Tag Archives: mat

Vad man vill är inte alltid vad man gör

Dagens Nyheters huvudledare handlar idag om mat:

Ett /…/ problem är att människor säger sig vilja betala för kvalitet, att upprördheten efter ännu en i raden av uppmärksammade grisskandaler är kort, och att allt tycks glömt och förlåtet när den danska fläskfilén ligger där och blinkar med sin röda lapp där det står 69 kronor kilot.

/…/ På många stora orter kan man numera välja direkt. Fryst dansk kyckling (eller filé), färsk svensk massproducerad kyckling, majsuppfödd färsk kyckling (men också massproducerad) eller småskaligt och ekologiskt uppfödd kyckling.

För den sistnämnda varianten brukar man behöva betala fyra till fem gånger mer än de billigaste alternativen. Det kan inte vara livmedelsindustrins eller de lokala handlarnas sak att göra de djurrättsetiska och gastronomiska valen åt oss. Det ansvaret måste vi bära själva.

Vilket följaktligen resulterar i:

Sanningen är att vi får de varor vi förtjänar. Inte de varor vi säger oss vilja ha, utan dem vi till sist väljer när vi står i mataffären.

Och en del tycker säkert det låter konstigt att människor säger sig vilja ha vissa matvaror men köper andra. Valet är ju fritt, eller hur?

Men i själva verket är det inte särskilt förvånande. Hur många gånger har man inte hört någon säga “Det vore så kul att vara volontär!” Och hur många känner man som volontärarbetar? Tja, för egen del, förutom de som man har lärt känna genom ideella verksamheter, typ noll.

Människor säger att de vill volontärarbeta. För de tycker det är fint. Människor säger att de vill laga mat själva i hemmet. För de tycker det är fint. Människor säger en väldig massa saker de skulle vilja göra, ofta för att det innebär status (inkluderar även att utbilda sig, resa till fattiga länder och  hjälpa andra), men ibland också för att de själva tror på det. Tyvärr så blir det väldigt sällan av, och det handlar mestadels om att man antingen inte hinner (läs: inte orkar), eller tänker göra det senare (läs: aldrig).

Sådan är verkligheten. Men sådan har den varit länge, och därför finns det ingen anledning att förvånas.

Simon Hedlin Larsson

Recept: fredagsfärs

Okej, stundens ingivelse erbjöd inte mer kreativitet än att namnet blev fredagsfärs. Men bloggverktyget erbjuder en mycket smidig redigeringsfunktion så om någon har tips på bättre namn är dessa varmt välkomna!

Denna rätt är en av miljoner varianter på den världsberömda rätten Pasta Bolognese (vilket uttalas “BOLLO-NJEE-SEH”, och inte som vissa stockholmare säger “bollones” – rätten är ju faktiskt döpt efter Bologna och inte efter Bollnäs).

Observera för övrigt att alla mått på ingredienserna är mycket approximativa, och som med många maträtter går det mycket bra att variera fritt utifrån egna önskemål.

Ingredienser (räcker till ungefär 4 portioner):
600 g nötfärs
1 förpackning/burk krossade/passerade tomater/tomatpastasås (vanligtvis runt 400 gram)
2 dl matlagningsgrädde eller 1 dl vispgrädde (vilket blir fetare)
½ dl krispigt, fruktigt vitt vin, exempelvis Chardonnay Pinot Grigio
12 skogschampinjoner, skivade
4 skivor bacon eller sidfläsk (helst icke-rökt) hackade i småbitar
8 soltorkade tomater, strimlade, inklusive en skvätt av olivoljan de ligger i
1 gul lök, hackad
färsk basilika

valfri pastasort
rikligt saltat pastavatten (de flesta svenskar undersaltar vattnet och då är det inte konstigt att det aldrig kan smaka i närheten av vad det gör på weekendresan i Rom)

Gör såhär:

1. Koka upp pastavattnet.

2. (Har man två stekpannor och -plattor kan man göra steg 2 och 3 samtidigt). Fräs lök, champinjoner och bacon i lite smör eller olja.

3. Bryn nötfärsen i en stor stekpanna. Blanda sedan ner löken, champinjonerna och baconet när färsen har fått en fin stekyta. Slå över plattan till medelstark värme.

4. Häll i de strimlade soltorkade tomaterna med lite granna av olivoljan som de ligger i.

5. Blanda ner de krossade/passerade tomaterna/tomatsåsen. Låt en del av vätskan sjuda bort.

6. Tillsätt det vita vinet (experimentlustna bör tänka på att en del kockar ofta säger att man bara ska ha i vin endast en gång när man lagar mat för att det annars lämnar en bismak av syra efter sig). Har man icke-färsk pasta som ska kokas en längre tid kan det vara bra att lägga den i det kokande vattnet nu.

7. När vinet har kokat bort är det dags att tillsätta grädden. Ha i hackad färsk basilika och eventuella andra kryddor. Salta och peppra, och smaka av. Beroende på om man vill ha en köttfärssås med betoning på sås, eller mer i form av en röra (som på bilden nedan) kan man välja att servera omgående, eller låta den sjuda ett par minuter till innan man lägger upp. Smaklig måltid!

Dryckestips: kallt vatten med ett par citronskivor går inte av för hackor, men något mer som kan passa just denna rätt är en enkel, ljus lager – varför inte Peroni så håller man fast vid det italienska temat. Det passar också med en fruktig veteöl som matchar det vita vinet samt sötman i tomaterna, som Erdinger Weissbier Kristallklar, och även Kronenbourg 1664 Blanc.

Går även utmärkt att frysa in.

Simon Hedlin Larsson

Så djur är inte mat?

Idag har jag fått lära mig att “[d]jur är nämligen inte mat”. Det skriver i alla fall representanter för organisationen Djurens Rätt. Jag måste säga att jag tycker det är ett ganska konstigt sätt att resonera på. Jag har full respekt för att människor av olika skäl inte vill äta x eller y, och självklart ska alternativ erbjudas i skolmatsalar och liknande så att det passar så många som möjligt. Men att säga att djur definitivt inte är mat tycker jag är mycket märkligt.

I djurens naturliga habitat äter de varandra. Varför kan inte människor då äta djur? Alla levande organismer dör förr eller senare och energin kommer att omvandlas, antingen i en människokropp, i ett annat djurs kropp, eller genom nedbrytning. Att äta handlar ju bara om att omvandla en energiform till en annan. Det behöver inte ses som en brutal synd.

Det är klart att djur ska ha rätt till ett drägligt liv och det är därför det finns en djurskyddslagstifning. Men varför skulle det vara så märkvärdigt att äta djuren när de är döda?

Simon Hedlin Larsson