Idag röstar Belgien om att förbjuda burka eller niqab. Går förbudet igenom blir det böter eller fängelse upp till sju dagar för den som bär burka eller niqab på offentlig plats. Lagen är alltså tänkt att inte vara riktad särskilt mot just burka eller niqab, utan vara ett förbud mot (alla) “clothes or veils that do not allow the wearer to be fully identified”.
Den officiella propositionen säger:
La présente proposition de loi vise à modifi er le Code pénal en vue d’incriminer le port de tout vêtement cachant totalement ou de manière principale le visage.
Okej, det resonemanget håller. Då är man konsekvent (till skillnad från de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Lennart Pettersson som tidigare motionerat i frågan). Förbudet ska alltså vara riktat mot en form av klädsel, och inte mot en viss religion.
Men i frågan om det handlar om att förbjuda människor från att skydda sig från identifikation, eller om det snarare handlar om att underminera en samhällsgrupp är det ändå något märkligt att propositionens endast består av två delar som tar upp “mångkulturalism” respektive “interkulturalism”.
Hur var det nu med att det här vanliga argumentet att det var svårt att kommunicera med människor som bär ansiktstäckande klädsel som förespråkarna av förbud brukar använda? Var är avsnittet som handlar om människor som hör dåligt och inte kan läsa på andras läppar?
För nog vore det just bra ironiskt om de som vill förbjuda dolda ansikten själva bär på en dold agenda…
Simon Hedlin Larsson
SIMON HEDLIN 
Den citerade franska texten satte myror i huvudet på mig, jag tittade efter i originalet och där står enkelt, klart och tydligt:
La présente proposition de loi vise à modifier le Code pénal en vue d’incriminer le port de tout vêtement cachant totalement ou de manière principale le visage.
Slarvigt, min vän, mycket slarvigt, citerar man så kontrollerar man vad man citerar. I övrigt hoppas jag att propositionen vinner. Inte bara i Belgien utan också i resten av EU. Av samma anledning som jag inte dricker alkohol i länder där statsreligionen (islam) förbjuder det eller heller inte äter och dricker offentligt under dagstid under ramadan där.
Texten öppnades felaktigt och jag citerade exakt det som stod då jag bara kopierade texten rakt av, men det kan ju du tycka är slarvigt om du vill :) Om jag dock ändrar i en felaktig text när jag citerar blir det emellertid inte ett citat, eller hur?
Okej, så du vill införa nya lagar i EU för att du följer andra lagar i andra länder? Det låter som en mycket klokt resonemang.
Tja, Simon, citerar man fransk text så måste man nog vara såpass flytande i språket att man vet VAD man citerar. Eller man låter bli att citera vad man inte förstår.
I övrigt: Jag vill införa en lag som skyddar EU’s kulturkrets precis som länder med islam som statsreligion skyddar sin kulturkrets per lex.
Visst borde samma förbud även kunna sätta käppar i hjulet för “autonoma” (stenkastande) demonstrationer, då även dessa mörkergrupper tjänar på legaliserad maskering.
Förbudet handlar dock sannolikt om identitet snarare än identifikation. Belgien har precis som Frankrike, Schweiz, Nederländerna m fl europeiska länder tröttnat på att öppenheten och toleransen mot invandrare från andra kulturer har missbrukats.
Lagen är ett sätt att gränsa av Europa från Mellanöstern. Ett sätt att motverka enklavisering, segregation och kolonialisering. Vi kan nog vänta oss fler lagar med samma syfte från dessa länder, om t ex minariteter, böneutrop, omskärelse och annat där uppfattningen skiljer sig mellan majoritetsbefolkning och deras gäster.
EKR: Nu undvek du ju dock att svara på frågan: ändrar du i citat när du citerar något?
Sture: Ja och det är det jag är inne på. Och personligen tror jag bara det är kontraproduktivt. Varför bemöta intolerans med intolerans?
OK, Simon, ännu en gång: Citera ingenting Du inte själv klart förstår. I övrigt håller jag med Sture, möter man intolerans med tolerans blir toleransen logiskt nog snabbt “uppäten” av intoleransen. Och att snällt be att få den tillbaka tillhör goda människors drömvärld.
Simon Hedlin Larsson : “Varför bemöta intolerans med intolerans?”
Därför att tolerans av intolerans inte får intoleransen att upphöra eller begränsas. Man kan egentligen ställa samma frågor om övrig lagstiftning eller om barnuppfostran.
