Tag Archives: multinationella företag

God kapitalism

Nationalekonomen Andreas Bergh skriver i dagens SvD:

Många har säkert synpunkter på att ekonomisk utveckling i Afrika på detta sätt går hand i hand med etablering av amerikanska snabbmatskedjor. Multinationella storföretag har på det hela taget inte särskilt gott rykte. Ekonomiskt sett är det dock lätt att hitta mekanismer genom vilka företagen gör nytta för landet.

Coca-Cola bedriver exempelvis vattenprojekt i ett tjugotal afrikanska länder. När projekten beskrivs i ord är de svåra att skilja från vanliga biståndsprojekt. Men bakom Coca-Colas vattenprojekt finns naturligtvis ett vinstintresse som faktiskt borgar för effektivitet: Vattenprojekten ska inte bara ge Coca-Cola goodwill och en trendig ansvarsfull profil, de ska även säkra en central ingrediens i företagets produkter.

Till de multinationella företagens försvar

Efter bland annat ett avsnitt av “Uppdrag granskning” i april och en “Dokument inifrån”-dokumentär som visades i SVT för drygt en vecka sedan har McDonalds hamnat i blåsväder igen. Som vanligt är det kapitalismen och de multinationella företagens fel. De rika blir rikare på de fattigas bekostnad. De utnyttjar ungdomar och pressar ner löner. Och så vidare.

Dock borde kritikerna överväga att inte så blint förlita sig på vad två dokumentärer säger. Det finns ingen anledning att ifrågasätta allt material som presenteras i dem och avfärda dokumentärerna som osanningar. Mycket stämmer säkert. Men vad säger två dokumentärer egentligen om hur saker och ting förhåller sig ur ett globalt och allmänt perspektiv? Om extremfallen fick styra politiken skulle lagstiftningen bli ganska konstig.

Så vad säger då aggregerade data om multinationella företags närvaro? Det finns mycket intressant forskning att läsa på området om hur multinational corporations (MNC:s) både leder till att öka den teknologiska utvecklingen i landet (Pack and Saggi, ‘Vertical Technology Transfer via International Outsourcing’, Journal of Development Economics, 65 (2): pp. 389-415) samt höjer den ekonomiska tillväxten (Borensztein, DeGregorio och Lee, ‘How Does Foreign Investment Affect Growth?’ Journal of International Economics, 45  (1): pp. 115-72).

Mest intressant för foreign direct investment (FDI) i Sverige – där en hög fraktion av befolkning tycker om fack och kollektivavtal – är nog dock det fjärde kapitlet i Edward Grahams Fighting the Wrong Enemy: Antiglobal Activists and Multinational Enterprises. Graham visar klart och koncist att “on the whole, evidence suggests that MNCs pay higher average wages and have better average working conditions than domestic firms” (Perkins et al, Economics of Development: 420). Högre löner och bättre arbetsvillkor. Inte så dåligt. Speciellt inte eftersom MNC:s av naturliga skäl är bra på att konkurrera och därför tvingar inhemska företag att följa samma utveckling.

Simon Hedlin Larsson

Evighetsdisskusionen om bonusar

Så var det dags igen. I gårdagens SVT Agenda uppfattade människorna på stan som blev intervjuade det som stötande att banker trots politikernas uppmaningar fortsätter att dela ut bonusar. Jag kan hålla med om att i de fall då en bank har tilldelats skattepengar av staten bör den inte fortsätta att dela ut bonusar – och jag ställer mig även mycket skeptisk till det faktum att världens politiker räddade bankerna då det finns goda argument för att de skulle ha låtit de finansiella institutionerna betala priset för riskerna de tagit och tillåtits att kollapsa (läs exempelvis Niall Ferguson i Newsweek om just detta).

Dock så tenderar den svenska debatten att göra liten skillnad mellan banker som fått skattepengar och banker som inte har fått skattepengar; bonusar är lika dåligt oavsett, och det gäller dessutom för alla företag och organisationer. Och i ett land som Sverige med så mycket avundsjuka och jantelag lär ju denna diskussion pågå i all oändlighet, och kanske just därför är det extra viktigt att vi som inte har något emot prestationsbaserade bonusar hela tiden finns med i debatten och pekar på den naiva inställning som många kritiker har.

Varför kan inte alla som tycker att företag bör dela bonuspengarna mellan alla anställda gå ihop och köpa eller starta en bank och göra precis så. Sedan får de gärna förklara för mig hur de ska attrahera kompetenta personer till ledningen och styrelsen. Kortare arbetsdagar och minskad arbetsbörda? Nej, det blir ju en form av löneförhöjning sett timm kr/timme. Förmånatliga pensionsvillkor, exempelvis gå vid 60? Nej, även detta gynnar den ekonomiska ersättningen. Och så vidare.

Min personliga uppfattning är att det viktigaste på ett arbete är arbetsuppgifterna och kollegerna. De förra känner man förhoppningsvis väl till innan man blir anställd, men viktigt att komma ihåg är att de kan vara mycket likartade inom många företag och därför inte spela så stor roll när man väljer mellan A och B. De senare vet man sällan någonting alls om, för även om man kanske läst på om de andra i ledning och dylikt har man liten uppfattning om exempelvis hur bra de är på att samarbeta och på att agera i krislägen.

Så hur ska mutinationella företag kunna konkurrera om samhällets mest kompenta personer om inte just genom löner? Och som förespråkare av rörliga, prestationsbaserade bonusar tycker jag personligen att det är bättre att man får betalt efter att aktiekursen har stigit, företaget har uppvisat ett positivt resultat tre år i följd, eller efter någon annan parameter som mäter bolagets utveckling. Alternativet blir ju att betala ut skyhöga, fasta ingångslöner utan några som helst krav på motprestation, och jag har svårt att tänka mig att det är något som bonuskritikerna gillar, trots att det skulle bli resultatet om de fick som de ville.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om: