvenserna som följer är geografiskt bundna. Enligt The Spirit Level spelar misärlandet Burkina Fasos problem ingen roll för framgångsstaten och grannlandet Ghana, utan det är bara ghananernas inkomstskillnader som har någon betydelse.

Vidare implicerar detta att om man hittar diamanter på Hawaii kommer USA:s fastland att drabbas av högre nivåer av kriminalitet, drogmissbruk och fetma. Börjar påven sälja signerade biblar och blir världens rikaste person kommer däremot ingen italienare att påverkas negativt eftersom att Vatikanstaten är en suverän stat. Men flyttar man Dubai med tillgångar till ön St Helena kommer britterna att bli olyckliga, och i Storbritannien kommer den sociala rörligheten att minska samtidigt som skolresultaten försämras. Ojämlikhetens offer för St Helenas synder slutar emellertid inte där; på Anguilla, Bermuda, Falklandsöarna och övriga delar av det brittiska riket kommer tonårsgravidideterna att stiga och den förväntade livslängden att falla.

Allt som tagits upp i detta inlägg förutsätter förstås att Josefsson, Wilkinson och Pickett har rätt. Men det finns det å andra sidan inte särskilt goda skäl till att tro.

Simon Hedlin Larsson

1 Comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , ,

Galna åsikter om ekonomisk jämlikhet del 1

Posted on 27 February 2010 | 1 comment

De politiska ungdomsförbundens företrädare har fått möjlighet att delta i debatten om ekonomisk jämlikhet och den hypade och överskattade boken The Spirit Level (sv: Jämlikhetsanden) i programmet OBS på Sveriges Radio. Hittills har Jakop Dalunde (GU), Magnus Andersson (CUF), Jytte Guteland (SSU) och Niklas Wykman (MUF) fått läsa upp varsitt manus, och bortsett från Anderssons inlägg kan man gott konstatera att det inte har varit några intellektuella eller kunskapsmässiga mästerverk.

Dalunde språkrör för Grön Ungdom inleder sitt manus med:

“Jag fryser inte, jag har tak över huvudet och kan fylla alla mina grundläggande behov. Men varför fortsätter jag då konsumera? Jo därför att det finns någon annan som har mer.”

Enligt språkröret köper vi således inte den senaste J. K. Rowling, Dan Brown eller Paulo Coelho för att vi egentligen vill läsa böckerna, utan helt enkelt för att någon annan (kanske biblioteket?) äger fler böcker. Vidare köper vi inte en LCD-TV för att vi vill se på film i bästa kvalitet, utan för att grannen har två TV-apparater. Blomsterkvasten och vinet någon gav bort igår på en middagsbjudning – det var inte en trevlig gest mot värden, utan uppenbarligen ett undermedvetet, okontrollerat behov av att konsumera, vilket är resultatet av att alla inte har precis lika mycket (eller lite).

Analysen blir inte bättre av ett något udda exempel som följer i manuset:

“Det är som ett ekorrhjul. Eller, som ett ekorrhjul, men istället för ekorrar så är det hästar som jagar varandra på rad, med morötter hängandes i svansen. Så länge de rika blir rikare snabbare än de fattigare så kommer ingen häst nå fatt i den framför. /…/ I ett ojämlikt samhälle, där /…/  avståndet till hästen framför är långt –  så är chansen liten att jag känner mig tillfreds ekonomiskt. Det blir svårare att värdesätta andra saker i livet, att lägga tid och energi på kärlek, vänskap och personlig utveckling.”

Detta är den gamla vanliga vänsterdrömmen; så fort alla hästar springer lika fort kommer de stanna upp, kramas och börja älska varandra för evigt. Krig och våld blir ett minne blott – så även alla sociala problem – och alla blir precis lika (om det är lika bra eller lika dåliga, det vet ingen, för det finns ju ingen som är något annat). Problemet med denna utopi (eller mardröm beroende på hur man ser det) är att alla hästar aldrig kommer springa lika fort. Hästar, precis som människor, är olika.

Det spelar dock ingen roll att man är olika om bara alla hästar är lika inför lagen, och de hästar som inte mår bra eller på annat sätt har det svårt får hjälp att klara sig bättre. Men att hjälpa de utsatta har ju ingenting att göra med att alla hästar ska springa lika snabbt. Om eliminerade skillnader har ett egenvärde i sig kan man ju bara hugga benen av alla hästar – då kommer de garanterat springa lika fort, det vill säga inte alls. Applicera den liknelsen tillbaka på människorna och verkligheten. Jämlikhetens pris, eller något.

Simon Hedlin Larsson

1 Comment

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jämmer om jämlikhet

Posted on 12 February 2010 | 2 comments

Boken The Spirit Level (Jämlikhetsanden på svenska) hyllas idag även på ledarplats i Dagens Nyheter. Henrik Berggren skriver:

“Människan, argumenterar Wilkinson och Pickett, är i grunden en social varelse som jämför sig inom gruppen. Rikedom gör oss inte nöjda utan snarare mer tävlingsinriktade – vilket i sin tur leder till att vi också blir mer ängsliga, olyckliga och rädda för att misslyckas.

Så långt är ‘Jämlikhetsanden’ en lysande, om kanske inte helt originell bok. Här finns en stor samling goda argument som alla pekar i en riktning: att det vore omoraliskt att inte göra jämlikhet till en central politisk prioritering.”

Skillnader bör alltså, enligt Berggren, utplånas för att människor inte ska bli ängsliga, olyckliga och rädda för att misslyckas. En intressant fråga är varför nu denna ångest över andras bättre prestationer skulle begränsas till landets gränser. Varför skulle en fattig amerikan må sämre än en fattig svensk över en rik amerikans framgångar (förutsatt att tesen om att skillnader ger olycka stämmer)?

Kriminalitet, fetma och tonårsgraviditeter i USA beror enligt Wilkinson, Pickettt och Berggren på att alla inte har ett slott i Naples, äger en limousin med helikopterplatta och äter Belugakaviar med bakade vaktelägg till frukost som vissa rika amerikaner gör. Frågan är varför en svensk, en japan eller en norrman inte skulle må lika dåligt över att inte ha ett slott i Naples, äga en limousin med helikopterplatta och äta Belugakaviar med bakade vaktelägg till frukost som vissa rika amerikaner gör. Varför skulle USA:s rikedom bara göra amerikaner ängsliga, olyckliga och rädda för att misslyckas? Det är frågan.

Någon invänder säkert med att Bill Gates enbart gör amerikaner olyckliga för att endast amerikaner – och inga andra – vet hur bra Gates har det. Men ärligt talat, tror ni inte att en större andel av den svenska befolkningen har åkt förbi Zlatan Ibrahimovićs hus, än andelen amerikaner som ens vet i vilken delstat Bill Gates är mantalsskriven? Argumentet att bara amerikaner vet hur rika de rika amerikanerna är håller inte. Från sofforna i vardagsrummet har miljoner svenskar slaviskt följt serier som The O.C., Gossip Girl, och MTV Cribs. Och när vi flyger Economy Class till New York lyssnar vi på Rihanna, Beyonce och Lady Gaga (rika popstjärnor).  Det är otroligt naivt att påstå att svenskar inte vet hur rikedom ser ut, än mindre att vi inte känner till rikedomens existens.

Hade Wilkinson, Pickett och Berggren haft rätt borde Sverige därför ha samma sociala problem som USA. Så är emellertid inte fallet. Men så spelar ju ekonomisk ojämlikhet inte någon roll.

Simon Hedlin Larsson

2 Comments

Posted in Allmänt

Tagged , , , , , , , , , , , , ,