Monthly Archives: January 2010

Liveuppdatering från finalen mellan Roger Federer och Andy Murray

Då har första set i Grand Slam-finalen i Australian Open 2010 spelats. Roger Federer började med att bryta Andy Murrays serve i skottens första servegem, men detta framstod närmast som en tillfällighet då Murray bröt tillbaka omedelbart. Därefter höll finalisterna sin serve till 4-3 då Federer fick en ny chans att bryta, vilket han också gjorde. I efterföljande gem höll han sin serve och första set var plötsligt relativt snabbt över med resultatet 6-3 till schweizaren.

Vad som utmärkte första set var kombinerat lugn och aggressivitet från Federers sida. Han styrde spelet, och trots att Murray spelade riktigt bra (hygglig förstaserve och få utslagna bollar) var det ändå skillnad mellan spelarna. Som väntat förlorade inte Federer de flesta poäng som Murray vann på grund av att Murray slog otagbara bollar, utan på att Federer slog bollen utanför banan (mestadels med forehanden).

Det som talar för att Murray ska komma igen är främst det faktum att bara ett av fem möjliga set har spelats – än så länge kan allt hända. Vidare så servar Federer något instabilt, och trots ett flertal serveess har Murray ändå fått ett par breakchanser, och kommer ofta upp till X-30 i Federers serve. Vinner Murray set nummer två är han helt klart med i matchen. Förlorar skotten emellertid kommer han ha mycket svårt att hämta upp det 0-2-underläge som han ställs inför. Det kräver nämligen otrolig rutin, styrka och vinnarmentalitet – något som Murray är lite för oerfaren för att ha tränat upp ordentligt.

Roger Federer – Andy Murray: 6-3

* Uppdatering 1

Klasskillnad. Så kan man enklast beskriva andra set i Grand Slam-finalen. Federer bröt direkt även i detta set och Murray lyckades aldrig komma i närheten av att komma igen. Under hela setet lyckades Murray inte spela sig till en enda breakboll. Federer, å andra sidan, vann sin första och hade sedan många chanser att dryga ut ledningen då han totalt spelade fram 7 breakchanser. Dock vann han inte fler efter den första – Murray servade bra vissa bollar medan Federer slarvade något – men vad gjorde det när Murray aldrig fick tillfälle att bryta tillbaka?

Andra set var en kopia av första set, fast i kubik. Federer styrde och ställde och vann de bollar han träffade banan, och förlorade de bollar han slog ut. Murray  var mestadels långt bakom baslinjen, och fick finna sig i att springa efter Federers bollar, utan nästan någon kontroll över spelet. Murrays enda chans till att göra denna final längre än tre set är om Federer blir trött eller om han börjar tvivla på sig själv. I nuläget ser inget av dem speciellt troligt ut.

Roger Federer – Andy Murray: 6-3, 6-4

** Uppdatering 2

Murray var tvungen att vinna detta set för att hålla matchen vid liv. Det var helt enkelt vinna eller försvinna. Därför tog skotten tillfället i akt att spela mer offensivt och försöka styra spelet. Dessutom gjorde han mycket för att döda bollarna snabbare och få kortare dueller, vilket lär ha berott en del på en känning strax ovanför höger knä – antingen på grund av en mindre sträckning, eller någon gammal skada som han har rivit upp.

Hur som helst gav taktikbytet resultat, och han bröt Federers serve tidigt i det tredje setet. Detta övertag skulle visa hålla sig fram tills 5-3 då Federer lyckades bryta till 5-4. Schweizaren höll enkelt sin serve till 5-5, och efter ett jämnt gem i Murrays serve, höll Federer tätt och vid ställning 6-6 blev det dags för tiebreak. Detta tiebreak blev otroligt jämnt och mycket spännande. Murray hade flera setbollar, och Federer matchbollar, men avgörandet kom först vid ställning 12-11 då Murray efter en svag serve och kort duell slog bollen i nät.

