Så kom Nobelstiftelsens beslut att porta en av riksdagens nio partiledare/språkrör, nämligen Jimmie Åkesson.
Motiveringen, uppger styrelsens VD Michael Sohlman är:
Nobelstiftelsen är en privat stiftelse som förvaltar arvet efter Alfred Nobel. En central del av detta är hans testamente där Nobels uttryckliga vilja är att inget avseende ska fästas vid någons nationalitetstillhörighet.
Uppenbarligen tycker Nobelstiftelsen att Jimmie Åkesson fäster för stort avseende vid nationalitetstillhörighet att han inte ska få komma på festen. Men i Alfred Nobels testamente står:
Det är min uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej.
Det Nobel syftade på var alltså pristagarnas nationalitetstillhörighet, inte vilka åsikter gästerna på en fest som hålls i samband med prisutdelningen bedöms ha av Nobelstiftelsen.
Så varför inte bara låta Jimmie Åkesson gå på festen och slippa hela martyrmediekarusellen?
Och gräv ner alla argument om att det skulle skämma ut Sverige om Åkesson deltog på festen; 5,7 procent röstade på Sverigedemokraterna i årets riksdagsval – den internationella pinsamheten har i sådana fall redan ägt rum.
Dessutom undrar man ju apropå Nobelstiftelsens snömosiga rationalisering av Åkessons portning i form av att “inget avseende ska fästas vid någons nationalitetstillhörighet” om Sverige verkligen hade fått sju nobelpris i litteratur om inte Svenska Akademien hade fäst avseende vid just nationalitetstillhörighet.
Om man nu ska åberopa Alfred Nobels testamente kanske det är Peter Englund och inte Jimmie Åkesson som borde portas från nobelfesten?
Simon Hedlin Larsson
SIMON HEDLIN 