Tag Archives: rasism

Dumt att ropa islamofobi och rasism

Om bland det dummaste man kunde göra för islams utveckling i demokratisk, tolerant och frihetlig riktning var att förbjuda minareter, måste det ha varit bland de dummaste sätten att bemöta detta förbud att ropa islamofobi och rasism.

Det spelar ingen roll huruvida man anser sig ha goda belägg för ett sådant påstående eller inte; ingen vill ju kallas islamofob eller rasist, och det enda som blir resultatet är allt större spänningar mellan olika samhällsgrupper och åsiktläger. Tror någon på allvar att någon av de som stödde minaretförbudet plötsligt kommer att ändra uppfattning för att någon statsvetare, samhällsdebattör eller samfundsrepresentant kallar dem för islamofober? Alla utspel av den här typen förvärrar bara situationen.

Jag ser inga hot i religionerna som sådana så länge de är som är anhängare av dessa är beredda att acceptera och följa de politiska beslut som fattas av folkvalda parlamentariker. Men att kalla de som oroar sig över exempelvis islams så kallade “utbredning i Europa” för islamofober eller rasister är ungefär lika sakligt och åstadkommer samma resultat som att kalla en meningsmotståndare för idiot.

Vad Sverige och hela Europa behöver är en bred och djup diskussion om hur människor som bor i den här världsdelen ska enas bakom gemensamma värderingar och normer för hur samhället bör fungera och människor bör förhålla sig till varandra. Målet är att sluta upp bakom ett gemensamt ramverk – i mina ögon: språk, lagar och regler. Med ett sådant kan människor sedan välja att tro på vad de vill och vilken religion de vill vara en del av (om någon).

Simon Hedlin Larsson

Oerhört korkat att anmäla Aftonbladet för hets mot folkgrupp

Jag är en person som är mycket förtjust i frihet och möjligheter; det är oftast bra om man som människa får flera alternativ att välja bland. Men vid somliga tillfällen känns det som om en del gör saker bara för att det går. Om man funderar lite kring de individer och organisationer som nu har anmält Aftonbladet för hets mot folkgrupp (se exempelvis 1, 2, 3, 4 och 5) är det svårt att komma fram till en vettig anledning till varför de har gjort det. Vad är syftet?

“Artikeln är så öppet rasistisk att någon närmare förklaring till varför jag tänker polisanmäla Aftonbladet inte behövs,” skriver Mariam Osman Sherifay, ordförande Centrum mot rasism. Jaså? Jag hade minsann gärna velat ha en förklaring. För målet kan ju inte vara att minska Sverigedemokraternas möjligheter att nå plenisalen; vi har ju redan sett att isolering inte påverkar deras sympatier i negativ riktning, utan snarare tvärtom. Det är också svårt att tänka sig att dessa anmälningar av Aftonbladet kommer att minska främlingsfientligheten och rasismen i Sverige – snarare kommer de att spä på deras skepticism och förakt och ge dem mer ammunition när det nu kommer att framstå som att islam inte tål att kritiseras.

Som adopterad och därmed invandrare i ordets bemärkelse gör jag ingen skillnad på människor och människor, och i mina ögon blir man svensk genom medborgarskapet. Mitt politiska mål är att få en borgerlig allians omvald, en allians som inte innefattar Sverigedemokraterna. Mitt mål i livet är att verka för ökad medmänsklighet och att de som har det sämst ställt ska få det bättre.

Jag tror att många som har anmält Aftonbladet helt eller delvis har samma målsättning som jag. Och till dem vill jag säga att det som ni nu gör är oerhört korkat och onödigt. Ni skapar nämligen ett scenario där utfallet inte spelar någon roll; det kvittar om Jan Helin, Aftonbladets ansvariga utgivare, frias eller fälls – Sverigedemokraterna vinner ändå och spänningarna mellan samhällsgrupperna i Sverige kommer att öka.

Och vad blir då vinsten vid en eventuellt fällande dom mot Helin – för det är ju det som är poängen med era anmälningar? Absolut ingenting. Zero. För Sverigedemokraternas potentiella väljare spelar detta absolut ingen roll. Anklagelser om rasism och främlingsfientlighet biter inte, det är politiska sakfrågor som gäller, och att faktiskt adressera och ta upp de problem med integrationens katastrofala misslyckande som gör att de lockas till SD.

Om ni verkligen vill vinna över Sverigedemokraterna i valet nästa år, lägg er tid och energi på att skriva debattartiklar där ni utmanar deras magra politik i arbetsmarknads-, miljö-, utbildning- och äldreomsorgsfrågor, istället för att tramsa med polisanmälningar mot publicister.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om:

Alla kan göra något för mobbade

På det fullsatta pendeltåget beordrar två unga, rakade män en svarthårig, medelålders man att ställa sig upp och lämna över sin sittplats åt dem, eftersom ”svartskallar ska lyda”. När den svarthårige mannen vägrar höjer de två männen sina knytnävar.. Då ställer sig en passagerare i vagnen upp. Sedan en till, och en till. Efter ett par sekunder står alla passagerare i vagnen upp. Utan att vara direkt inblandade i konflikten visar de övriga passagerarna på vilken sida dem står. Dramat slutar med att de två männen generat skyndar sig av vid nästa station.