Roger Federer – Andy Murray: 6-3, 6-4, 7-6 (13-11)

Matchen kan i korthet sammanfattas som att Federer spelade mycket nära sitt livs tennis, om man bortser från de missade matchbollarna i tredje set. Murray gjorde helt klart en mycket bra match, men han blev för defensiv och hamnade, precis som det var stor risk för, alldeles för långt bak i banan, vilket innebar att han inte kunde styra spelet, och fick dåliga möjligheter att slå bollarna i svåra vinklar för Federer. En nyckelfaktor i denna final var för övrigt serven – i dubbel bemärkelse. Federer servade stundom mycket bra, och löste många svåra situationer genom “halva serveess”, en egen påhittad definition för när spelaren når bollen med racketen, men aldrig är nära att få in den på motståndarens planhalva. Murray, å andra sidan, servade ganska dåligt, bara 57 % rätta förstaservar, och 4 dubbelfel. Detta spelade förmodligen en avgörande roll för att han inte använde sig av sitt nya serve+volley-spel; han kände sig helt enkelt för osäker på serven för att våga gå fram på nät.

Slutordet får Andy Murray, som vid prisceremonin blev väldigt rörd när det var dags att tacka familjen, publiken och tränarna för allt stöd han får från dem. Han sa med grötig röst och glimten i ögat:

“I can cry like Roger, I’m just sorry I can’t play like him.”

Simon Hedlin Larsson

Om ett par timmar

… är det final i Grand Slam-turneringen Australian Open 2010. Som tidigare nämnt möter schweizaren Roger Federer britten Andy Murray.

För de som ännu inte har intresserat sig särskilt för tennis tillhör Federer bland världens bästa spelare genom tiderna, och han innehar ett flertal prestigefyllda rekord, bland annat flest Grand Slam-titlar (15), vilka han vunnit på 7 år. Amerikanen Pete Sampras lyckades vinna 14 stycken på 13 år.

Det som kanske förvånar en del är således att Andy Murray faktiskt leder den interna statistiken i mötena med Federer. De har mötts 10 gånger och av dessa har Murray vunnit 6 matcher och förlorat 4. Det som talar för Federer är dock att han tenderar att lyfta sig under de viktigaste matcherna, vilket inte bara syns på hans förmåga att vinna Grand Slam-turneringar, utan också på specifikt det faktum att tre av de fyra matcher han vunnit mot Murray har varit i ATP World Tour Finals 2009, och i ATP World Tour Masters 1000 i Cincinnati förra året (ATP-turnering med extra mycket pengar), respektive Murrays hittills enda Grand Slam-final, US Open 2008.

Murray har emellertid spelat bra och stabilt under hela Australian Open, har tränat mycket fysik under vinteruppehållet, och lär, till skillnad från vissa tidigare spelade turneringar, klara av att ge allt i fem hela set. En kort analys av de två finalisternas styrkor och svagheter:

Roger Federer, 28, Schweiz

Styrkor: extrem rutin, allround (serve, grundslag, nätspel, teknik, uthållighet) och bra på allt, tourens högsta lägstanivå, samt en mycket (för motståndaren) jobbig backhandslice.

Svagheter: har inga direkta svagheter förutom möjligtvis att han börjar bli gammal sett till tennisår; vad som dock kan nämnas är att Federer nästan alltid förlorar genom att själv spela dåligt – främst brukar det handla om missade förstaservar, eller unforced errors (slå ut bollen) med forehanden.

Främsta vapen: världens bästa förmåga att växla tempo, vilket för motståndaren innebär oförutsägbarhet och mycket spring.

Andy Murray, 22, Storbritannien

Styrkor: (numera) god fysik, topp 3 i världen på defensivt spel, har på senare tid börjat spela serve+volley framgångsrikt, bra på att spara energi i långa dueller, revanschlust sedan US Open 2008.

Svagheter: nerver, orutin, låser sig ibland på defensiven och kommer för långt bak i banan, samt tappar ibland på forehandsidan och slår ut bollen.

