Tag Archives: skola

Den duktiges ansvar

Det finns många saker att kommentera gällande Sanna Lundells upprörda krönika om den svenska skolan. I synnerhet följande citat:

Hur man kan vara så fast i sin övertygelse och propagera för fria skolval och hävda att det kommer att öka rättvisan i samhället när så många studier och forskningsrapporter världen över visar på motsatsen? Det vill säga att fria skolval ökar segregationen kunskapsmässigt, socioekonomiskt och etniskt.

Vilka studier och forskningsrapporter Lundell syftar på framgår såklart inte. När man inte läser akademiska tidskrifter eller prenumererar på nyhetsbrev från tankesmedjor och forskningsinstitut vore ju det värsta att bli påkommen och därför hänvisar man istället lite löst till “den där forskningen”.

En annan otydlighet i argumentet är rättvisa, för vadå rättvisa? Motsatsen till friskolor är att barn tvingas gå på den skola som ansvarar för det upptagningsområde man är bosatt i. Hur rättvist är det? Hur har barn själva möjlighet att påverka detta? Och vad händer med alla de som antingen hamnar på riktigt dåliga skolor och/eller skolor där de vantrivs. Nej, tyvärr, det finns bara en skola per geografiskt upptagningsområde, verkar vara Lundells svar. Valfrihet är ett privilegium endast de vuxna åtnjuter.

En till sak som Lundell inte verkar ha ägnat många sekunder åt att reflektera över är varför det alltid är rättvisa att barn med helt disparata intressen måste tvingas gå tillsammans. Det är bra med mångfald för barnen lär sig umgås med olika människor, är antagligen ett av argumenten man skulle få höra. Men denna “heliga mångfaldsko” verkar ju inte gälla för vare sig idrott eller kultur. När klagade någon av Aftonbladets extrempolitiska krönikörer senast på att dans-, musik- eller fotbollsskolor ökar segregationen och klyftorna i samhället? När är det kultur- och idrottselitens tur att ta ansvar för att hjälpa oss som inte är lika framgångsrika? Vi är nog många som fortfarande väntar på att någon ska strida för att alla stockholmare ska tillåtas få gå på AIK:s, Brommapojkarnas och Djurgårdens ungdomsakademier.

Lundell skriver att friskolor är en dålig idé för att bara vissa har tid och möjlighet att göra välinformerade val:

Det är ju bara det att blattarna i hyresrätterna, eller de ensamstående heltidarbetande svennebananmorsorna, eller de sjukskrivna låginkomsttagarna de facto inte har samma möjligheter att sätta sig in i sin valfrihet.

De har inte samma förkunskaper, ork, tid och kraft att hämta och lämna sin sexåring på andra sidan stan i en lite finare, vitare innerstadsskola eftersom de har fullt upp med att plugga svenska för invandrare när de inte byter blöjor på dementa pensionärer, städar femtioelva sjukhuskorridorer, viker tvätt hos nån uttråkad hemmafru på Lidingö, eller slåss mot Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för att få sina diagnoser betrodda.

Men varför skulle detta problem enbart gälla för barnens skolval? Tidsbristen är väl minst lika närvarande när ensamstående fäder och nyanlända ska välja sina egna utbildningar? Det finns garanterat många ensamstående och nyanlända som exempelvis gärna skulle vilja bli journalister men inte har “samma förkunskaper, ork, tid och kraft” att hinna gå på en “finare, vitare innerstadsskola” som typ Poppius journalisthögskola. Borde inte Lundell argumentera för att högskole- och universitetsval också förbjuds? Minska segregationen, öka rättvisan och så vidare. Varför ska folk behöva välja själva när någon annan kan göra det åt en liksom?

Simon Hedlin

Vem skapar valfriheten?

“Felet med det här systemet vi har haft har inte varit valfriheten, utan marknaden. Det går mycket bra att skapa valfrihet utan marknad och det är det som bör vara den socialdemokratiska politiken,” sa Carl Tham, den enda politiker i modern tid som suttit i en borgerlig respektive socialdemokratisk regering, om skolpolitiken på Socialdemokraternas kongress förra året.

Och visst, det stämmer väl, men vad Tham inte sa är att om inte marknaden – det vill säga Sveriges dryga nio miljoner invånare – skapar valfrihet, då blir det upp till den lilla politiska eliten i respektive kommun att skapa valfrihet. Den som tror att politiker har blivit bättre på att skapa kvalitet sedan Sovjetunionens tid kan ju driva frågan om att ta bort marknaden i valrörelsen. Glöm dock inte bort att tala om för väljarna den implicita innebörden av att driva en sådan fråga; nämligen att politiker vet bäst. Den som vill montera ner marknaden bör vara ärlig och säga att vad man egentligen vill ha är inte en demokrati utan en aristokrati.

Simon Hedlin Larsson

Fler oförberedda prov

Tio minuter kvar… Las Islas Galápagos. Peninsula. Durante. Provet i spanska ska snart börja. Jag sitter utanför lektionssalen och försöker desperat att trycka in så många glosor och grammatiska regler i huvudet som det bara går. När provet delas ut kastar jag mig ivrigt över frågorna. Trots att min kunskap endast sträcker sig en halvtimme bakåt i tiden är det inga problem för mig att skriva provet. Under de trettio minuterna hade jag ju studerat intensivt. När proven har rättats och delas ut ser jag att resultatet överträffar alla mina förväntningar. MVG.

Detta är ett exempel på hur somliga elever studerar inför förberedda prov i skolan. Man väntar med att läsa på tills dagen då provet ska skrivas eller kvällen före. Oftast är det på grund av lättja, och det sägs många gånger vara elever med brist på ambitioner som gör på detta sätt. Men även elever som vill lära sig väntar tills tjugofyra timmar innan provtillfället med att plugga. Det är tämligen lätt att förstå systemet – och att utnyttja det. För att undvika provresultat som inte ger en bild av elevers faktiska kunskap behöver vi fler oförberedda prov i den svenska skolan.

I dagens samhälle spelar betyg en central roll. Med framtiden i åtanke prioriterar många elever därför höga betyg före att lära sig. Betyg förväntas spegla kunskap, men det fungerar tyvärr sällan så. Åtminstone inte så länge elever kan plugga intensivt under fem timmar, skriva ett prov och få MVG i betyg, för att två veckor senare glömma bort det mesta av det som man hade prov på.

Idag är många emot oförberedda prov för att det tycks få elever att pressa sig själva hela tiden. Prov utan tid och datum gör de studerande stressade. Dock tror jag att detta argument ofta används av elever som är lite lata. Jag tror att det behövs en balans med förberedda och oförberedda prov. Jämvikten behövs för att säkerhetsställa att elever faktiskt lär sig någonting när de pluggar till prov. Dessutom är elever olika bra på att skriva olika typer av prov, och det skulle bli mer rättvist att ha bådadera – förberedda och oförberedda prov.

Simon Hedlin Larsson