Tag Archives: Ulla Andersson

The Spirit Level Delusion

Myntet har två sidor, förklarade Anthony Giddens när han argumenterade för sin theory of structuration. Och visst har myntet två sidor. Det finns alltid olika perspektiv och aspekter; världen är sällan så enkel som vissa personer (läs: extreme leftists) påstår och önskar att den vore. När Ulla Andersson från Vänsterpartiet i vårens budgetedebatt förklarar att The Spirit Level har kollat på “forskningen” och “forskningen visar” att ekonomisk jämlikhet har ett egenvärde så stämmer det naturligtvis inte.

Faktum är att det är få ekonomer som argumenterar för att man ens kan dra faktiska slutsatser, det vill säga vare sig positiva eller negativa, av globala inkomstskillnader. När någon säger att ekonomisk jämlikhet är bra handlar det oftast om naturvetare som med glasklar foundationalist ontologi och starkt positivistisk epistemologi försöker applicera en naturvetenskaplig metodologi på samhällsekonomiska fenomen. Men som många statsvetare, däribland Nicola Smith, påpekat handlar den metodologiska debatten inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna inte längre om positivism, kritisk realism eller poststrukturalism – positivismen är nämligen död.

Att epidemiologer som Kate Pickett och Richard Wilkinson i Jämlikhetsanden (The Spirit Level) försöker bevisa den progressiva inkomstskattens egenvärde med ett par grovt manipulerade scatter plot diagram som saknar temporalt perspektiv betyder alltså egentligen ingenting.

Och när man ändå diskuterar all kritik och alla rimliga invändningar man kan ha mot denna bok är det lämpligt att passa på att starkt rekommendera den nya boken The Spirit Level Delusion som släpps de 17 maj och går på djupet i sin kritiska analys av Wilkinsons och Picketts argumentation, framförallt vad gäller statistisk manipulation.

Bilden är hämtad här.

Boken kan man köpa på Amazon, men den finns även tillgänglig att köpa signerad av författaren Christopher Snowdon via bokens egen blogg. Någon borde ju för övrigt passa på att översätta och ge ut boken i Sverige, tycker man.

“Every man has a right to utter what he thinks truth, and every man has the right to knock him down for it.”

– Samuel Johnson

Reflektioner efter brittisk partiledardebatt

Annika Ström Melin inleder sin ledarkrönika i Dagens Nyheter med att ta upp gårdagens brittiska TV-sända partiledardebatt (den första någonsin):

För första gången sändes en valduell i brittisk tv i går kväll. Det är i skrivande stund inte känt hur det gick för Labourledaren Gordon Brown, Tories David Cameron och Liberalernas Nick Clegg.

Därefter går hon in på den övriga valrörelsen och konstaterar:

Men den korta brittiska valrörelsens inledning har varit märklig. Alla partier verkar vilsna och undviker att tala om den stora, svarta skugga som hänger över valet: det gigantiska budgetunderskottet.

Kanske hade det varit bra om Ström Melin faktiskt hade sett partiledardebatten då man ägnade en kvart eller så åt att diskutera budgetunderskottet? Att sedan dra associationer till Mao två gånger gällande Labours respektive Conservatives valmanifest känns tämligen oseriöst och inte särskilt effektfullt. Och att som Ström Melin gör dra slutsatsen av att Gordon Brown inte är uträknad för att Tories saknar ekonomiska inslag i sitt valmanifest är ett ganska svagt argument. Labour har ju inte heller några siffror i sitt valmanifest.

Hur som helst, ser man till själva debatten så ser liberaldemokraten Nick Clegg ut att ha vunnit folkets hjärtan och hjärnor. En Populusundersökning utfärdad åt The Times visar att 61 procent ansåg att Clegg vunnit debatten. David Cameron och Gordon Brown fick 22 respektive 17 procent.

Två intressanta noteringar var för övrigt att alla tre lät som sverigedemokrater när de pratade om invandringen, samt att de brittiska partiledarna är så extremt mycket mer retoriskt skickliga än sina svenska motsvarigheter. Visst beror nog mycket på befolkningsstorlek, men man ska inte heller underskatta anglosaxiska bildningsideal. För övrigt var det mycket humor att gå från långsamma replikskiften i budgetdebatten mellan Ulla Andersson (v) och Roger Tiefensee (c) till skarpa och välformulerade argument i den brittiska partiledardebatten. Ibland är skillnaden milsvid.

Simon Hedlin Larsson