När en människa blir illa behandlad ser vi för det mesta på för att vi inte känner oss inblandade eller för att vi inte känner att vi kan påverka situationen.

Man kan fråga sig om en elev som går i samma klass som en mobbare och en mobbad är inblandad i mobbningen eller inte. Jag vill inte diskutera hur stort ansvar någon bär för en handling någon annan utför. Vad jag däremot vill peka på är möjligheten att göra någonting gott för någon annan.

En människa som inte mår bra uppskattar oftast alla sorters vänligheter. Ibland krävs inte speciellt mycket för att göra en annan människa betydligt gladare. Jag minns en insändare jag läste som skrivits av en mamma till en dotter som utsatts för mobbning. Hon uttryckte tydligt att det hade räckt med en hälsning, ett SMS, en fråga om att gå på lunch tillsammans – allt från de minsta handlingar till de större hade kunnat förändra situationen för hennes dotter. Men ingen gjorde någonting, ingen sa ifrån eller visade öppet medlidande, de bara såg på. Efter ett par års mobbning var dottern tvungen att sluta gå till skolan – hon klarade det inte längre.

Det är viktigt att vårt lands styrande organ fortsätter lägga ekonomiska resurser på att förebygga mobbning, rasism och andra sorters diskriminering. De som styr ett land, en arbetsplats eller skola måste tydligt visa vad som ska vara tillåtet och inte. Men vi som varken utsätter andra eller utsätts för mobbning eller rasism har en god möjlighet att påverka, vi också. Vi kan oftast göra mycket mer för de utsatta än vad vi tror. Bara genom en enkel replik eller ett tecken på medlidande kan vi få en annan människa att må mycket bättre. Att äta lunch med någon eller ställa sig upp på pendeltåget är inte speciellt krävande. Tänk att en liten handling kan betyda så mycket.

Simon Hedlin Larsson

Vi kan alla göra något för en utsatt medmänniska

När en bekant till mig sitter på ett fullsatt pendeltåg beordrar två unga, rakade män en svarthårig, medelålders man att ställa sig upp och lämna över sin sittplats åt dem, eftersom “svartskallar ska lyda”. När den svarthårige mannen vägrar höjer de två männen sina knytnävar. Då ställer sig en passagerare i vagnen upp. Sedan en till, och en till. Efter ett par sekunder står alla passagerare i vagnen upp. Utan att vara direkt inblandade i konflikten visar de övriga passagerarna på vilken sida dem står. Dramat slutar med att de två männen generat skyndar sig av vid nästa station.

När en människa blir illa behandlad ser vi för det mesta på för att vi inte känner oss inblandade eller för att vi inte känner att vi kan påverka situationen.

Man kan fråga sig om en elev som går i samma klass som en mobbare och en mobbad är inblandad i mobbningen eller inte. Jag vill inte diskutera hur stort ansvar någon bär för en handling någon annan utför. Vad jag däremot vill peka på är möjligheten att göra någonting gott för någon annan.

En människa som inte mår bra uppskattar oftast alla sorters vänligheter. Ibland krävs inte speciellt mycket för att göra en annan människa betydligt gladare. Jag minns en insändare jag läste som skrivits av en mamma till en dotter som utsatts för mobbning. Hon uttryckte tydligt att det hade räckt med en hälsning, ett SMS, en fråga om att gå på lunch tillsammans – allt från de minsta handlingar till de större hade kunnat förändra situationen för hennes dotter. Men ingen gjorde någonting, ingen sa ifrån eller visade öppet medlidande, de bara såg på. Efter ett par års mobbning var dottern tvungen att sluta gå till skolan – hon klarade det inte längre.

Det är viktigt att vårt lands styrande organ fortsätter lägga ekonomiska resurser på att förebygga mobbning, rasism och andra sorters diskriminering. De som styr ett land, en arbetsplats eller skola måste tydligt visa vad som ska vara tillåtet och inte. Men vi som varken utsätter andra eller utsätts för mobbning eller rasism har en god möjlighet att påverka, vi också. Vi kan oftast göra mycket mer för de utsatta än vad vi tror. Bara genom en enkel replik eller ett tecken på medlidande kan vi få en annan människa att må mycket bättre. Att äta lunch med någon eller ställa sig upp på pendeltåget är inte speciellt krävande. Tänk att en liten handling kan betyda så mycket.

Simon Hedlin Larsson