“The Blind Side” – mest värd Oscar för bästa film

Ikväll är det Oscarsgala. Förhandstippningar pekar ut “The Hurt Locker” som vinnare i kategorin bästa film, Jeff Bridges (“Crazy Heart”) som bästa skådespelare och Sandra Bullock (“The Blinde Side”) som bästa skådespelerska.

Flera har skrivit listor över hur man vinner en Oscar, bland andra Mark Harris i New York Magazine, Jacob Bernstein på The Daily Beast och Henrik Arvidsson i Dagens Nyheter. Att låta filmen handla om förintelsen (“Schindler’s List”, “Sophie’s Choice”, “Inglorious Basterds”, “The Pianist”, “The Reader”), basera den på en succéroman eller andra publicerade verk (“Slumdog Millionaire”, “No Country for Old Men”, “The Departed”, “Million Dollar Baby”, “The Lord of the Rings”, “A Beautiful Mind”) eller låta musiken spela en stor roll i filmen (“The Pianist”, “Chicago”, “Walk the Line”, “Ray”, “Crazy Heart”) är några av de tips som tas upp.

Arvidsson avslutar sin lista med:

“10. Årets ‘feel-good’-film.

En något svajig kategori, men “Forrest Gump” (1995) räknas hit, likaså “Titanic” (även om de flesta strök med). Det mest klockrena exemplet är dock förra årets Bästa film-vinnare “Slumdog Millionaire”. I år heter den stora feel-good-rullen ‘The Blind Side’ om en rik vit familj som tar hand om en fattig svart kille som visar sig vara jättejättebra på att spela amerikansk fotboll.”

Vad DN-journalisten verkar glömma bort när han bagatelliserar “The Blind Side” är att den filmen, till skillnad från “Forrest Gump” (se verklighetsbaserade “Rain Man” istället), “Titanic” (komigen, ung fattig blir kär i ung rik är ju ett lika gammalt tema som fenomenet klasskillnader) och “Slumdog Millionaire” (för spektakulär, överdriven och orealistisk), faktiskt till stora delar är sann.

Den som följde förra årets draft i NFL lär minnas Baltimore Ravens first pick, Michael Oher, vars liv “The Blind Side” handlar om. Filmen har helt utan anledning fått ett svalt mottagande av skribenter såväl som publik. Många har istället funnit det mer lockande att se en protest mot Irakkriget (“The Hurt Locker“), som för övrigt borde få pris för årets långsammaste film, en skildring av samhällets behandling av aliens som bosätter sig i Sydafrika (“District 9”) – framtidens apartheid, någon? – och en film om rotlöshet med quick quips-dialog (“Up in the Air”).

En annan film som stulit uppmärksamhet från “The Blind Side” är givetvis James Camerons keynesianska spenderingsfest “Avatar“. Mycket kan sägas (och har sagts här) om denna hyllning av det naturliga, och illustrationen av den optimala symbiosen mellan fauna och flora – som det ironiskt nog inte finns någon som helst motsvarighet till i den riktiga världen.  Men det spelar ju naturligtvis ingen roll. Det “naturliga” i “Avatar” är vackert att fantisera om ändå, och filmen har ändå dragit in mest pengar i världshistorien.

Det är synd. Vi har mycket att lära av en film som “The Blind Side”, som inte bara berättar en sann historia om Michael Ohers liv, utan också på tydligaste sätt visar dagens problem vad gäller social utslagning, segregation, fattigdom, isolering och människor som faller igenom samhällets skyddsnät. Men det är klart, dessa är ständigt återkommande problem, och på sin höjd rätt banala – sådant som man gärna blundar för och glömmer.

Lär knappast vinna, men hade tveklöst varit värd en Oscar för bästa film. (Bilden är hämtad här.)

För vad har en verklig berättelse om våra medmänniskor som faller igenom de trubbiga systemens luckor att komma med jämfört med en fullständigt overklig fantasi om en “naturlig”, av människan opåverkad, värld styrd av mystiska högre krafter? “The Blind Side” berättar om människor som stöts bort av samhället för att de inte passar den normativa mallen, medan filmhistoriens dyraste projekt, “Avatar”, uppmanar oss att hushålla med jordens resurser.

Och detta är egentligen typiskt. Det verkar finnas en känsla hos en del människor att naturen är överordnad människan. Det är förmodligen till viss del därför de fascineras så av skogsäventyret “Avatar”, men mest kollar snett på “The Blind Side” som en dålig kopia av “Remember the Titans”. Att rädda naturen är viktigare än att rädda mänskligheten, och det är därför man hellre bekämpar genmodifierade organismer (GMO) än svält.

Mycket tyder som sagt på att “The Hurt Locker” tar hem segern ikväll, även om “Avatar” för den delen inte ska räknas bort helt. “The Blind Side”, med lysande skådespelarprestationer och närmast felfritt manuskript, förtjänar dock statyetten mer än någon annan nominerad film. Visserligen är “Inglorious Basterds” och “Up” närmast genialiska mästerverk som har en absurditetsnivå som nästan kommer upp i Tim Burtons standard, och i övrigt bara överglänses av filmer som “Sen to Chihiro no kamikakushi” (“Spirited Away”).

Men faktum kvarstår att “The Blind Side”  berättar en av de mest gripande historierna, och belyser några av de viktigaste problemen i det moderna samhället – som faktiskt inte har ett skvatt med naturen att göra. Visst finns likheter till andra filmer, men i och med att det mesta i “The Blind Side” har hänt i verkligheten spelar dessa associationer ingen som helst roll.

När Michael Oher spelar hejar jag alltid på Baltimore Ravens.

Simon Hedlin Larsson