Främsta vapen: förmodligen tourens bästa tvåhandsbackhand; han varierar flitigt mellan cross och rak backhand, och är bra på att inte låta kroppen avslöja bollbanan och riktningen, vilket gör honom svårläst för motståndaren.

Klockan 09.30 CET börjar matchen. Ett troligt resultat bör väl ändå vara 3-1 till Federer; vinner första set efter ett sent servebreak, förlorar nummer två efter tiebreak, och tar hem de två sista seten utan alltför stor möda.

Vad tror du?

Simon Hedlin Larsson

Tennishelg

Efter att Roger Federer vunnit enkelt över Jo-Wilfried Tsonga i årets Australian Open (6-2, 6-3, 6-2) står det nu klart att det blir Federer mot Andy Murray i finalen på söndag. Sist dessa européer mötte varandra i en Grand Slam-final var för ett och ett halvt år sedan i US Open 2008 – ni vet det året som världens sportjournalister kallade för Federers dåliga år då han “bara” kom 2:a i Roland Garros, 2:a i Wimbledon, och vann OS-guld i dubbel, för att sedan slå Murray i finalen och avsluta med en Grand Slam-seger.

Nu verkar schweizaren hur som helst ha hittat formen, och när Tsonga i en förlustintervju fick frågan om han hade några råd till britten inför söndagens final svarade Tsonga:

“Råd? Ja, var beredd på att springa.”

Innan Federer möter Murray på söndag ska dock Serena Williams spela mot Justine Henin imorgon i damfinalen. Henin har nyligen gjort comeback inom professionell tennis, och är således en orankad spelare. Hon fick enbart tillåtelse att spela i Australian Open på grund av tidigare meriter, som gjorde att hon tilldelades ett så kallat Wild Card. Om hon vinner mot Williams imorgon kan man verkligen tala om en sann comeback.

Simon Hedlin Larsson

Barack H. W. Bush?

En del menar att president Barack Obama har vunnit både Nobels fredspris och amerikanska folkets hjärtan helt enkelt genom att inte vara George Bush. Och det kanske stämmer det till viss del, men i sådana fall beror det nog mer på just det faktum att de är olika personer, snarare än att de har olika åsikter. Den slutsatsen kan man i alla fall dra av Obamas State of the Union-tal i natt, som hade flera likheter med George Bush sista State of the Union för två år sedan. En vettig fråga att ställa är hur mycket åsikterna egentligen går isär. Följande är utdrag (obs, min fetstil) från State of the Union år 2008 (Bush) respektive 2010 (Obama).

George Bush år 2008:

“So last week, my Administration reached agreement with Speaker Pelosi and Republican Leader Boehner on a robust growth package that includes tax relief for individuals and families and incentives for business investment.”

Barack Obama år 2010:

“While we’re at it, let’s also eliminate all capital gains taxes on small-business investment and provide a tax incentive for all large businesses and all small businesses to invest in new plants and equipment.”

Bush:

“American families have to balance their budgets, and so should their government.”

Obama:

“/…/ families across the country are tightening their belts and making tough decisions. The federal government should do the same.”

Bush:

“So I ask the Congress to double Federal support for critical basic research in the physical sciences and ensure America remains the most dynamic nation on earth.”

Obama:

“Next, we need to encourage American innovation. Last year, we made the largest investment in basic research funding in history, /…/”

Bush:

“Over the past 7 years, we have increased funding for veterans by more than 95 percent. As we increase funding, we must also reform our veterans system to meet the needs of a new war and a new generation. I call on the Congress to enact the reforms recommended by Senator Bob Dole and Secretary Donna Shalala, so we can improve the system of care for our wounded warriors and help them build lives of hope, promise, and dignity.”

Obama:

“That’s why we made the largest increase in investments for veterans in decades last year. That’s why we’re building a 21st-century [Veterans Affairs]. And that’s why Michelle has joined with Jill Biden to forge a national commitment to support military families.”

Bush:

“The other pressing challenge is immigration. America needs to secure our borders — and with your help, my Administration is taking steps to do so. /…/ Yet we also need to acknowledge that we will never fully secure our border until we create a lawful way for foreign workers to come here and support our economy. This will take pressure off the border and allow law enforcement to concentrate on those who mean us harm.”

Obama:

“And we should continue the work of fixing our broken immigration system, to secure our borders, and enforce our laws, and ensure that everyone who plays by the rules can contribute to our economy and enrich our nations.”

Bush:

“Every Member in this chamber knows that spending on entitlement programs like Social Security, Medicare, and Medicaid is growing faster than we can afford. /…/ I have laid out proposals to reform these programs. Now I ask Members of Congress to offer your proposals and come up with a bipartisan solution to save these vital programs for our children and grandchildren.”

Obama:

“As temperatures cool, I want everyone to take another look at the plan we’ve proposed. /…/ But if anyone from either party has a better approach that will bring down premiums, bring down the deficit, cover the uninsured, strengthen Medicare for seniors, and stop insurance company abuses, let me know. /…/ Here’s what I ask Congress, though: Don’t walk away from reform, /…/”

Not too different after all? (Originalbilderna är hämtade här och här.)

Bush:

“America is leading the fight against global poverty, with strong education initiatives and humanitarian assistance. America is leading the fight against global hunger. Today, more than half the world’s food aid comes from the United States. /…/ America is leading the fight against disease. And I call on you to double our initial commitment to fighting HIV/AIDS by approving an additional $30 billion over the next 5 years.”

Obama:

“We’re working with Muslim communities around the world to promote science and education and innovation. /…/ We’re helping developing countries to feed themselves and continuing the fight against HIV/AIDS.”

Bush:

“Let us fund new technologies that can generate coal power while capturing carbon emissions. /…/ The United States is committed to strengthening our energy security and confronting global climate change. And the best way to meet these goals is for America to continue leading the way toward the development of cleaner and more efficient technology.”

Obama:

“It means continued investment in advanced biofuels and clean-coal technologies. And, yes, it means passing a comprehensive energy and climate bill with incentives that will finally make clean energy the profitable kind of energy in America.”

Bush:

“We are working for a successful Doha round of trade talks, and we must complete a good agreement this year. At the same time, we are pursuing opportunities to open up new markets by passing free trade agreements. I thank the Congress for approving a good agreement with Peru. Now I ask you to approve agreements with Colombia, Panama, and South Korea.”

Obama:

“And that’s why we’ll continue to shape a Doha trade agreement that opens global markets and why we will strengthen our trade relations in Asia and with key partners like South Korea, and Panama, and Colombia.”

Bush:

“Together we should take the next steps: /…/ Let us increase the use of renewable power and emissions-free nuclear power. Let us continue investing in advanced battery technology and renewable fuels to power the cars and trucks of the future.”

Obama:

“And no area is more ripe for such innovation than energy. You can see the results of last year’s investments in clean energy in the North Carolina Company that will create 1,200 jobs nationwide, helping to make advanced batteries, or in the California business that will put 1,000 people to work making solar panels. But to create more of these clean-energy jobs, we need more production, more efficiency, more incentives, and that means building a new generation of safe, clean nuclear power plants in this country.”

Det lär vara somliga som har reagerat på president Barack Obamas State of the Union och tänkt: har vi inte hört det där förut? Och svaret är:

Yes We Have!

Simon Hedlin Larsson

En avslagen debatt

Dagens duell mellan Mona Sahlin (s) och Fredrik Reinfeldt (m) var knappast någon höjdare, och kändes, framförallt mot slutet, ganska avslagen. Kanske var de inte lika taggade som inför söndagens sammandrabbning i Agenda – men så är ju TV lite mer spännande än radio, tycker nog de flesta i alla fall.

Hur som helst finns det ingen anledning att tycka att det var en onödig debatt bara för att den inte var speciellt underhållande. Det är ju alltid någon som ser eller hör duellen som inte hört Sahlin och Reinfeldt debattera förut, eller som inte har hört argumenten som respektive partiledare använder. Klart är dock att om man följer kommande debatter (detta var nummer två i år) få man genomlida en hel del upprepningar. Politik handlar nämligen väldigt mycket om att banka in terminologi, uttryck och metaforer i väljarnas huvuden.

Om någon har lust kan den ju börja räkna hur många gånger man kommer få höra begrepp som “stupstock”, “ansvarslös politik”, “vänsterexperiment”, “58-årsgräns”, “femmiljarderstest”, “djupt orättvis borgerlig politik”, “lånade skattesänkningar”, “utredningsregering”, “fusköverenskommelser”, “arbetslinjen”, “bidragslinjen” och “global finanskris”.

Tveklöst kommer valrörelsen också präglas av Reinfeldts ständiga uppmaningar till Sahlin om att lämna besked till väljarna, och Sahlins upprepade förklaringar om att Reinfeldt alltid kommer att ha kritik att framföra mot oppositionen. Man lär också behöva miniräknare för att summera alla gånger Sahlin avbryter Reinfeldt, och alla gånger Reinfeldt suckar djupt i mikrofonen medan Sahlin pratar.

Ett annat irriterande inslag i duellerna mellan företrädarna för Sveriges två största partier är att Reinfeldt inleder ungefär var femte mening med att säga “Låt mig bara få påpeka…” eller “Kan jag bara få påpeka…”. Frågan om att få göra ett påpekande framstod som ganska artig och ödmjuk för ett par år sedan. Men x antal hundra upprepningar senare har charmen lagt sig, vilket för övrigt lär gälla för andra väl utnötta uttryck som  “arbetslinjen” och “utanförskapet”.

Det sägs att man inte bör överge vinnande hästar. Men då gäller det också att kunna inse när dessa hästar slutar vinna. I just det här fallet: typ nu.

Simon Hedlin Larsson

Konstiga Konstfack

Konsten ska vara nyskapande, den ska vara tankeväckande och den ska vara provokativ. Dock innebär det inte att vara privilegierad medborgare bara för att man är konstnär. Lagar och regler gäller även de som tycker om att skriva, måla, bygga, fotografera och filma. Och om man någon gång gör något otillåtet i konstens namn, måste man – utan minsta tvekan – acceptera konsekvenserna av sina handlingar. Dessutom måste man också se till att det blir konsekvenser; exempelvis i de fall då ett lagbrott har begåtts är det naturligt att konstnären bakom verket ser till att förövare, vilket oftast inkluderar konstnären själv, får sina straff.

Den 35-åriga eleven vid Konstfack som vägrar uppge personen som i dennes examensarbete vandaliserar en tunnelbanevagn till en uppskattad kostnad av 100 000 kr agerar således under all kritik. Man undrar ju vilket geni till handledare som tycker att skadegörelse är ett ypperligt uttryckssätt, eller vilka ansvariga som godkände elevens arbete och lät denne ta examen utan att säkerställa att det blev ett åtal och en dom.

Någon kanske ifrågasätter att Konstfack borde ta ansvar för samhället – deras primära uppgift är ju att utbilda sina studenter. Visst, men nog är ändå det hyfsat osmakligt att svenska folket betalar säkert hundra miljoner årligen till Konstfack, och dessutom får punga ut med sexsiffriga belopp för enskilda elevers examensarbeten. Hur mycket konst detta är kan man allt fråga sig. Mycket konstigt är det i alla fall.

Simon Hedlin Larsson

Glöm inte USA:s ekonomiska sanktioner mot Haiti

Bilden är hämtad här.

I mitten av 1990-talet drev USA på för att FN skulle införa ekonomiska sanktioner mot Haiti. Efter att sanktionerna verkställdes gick landet nästan i konkurs, och ekonomiskt sett har man fortfarande inte återhämtat sig, trots att mer än femton år har gått. Sanktionerna var som vanligt till för att motarbeta regimen. Frihet, demokrati och välstånd för civilbefolkningen – det var tanken det. Behöver det sägas något om hur väl man lyckades…?

Simon Hedlin Larsson