Konsten ska vara nyskapande, den ska vara tankeväckande och den ska vara provokativ. Dock innebär det inte att vara privilegierad medborgare bara för att man är konstnär. Lagar och regler gäller även de som tycker om att skriva, måla, bygga, fotografera och filma. Och om man någon gång gör något otillåtet i konstens namn, måste man – utan minsta tvekan – acceptera konsekvenserna av sina handlingar. Dessutom måste man också se till att det blir konsekvenser; exempelvis i de fall då ett lagbrott har begåtts är det naturligt att konstnären bakom verket ser till att förövare, vilket oftast inkluderar konstnären själv, får sina straff.
Den 35-åriga eleven vid Konstfack som vägrar uppge personen som i dennes examensarbete vandaliserar en tunnelbanevagn till en uppskattad kostnad av 100 000 kr agerar således under all kritik. Man undrar ju vilket geni till handledare som tycker att skadegörelse är ett ypperligt uttryckssätt, eller vilka ansvariga som godkände elevens arbete och lät denne ta examen utan att säkerställa att det blev ett åtal och en dom.
Någon kanske ifrågasätter att Konstfack borde ta ansvar för samhället – deras primära uppgift är ju att utbilda sina studenter. Visst, men nog är ändå det hyfsat osmakligt att svenska folket betalar säkert hundra miljoner årligen till Konstfack, och dessutom får punga ut med sexsiffriga belopp för enskilda elevers examensarbeten. Hur mycket konst detta är kan man allt fråga sig. Mycket konstigt är det i alla fall.
Simon Hedlin Larsson