Att alla ska få tro som de vill och tillhöra vilken religion de vill är en viktig princip för att människor ska kunna vara sig själva och inte tvingas till att vara på ett visst sätt. Men det måste ske utan att man bryter mot gällande lagar och regler. Och när religionerna ska komma överens med övriga medborgare är det religionerna som ska anpassa sig till samhället – inte tvärtom. Därför finns det all anledning att vara skeptisk till de skolor och universitet som ger elever rätt till att examineras vid ett annat tillfälle än utsatt tidpunkt om det skulle råka krocka med en religiös högtid.
Religiösa högtider är inget problem i sig. Om anhängare till en religion vill fira något viktigt varje dag är det okej – det handlar ju om fria och individuella val. Men detta betyder inte att det ska betala ut permanent semesterersättning till dessa personer bara för att de aldrig kan arbeta på grund av dessa ständiga helgdagar. Som sagt, religionerna ska anpassa sig till det sekulariserade, demokratiska samhället.
Möjligheten för religiösa personer att få uppskjutna deadlines är ett problem av flera anledningar. 1) Man tar bara hänsyn till vissa religioner; om en leninist vill fira oktoberrevolutionen eller om en sioux ämnar hedra totempålens dag kommer de inte att få flytta på examinationen. 2) Alla personer inom de accepterade religionerna behandlas likadant; det spelar således ingen roll om du är djupt troende eller i praktiken ateist, har man studerat dåligt inför examinationen kan ens religionstillhörighet användas som ett svepskäl för att få extra studietid. 3) Återigen görs undantag för de etablerade religionernas traditioner; om en 19-åring inte vill skriva en tenta för att den ligger under en religiös högtid är det okej för att andra har firat denna högtid sedan tusen år tillbaka, men om en 27-åring tror på fatalistisk otur och aldrig har gjort något viktigt fredagen den 13:e och därför inte heller vill skriva samma tenta – då anses denne inte bara vara halvt galen, utan nekas också att få skjuta upp examinationen.
Men 27-åringen har under hela sitt liv trott att fredagen den 13:e för otur med sig, medan 19-åringen bara har varit religiös i max 19 år, och aktivt troende under en ännu kortare tidsperiod. Varför ska en persons tro väga tyngre än en annan persons bara för att den förstnämndes släktingar några generationer bakåt har trott på samma sak? Hur djup och äkta en persons tro avgörs enbart av individen själv, och tron kan inte kvantifieras och jämföras med någon annan persons tro. Och det borde egentligen inte spela någon roll att 19-åringen tillhör en etablerad religion som mångal av eleverna är anhängare till; om det rörde sig om vad en stor del av eleverna tyckte skulle det ju aldrig vara några examinationer i skolan.
Just traditionsargumentet är för övrigt bland de absolut sämsta skälen till att rättfärdiga ett fenomen. Med den logiken borde man ju hylla barnaga, DDT, aristokrati, pestdoktorer, blybensin, kvinnoförtryck, etnisk rensning, slaveri, den geocentriska världsbilden, och massa annat som varit populärt under många, många år sedan en lång, lång tid tillbaka.
Religionernas anpassning är en viktig fråga, och förhoppningsvis kommer även fler djupt troende själva att inse detta. Det bästa sättet för att öka icke-troendes respekt för religionernas existens, och skapa en bredare acceptans för andra trossamfund än det egna bland de religiösa, är nämligen att ge alla religioner samma status, rättigheter och skyldigheter. En persons tro ska vara lika mycket värd som en annan persons tro, oavsett vilken gud man tillber. Och dit når vi bara genom att inse att religionerna ständigt måste ta hänsyn till samhällsutvecklingen, samtidigt som samhället aldrig behöver anpassa sig till någon specifik religions enskilda behov.
Simon Hedlin Larsson
Like this:
Like Loading...
SIMON HEDLIN 