Erik Amnå, professor i statskunskap vid Örebro universitet, har på uppdrag av regeringen utrett ett eventuellt införande av en kurs i samhällsorientering för nyanlända. Amnå drar följande slutsats på DN Debatt:
En kurs i samhällsorientering för alla nyanlända i Sverige ger dem bättre chans till delaktighet och jämlikhet. Utan kunskap om samhällets grundläggande värderingar saknas en viktig förutsättning för att kunna leva och verka i Sverige. Statens skyldighet bör vara att tillhandahålla samhällsorientering som tar fasta på tre kunskapsområden – värden (de konstitutionella grundvalarna), välfärdsstaten (de offentliga institutionerna) och vardagslivet (praktiskt tillämpad kännedom om hur välfärdsstaten fungerar). Kommunerna bör erbjuda varje nyanländ person minst 60 timmars utbildning, utan att dela in dem i traditionella kategorier efter etniska eller religiösa identiteter.
Visst, det kan väl finnas poänger med en kurs. Så länge den inte är obligatorisk. Att tvinga på människor värderingar ger i teorin nämligen stort utrymme för manipulation och propaganda. Men viktigare än så, var är testet som säkerhetsställer just att människor lär sig rätt saker på denna kurs?
Amnå landar tyvärr i helt fel uppfattning i den frågan:
Däremot anstår det inte staten att villkora medborgarskap med godkänd utbildning i samhällsorientering. En demokratisk stat räknar in alla sina medborgare generellt, blint och jämlikt, utan att testa deras kunskapsnivåer. Något annat vore ett brott mot den solidariskt inkluderande idén bakom folkhemmet och välfärdsstaten.
Varför inte? Låt oss säga att man testar människors kunskaper om språk, lagar och regler. Varför skulle det vara fel att villkora medborgarskap på ett sådant sätt? Människor måste ju rimligen ha grundkunskaper om ett lands språk, lagar och regler för att kunna leva i samhället på ett bra sätt.
Det är dessutom ingen universell rättighet att kunna få medborgarskap var man vill utan motprestation. Precis som när man går i skolan, tar körkort, eller skaffar någon typ av licens så krävs det att man testar sina kunskaper och färdigheter. Varför skulle inte samma sak kunna gälla för medborgarskap?
Tänk nu på att ett test i svenska språket och svenska lagar och regler för medborgarskap inte har något att göra med att bo och vistas i landet; det handlar uteslutande om personer som inte är svenska medborgare men som vill bli det.
Dagens system är mycket märkligt och tycks bygga på idén att alla världens människor automatiskt ska bli svenska medborgare, samtidigt som ytterst få invandrare paradoxalt nog blir betraktade som “riktiga” svenskar. Vore det inte bättre om man gjorde tvärtom? Ställ krav på nya medborgare och se till att alla som klarar kraven också ses som svenskar, istället för att som idag ha någon miljon “kvasisvenskar” som är svenska medborgare men inte har nordeuropeiskt utseende och därför till viss del står utanför samhället – oavsett hur länge de har bott i Sverige och var de är födda.
Det finns ingen vettig anledning till att alla världens snart sju miljarder människor så enkelt som möjligt ska erhålla svenskt medborgarskap. Det viktiga är att alla ska kunna bli svenska medborgare, och att kraven som ställs ska vara just objektiva, mätbara och icke-diskriminerande. Om dessa kunskapskrav kan kopplas till den av Amnå föreslagna samhällsorienteringskursen vore det ett plus. Varför inte skära ner de sextio föreslagna timmarna och lägga till en femtio timmar eller så i undervisning om lagar och regler, som dessutom bara undervisas på svenska. Koppla kursen till en bättre fungerande undervisning i Svenskundervisning för invandrare (sfi) och inför ett obligatoriskt test för medborgarskap som prövar kunskaper i svenska språket, och grundläggande lagar och regler som gäller i Sverige. Då skulle vi genast börja röra oss mot ett bättre fungerande samhälle.
Simon Hedlin Larsson
SIMON HEDLIN 