Monthly Archives: November 2011

En tankeställare för utfallsfeminister: norsk kvotering sänker bolagen

I vad som nog får anses vara den första ordentliga empiriska genomgången av den norska lagen om könskvotering till bolagsstyrelser (minst 40 procent kvinnor) visar Kenneth R. Ahern och Amy K. Dittmar vid University of Michigan hur lagen sedan dess införande år 2003 haft negativa effekter på aktiekurser, Tobins Q och verksamhetens funktion samtidigt som risker i form av leverage och kostsamma uppköp har ökat.

Till skillnad från de korrelationsbegränsade studier som utfallsfeminister envetet hänvisar till använder Ahern och Dittmar instrumentvariabler (IV) för att utröna kausalitet och bemöta endogenitetsproblematiken (gör en kompetent styrelse ett bolag framgångsrikt eller lockar framgångsrika bolag kompetenta styrelser?). Och i kontrast till icke-granskade rapporter kommer Aherns och Dittmars resultat att publiceras i Quarterly Journal of Economics (forthcoming 2012: 1).

Resultaten sammanfattas såhär:

Using the predetermined variation in the percentage of women on corporate boards to measure the exogenous change in boards mandated by a gender quota first passed in 2003, we find that the quota led to a substantial decline in Tobin’s Q. We also document a significantly different stock price reaction to the announcement of the law for those firms with at least one female director (−0.02%) compared to firms with no female directors (−3.54%). These results are consistent with the hypothesis that boards are chosen to maximize shareholder value and that imposing a severe constraint on the choice of directors leads to economically large declines in value.

Next, we show that the limited pool of new female directors led multiple characteristics of boards to change as a result of the quota. New women directors had significantly less CEO experience and were younger than the existing men directors. Using the exogenous nature of our setting, we then show that, consistent with the value loss, the quota led firms to take on more debt, make more and underperforming acquisitions, and grow in absolute size, while the size of the board remained constant. We also find significant decreases in operating performance and higher costs as a result of the imposition of the quota. These results are consistent with boards of directors that lack sufficient experience to act as capable advisors.

Ahern och Dittmar påpekar att de i sin studie inte delar upp den kausala effekten på ålder, erfarenhet och kön eftersom de distinktionerna inte görs i datasetet. Men vem som helst fattar ju att de negativa konsekvenserna inte beror på kön per se, utan att problemet handlar om begränsningar av urvalet. Det spelar ingen roll om det är kvinnor eller män som kvoteras in – det är den stelbenta regleringen av potentiella styrelseledamöters kön som ställer till det.

Visst händer det säkert vid enstaka tillfällen att man kvoterar in en mer kompetent person som man annars kanske inte hade upptäckt om det inte vore för kvoteringen, men om någon tycker att det argumentet är relevant torde det vara upp till denne att bevisa att detta skulle vara en regel snarare än ett undantag. Som det ser ut nu i alla fall är kvotering inte någon värst bra idé.

Simon Hedlin Larsson

Från subventioner till investeringar

This piece by Bill Gates in the latest issue of Science is highly recommended:

Last year, I joined with other business leaders in a call to increase federal investment in energy R&D from $5 billion to $16 billion a year.† (Others, including the President’s Council of Advisors on Science and Technology, have also recommended substantial increases.‡) Recently, our group, the American Energy Innovation Council (AEIC), issued a second report outlining ways to ensure that government research dollars are targeted wisely to achieve optimal returns. The report also suggests ways to pay for the increased investment: reducing or eliminating current subsidies to well-established energy industries, diverting a portion of royalties from domestic energy production, collecting a small fee on electricity sales, or imposing a price on carbon. Any combination of these could provide the funds needed to increase energy innovation. Even at almost triple the current level of government investment in energy innovation, the research dollars that the AEIC is advocating would represent a small fraction of the money presently spent on renewable energy subsidies and efficiency grants.

Märklig fixering vid särbegåvningar

En kortare version av följande text återfinns i Svenska Dagbladet (2/11) idag, s. 20:

Som en av dem som har lärt sig ett par hundra decimaler av pi en tråkig lördagskväll läste jag SvD Idagsidans artikelserie om särbegåvningar med stort intresse. Efter att också ha läst reaktionerna på serien är det svårt att inte förundras över hur fixerade vi är vid det som vi anser är avvikande.

Mensa vänder sig till de två procenten av befolkningen som presterar bäst på IQ-test. Ovanligt högt IQ fascinerar oss och kopplas ofta ihop med att vara särbegåvad. Men hur ovanligt är det egentligen att ha potential att gå med i Mensa? Att arbeta med försäljning av dagligvaror tycker nog många är ett vanligt yrke. Ändå sysselsätter det bara drygt 1,4 procent av dem som har jobb. Det är alltså bra mycket vanligare för en person att ha tillräckligt hög IQ för att platsa i Mensa än för en sysselsatt person att arbeta med försäljning av dagligvaror. Faktum är att det i SCB:s yrkesregister bara finns tre yrken som sysselsätter fler än två procent av de som har jobb. Ändå tycker vi att många yrken är vanliga, medan medlemmar i Mensa ofta anses ha ovanligt högt IQ.

Det är hög tid att vi omprövar vår syn på vad som är normalt respektive onormalt. Dessutom bör vi fundera på hur stort värde vi tillmäter distinktionen mellan särbegåvade och icke-särbegåvade. Denna illa form av kollektivisering kan skapa en känsla av marginalisering hos dem som betraktas som vanliga men inte vill vara det. De som anses vara onormala, å andra sidan, löper risk att känna sig utanför eller falla för elitistiska idéer.

Om man på riktigt vill ge människor möjlighet att bättre utvecklas utifrån sina individuella behov bör man vara försiktig med att göra för snäva kategoriseringar.

Sist men inte minst kan det vara värt att erinra att det är konsekvenser som spelar roll, snarare än eventuella begåvningar. Vad spelar högt IQ, perfekt gehör eller fotografiskt minne för roll om man inte gör något vettigt av det? Och om någon nu skulle tvivla på konsekvensernas betydelse kan den ju googla ”Leopold and Loeb”.

Simon Hedlin Larsson

Moderaternas historia

Visst har flera moderater gjort bort sig genom att försöka skriva om historien gällande kampen för allmän rösträtt, men det som faktiskt står i M:s idéprogram är inte särskilt kontroversiellt. Att det blivit så mycket uppståndelse kring detta beror troligtvis på att varken journalister, tyckare eller företrädare har läst texten särskilt noga:

Vi människor har en stark känsla för rättvisa. Orättvisor upprör oss ofta djupt. Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat.

Detta kan endast uppröra om man gör antagandet att alla människor är moderater, men då överdriver man partiets betydelse långt mer än vad de själva någonsin har gjort…

Simon