Tag Archives: svenskt

Beslutsångest

Hämtad från Svenska Dagbladet 06/04-10: 2.

Varför känns detta så typiskt för svenska ungdomar…?

Simon Hedlin Larsson

Ett pris på svenskt vis

Nu har Barack Obama landat i Oslo (se även 1, 2 , 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18). Och jag kan inte bara sluta tänka på hur märkligt det är att han har fått fredspriset. Att tilldela en regeringschef fredspriset är behöver inte vara vare sig kontroversiellt eller fel, så länge han eller hon verkligen har gjort någonting konkret för freden. Men då ska man ha gjort någonting också, och det har ju inte Obama.

Ordet “pris” betyder enligt Nationalencyklopedin “i förväg fastställd belöning för viss prestation”. Visst är kan väl att prata också vara en prestation, men i sådana fall finns det många mycket mer lämpade pristagare. Att Obama tilldelas Nobels fredspris bör snarare tolkas som att man försöker uppmuntra Obama till att hålla sitt ord, och också ställa lite krav på honom ifall han inte skulle göra det.

Detta är ju egentligen bara så typiskt svenskt att man nästan undrar om inte riksdagen har fått vara med och påverka det norska stortinget. Enligt svenska principer ska ju aldrig den som är bäst belönas – den vet ju redan om det och om man dessutom tilldelar denne ett pris blir det väldigt orättvist mot de andra. Bättre är det då att antingen ge en förlorare ett tröstpris, eller ge någon latmask en rejäl belöning för att ha gått från latmask till medelmåtta, även kallat “Årets framsteg”.

Nu har jag i och för sig svårt att se Obama värdig priset i endera kategori; han har inte förlorat ännu, och förtroendemässigt har han sedan Inauguration Day gått från att vara frälsare till att vara människa – inte tvärtom. Kanske skulle han möjligtvis kunna få pris för “Årets tapp”, men en sådan kategori har jag aldrig hört talas om. Men å andra sidan, detta är ju ett pris på svenskt vis. Och ska det vara riktigt svenskt, då får alla pris så att ingen känner sig som förlorare och blir ledsen. Det är också viktigt att alla får samma pris för att tydliggöra att alla människor oavsett prestation ändå är lika duktiga och lika mycket värda.

Så Thorbjørn Jagland, ordförande i norska nobelkommittén – jag väntar på mitt fredspris!

Simon Hedlin Larsson

Debatten med Sverigedemokraterna

Jan Björklund har meddelat att Folkpartiet tänker ta debatten med Sverigedemokraterna (1, 2, 3, 4, 5). Så länge det sker på sakligt vis är detta ett positivt besked. Jag hoppas därför att tid och fokus inte läggs på anklagelser om främlingsfientlighet och rasistiska rötter, utan istället kommer att ägnas åt arbetsmarknadspolitik, energi, integration, äldreomsorg och skatter.

Det är också viktigt att tänka på när invandringen och integrationen dyker upp – för det kommer de garanterat att göra – att det främst handlar om hur man ska optimera resultaten från invandringen, och hur vi ska gå tillväga för att göra detta. Utlandsfödda som bosätter sig i Sverige ska lära sig språk och lagar – och det är samma princip även för infödingar i det här landet.

Däremot är det populistiskt trams att tjata om svenska värderingar och normer. Detta blir dessutom extra farligt om det kombineras ihop med Folkpartiets partistyrelses förslag om en obligatorisk medborgarskapskurs för alla som vill söka svenskt medborgarskap. Resultatet blir i sådana fall att politiker sitter och hittar på värderingar på godtyckligt vis som ska läras ut till alla immigranter. När detta sker i diktaturer brukar det kallas politisk propaganda, och jag hoppas verkligen det inte blir en verklighet i Sverige.

Ett sådant resonemang skulle för övrigt innebär att det också finns osvenska beteenden, och tycker ni ärligt att vi svenskar är så speciella? Menar ni på fullt allvar att det i världen finns 200 specifika samlingar av beteenden som är möjliga att skilja åt och dessutom inte bör beblandas? Komigen.

Nej, fokus ska vara på språk, lagar och regler. I Sverige ska man tala svenska, och man måste följa de lagar och regler som finns. Men ingen ska behöva tvingas till att lära sig att svära med könsord, använda gud och satan i vardagliga konversationer, eller att man ska stå upp i bussen hellre än att sätta sig bredvid någon man inte känner.

Hoppas majoriteten av Folkpartiet tycker så också.

Simon Hedlin Larsson

Svenskheten slår till igen – men vad är egentligen svenskt?

Den borgerliga alliansregeringen har nu tillsatt en utredning för att få konkreta förslag på hur invandrare ska lära sig “vad det innebär att leva i det svenska samhället, jämställdhet och respekt för ungdomars integritet” (SvD).

Regeringens agerande är inget annat än beklagligt, och detta är resultatet av att den moderatstyrda båten har satt upp ett gigantiskt segel för att se vart vindarna blåser.

I mina ögon bör man bara ställa två krav på invandrare, vilka för övrigt gäller även för infödingarna: de ska lära sig språket och följa lagarna. Att försöka definiera vad som är svenskt och inte svenskt är bara trams, och rymmer dessutom en gigantisk dimension av godtycklighet som gör att det inte kommer finnas någon som helst enhetlighet i att lära ut och pröva denna svenskhet hos utlandsfödda.

Jag har förmånen att vara invandrare i två länder, Sverige och i Storbritannien, och jag har frågat mig själv: vad är egentligen svenskt respektive brittiskt? Ingen aning. Människor är ju lite hur som helst.

Om man ser till det som oftast utpekas vara typiskt för svenskar är det inte sällan: jantelag, småstadsmentalitet, köträngsel, passivitet och en misstro mot främlingar. Och mer av detta behöver vi ju knappast i Sverige, vilket jag utgår från att regeringen håller med om.

Nej, jag förstår inte riktigt vad som ska ingå i denna svenskhetsutbildning. Kanske ska man lära sig steka köttbullar, rulla polkagrisar, sjunga ABBA-låtar utantill, meta småfisk i bräckligt vatten eller något annat som just vi svenskar gör?

Förmodligen är detta en taktik från regeringens sida främst för att tilltala Sverigedemokraternas potentiella väljargrupper. Tyvärr är den lika förkastlig som tidigare populistiska utspel. Problemen med invandringen handlar nämligen inte om svenskhet och de “dolda normer” som integrationsminister Nyamku Sabuni pratar om.

Vad som är viktigt är istället att man genom nybyggnationer och markadshyror får bort den geografiska segregationen, ökar samarbetet mellan kommuner och lokala integrationsengagerade frivilligorganisationer, gör om den misslyckade SFI-utbildningen, höjer meritvärdet på utländska språk vid anställning inom offentlig sektor, gör det lättare för företag att anställa, samt inför ett medborgarskapstest som prövar personens kunskaper om svenska lagar.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om: