Tag Archives: politik

Politiskt inflytande över media?

Sydsvenskan rapporterar följande efter att Ilmar Reepalu som leder Socialdemokraterna i Malmö blivit kritiserad av debattören Fredrik Segerfeldt i en artikel på SVT Debatts hemsida:

Stabschef Julia Janiec (S) kontaktade Mette Friberg som är ansvarig utgivare för inläggen på SVT Debatt.

– Hon hade inte läst artikeln och bad att få återkomma, berättar Julia Janiec.

Efter tio minuter ringde Mette Friberg tillbaka.

– Hon gav mig två alternativ. Antingen skulle de ta bort artikeln eller så skulle vi få skriva en replik.

Ilmar Reepalu valde det första alternativet.

– Det andra tog jag över huvud taget inte ställning till. Är det så att någon anklagar mig för något som är straffbart får de ta konsekvenserna av det.

Själv skriver dock Friberg på SVT Debatts hemsida:

Jag valde att ta bort artikeln just för att följa god publicistisk sed. Det var mitt beslut och självklart inte något jag frågade Reepalu till råds om.

Okej, Reepalu säger att han inte ens tog ställning till möjligheten att skriva en replik (läs: Reepalu sa åt Friberg och SVT Debatt att ta bort artikeln). Friberg, å andra sidan, menar att det var helt hennes beslut att ta bort artikeln, och ingenting som hon rådfrågade Reepalu om

Det vore mycket angeläget att få veta om Reepalu har eller inte har sagt till Friberg att ta bort artikeln. Särskilt eftersom Friberg i den redan citerade texten tydligt påpekar: “För självklart viker vi oss inte för påtryckningar från en ledande politiker.”

För övrigt är det ju smått ironiskt att den här diskussionen har uppstått när Segerfeldts ursprungliga, numera borttagna, artikel handlade om just hur politiker missbrukar sina maktpositioner…

Simon Hedlin Larsson

Vem hotar egentligen demokratin?

Precis som Per Gudmundson skriver är det inte Lars Vilks som är hotet mot demokratin:

Självfallet spär våldet på dumma fördomar mot alla muslimer. Men det var Vilks som blev attackerad. Och den akademiska sammankomsten som fick ställas in.

Utgångspunkten tycks vara att Vilks konst provocerar fram en mer eller mindre förståelig reaktion. Men Vilks visade inte egen konst. Anfallet kom under Sooreh Heras video – en religionskritisk film, av en kvinna som flytt t från den islamistiska diktaturen Iran – i vilken profeten Muhammed placeras i en homosexuell kontext. Vem är det som kränker vem här?

Det finns goda argument för att tycka att Vilks rondellhund var onödig att rita eftersom vem som helst hade kunnat räkna ut vilka känslor en sådan karikatyr skulle väcka. Men när nu Vilks så valde att rita teckningen och låta den bli publicerad – korkat gjort må tyckas – då måste de som tror på det som Karl Popper kallade för “det öppna samhället” visa att de är beredda att stå upp för yttrandefriheten.

Politiska ideologier blir kritiserade och sågade dagligen. I Sverige kallar oppositionen regeringens politik för “omänsklig”. Så varför ska det då inte vara tillåtet att granska och ifrågasätta religion?

Simon Hedlin Larsson

Kommunicera mera

Saxat ur DN:

“Familjen har tjänat tusenlappar på alliansens politik – utan att ha märkt någonting.

– Oj, har vi fått så mycket pengar över. Så trevligt – det visste jag inte om, säger Veronica Persson Fredin från Hallsberg.”

Det är detta som kallas kommunikation.

Det är faktiskt konstigt att en regeringen som vann valet mycket på grund av skicklig spinn inte klarar av något så enkelt som att tala om för väljarna fördelarna av dess politik.

Simon Hedlin Larsson

Varför skulle lärarna debattera med Sverigedemokraterna?

Tisdagens program av SVT:s “Debatt” handlade om Sverigedemokraternas vara eller icke vara på svenska skolor. En stund av programmet ägnades åt att diskutera en skola som hade låtit Sverigedemokraterna hålla ett bokbord, och vilka reaktioner det hade blivit. Någon verkade tycka att Sverigedemokraternas åsikter fick stå oemotsagda, och att skolans lärare borde ha tagit debatten med SD-representanterna eftersom de senare anses ha extrema åsikter.

Förresten, apropå extrema åsikter, kan inte lärarna i sådana fall ta debatten med Vänsterpartiet när de kampanjar?

Simon Hedlin Larsson

När skriver ni om Al Gore?

Det är märkligt att detta med svininfluensan har fått så stor uppmärksamhet. Hela tiden är det någon ny konspirationsteori eller anklagelser om att personer inte är opartiska och sakliga. Svenska Dagbladet skriver idag att “Experter samarbetar med industrin“. Jaha, och? Det är väl klart att de gör det? Är du expert på ett område kommer dina kompetenser att efterfrågas på många olika håll. Inte särskilt konstigt.

Dessutom har dessa rådgivare ingenting att säga till om vad gäller vare sig pandemivarningar eller vaccininköp; det förra vilar ju helt och hållet på Margaret Chan och det senare vilar på varje enskilt lands folkhälsodepartement, eller motsvarande.

Om vi ska prata extern påverkan och public choice borde vi istället se till växthuseffekten och klimatdebatten.

Vem har gjort i särklass mest för att skrämma upp världen om ett föreliggande klimathot? Al Gore. Vem är partner och ansvarig för klimat- och miljöutveckling på riskkapitalbolaget Kleiner Perkins Caufield & Byers? Al Gore. Vem såg till att Kleiner Perkins Caufield & Byers fick $560 miljoner av de amerikanska skattebetalarnas pengar för att utveckla elbilar (summan är för övrigt bra mycket större än vad svenska staten totalt lägger på energi årligen)? Al Gore.

Det kan tyckas att politik, forskning och industri inte ska ha för nära band. Det är ju åtminstone kontentan av SvD:s artikel där forskning och industri anses stå varandra för nära. Men faktum är ju att Al Gore representerar inte bara två av dessa kategorier, utan alla tre. Det finns ingen som får så mycket ära och berömmelse, kniper så många politiska poäng och tjänar så mycket pengar på klimathotet som Al Gore? Och vem är främst ansvarig för att den globala uppvärmningen är en fråga som idag intresserar miljarder människor världen över? Al Gore.

När skriver ni om detta, svenska journalister?

Simon Hedlin Larsson

Det enkla skälet till att vi inte släpper in forskarna i Regeringskansliet

Ibland har jag hört diskussioner om varför forskarkåren inte får spela en större roll i att styra samhället. De som kan mest borde ju bestämma mest, heter det. Och visst kan jag hålla med om att den faktiska kunskapen borde få spela en större roll i det politiska livet. Framförallt då kanske etablerade och erkända sanningar som division of labour, specialisation och comparative advantages of international trade, det vill säga öka frihandeln och minska populismen.

Det finns dock en del forskare och akademiker som vi bör passa oss för att ge för mycket makt. En av dessa grupper är de som forskar inom politisk analys, det vill säga olika perspektiv på politik(positivism, interpretivism, realism, och så vidare), om det finns något som är sant och hur vi i sådana fall kan ta reda på det. Idag hade jag ett seminarium om detta där läraren själv kom fram till att även om man som objektivisterna (typ Karl Popper) menar att det bara finns temporära sanningar, men att teorier däremot kan förklaras som falska genom att man genomför ett experiment och det misslyckas, så kan man inte säkert utesluta att det fungera:

“Jag menar många säger ju att kommunism bevisligen inte har fungerat, men jag tycker nog gott att man skulle kunna försöka igen,” var hennes kommentar.

Jo, tack. Och då borde väl nazism, apartheid och Vietnamkriget få en till chans också?

Vissa personer läser alldeles för många kunskapsfilosofiska böcker. På mitt skolbibliotek är denna ämneskategori placerad längst bak i en av flyglarna. Där får gärna denna typ av resonemang stanna.

Simon Hedlin Larsson