Varför utsätta brottslingar för obehaget av böter när de utsätter oskyldiga för obehaget av stöld?
Varför plåga ett barn med en tillrättavisning när det har gjort något olämpligt?
Om vi inte är intoleranta mot de intoleranta så får vi tolerera att leva i en värld där de intoleranta bestämmer.
Mitt förslag är:
Tvinga din flickvän att bära burka eller niqab utomhus. Fråga henne sen vad hon tycker om förbudet!
Superior thinking dematstroned above. Thanks!
IMHO you’ve got the right answer!
@KLARTEXTEN!
Mitt förslag är:
Våldta din flickvän. Fråga henne sen vad hon tycker om förbud mot sex!
Det finns redan lagar som skulle kunna tillämpas ifall någon blir tvingad till saker, varför skapa nya lagar för att förbjuda klädesplagg? Jag röstar för att vi förbjuder kepsar härnäst, barnen tvingas ju se dumma ut bara för att de sett andra ha keps..
EKR: Får nog visst upprepa mig igen ser jag: ändrar du i citat när du citerar något?
Sture: Fast det stämmer ju inte. Om än alldeles, alldeles för långsamt har västvärldens tolerans lett till en ökad öppenhet i religiöst intoleranta länder. Turkiet exempelvis har väl aldrig varit mer sekulär än vad det är idag. Nej, det är inte tillräckligt sekulärt och öppet, och det är därför bra att landet inte tillåts EU-medlemskap, men man kan ju inte hävda att det inte har skett en utveckling.
Du blandar dock ihop stifta nya lagar med att bryta mot nuvarande lagar. Alla människor som bor i ett land ska följa lagen, att stöld ska bestraffas står inskrivet i brottsbalken och det ska alla förhålla sig till. Jag ser bara inte poängen med att förbjuda minareter eller burkor. Vad är den önskade effekten?
Jag tycker personligen det är mycket bättre att låta människor bygga synagogor, minareter och kyrkor, men att lägga långt mycket mer resurser på att ställa krav på att alla människor som vistas i ett land kan lagarna, reglerna och språket. Varför inte ett lag- och regeltest på det nationella språket för att erhålla medborgarskap, exempelvis?
Angående barn och tillrättavisning tycker jag det är ett dåligt exempel då det finns mycket beteendevetenskap som pekar på att det i många fall är bättre att använda positiv betingning för att främja de goda beteendena istället och därmed fasa ut de dåliga. Sedan är det ju en definitionsfråga också, har ett barn mördat ett annat barn talar vi om något helt annat. Men då tror jag inte heller en tillrättavisning räcker.
Simon Hedlin Larsson: Turkiets har sedan första världskriget präglats av en maktkamp mellan islamister och kemalister, där de sistnämnda har hållit islamisterna stångna genom begränsningar av demokratin. Turkiet är relativt sekulärt pga detta. Folket har ofta eftersträvat en mer islamistisk riktning, men då kemalisterna har militärens stöd har man lyckats påtvinga folket en viss sekularisering. Alltså med intoleranta medel som ex slöjförbud.
Det senaste valet vanns dock av ett islamistiskt parti och anledningen till att den sittande, kemalistiska, regeringen accepterade detta var europeiskt maktspråk. EU-förhandlingarna skulle bli lidande om islamisterna hölls borta från makten. Konsekvenserna är bl a att Turkiet nu är ett steg närmare sharia. Paradoxen är att ett demokratiskt Turkiet kommer att utvecklas till ett islamistiskt Turkiet och ett islamistiskt Turkiet kommer att avskaffa demokratin eftersom den inte hör hemma i islam.
Jag blandar inte ihop lagstiftning och lagbrott. Min poäng var att lagar är att lagar är straffsanktionerad formaliseringar av regler. Det finns en hel del informella regler de flesta av oss följer men som inte är nedskrivna i lag eller straffbara att bryta emot. Så länge de flesta följer dem fungerar samhället ändå. Men om tillräckligt många börjar bryta mot dem så kan det vara nödvändigt att uppgradera reglerna till lagar. Det kan vara särskilt viktigt efter en omfattande invandring från länder med andra informella regler än Europas.
Medborgarskap villkorade mot test i språk, lagar och regler är en bra början – det är viktigt att vara tydlig mot nyanlända, men jag tvivlar på att det räcker med att känna till reglerna om man inte vill följa dem.
Vad gäller barnuppfostran så har jag känner jag till modellen att ignorera barns dåliga beteenden och belöna deras positiva beteenden. Kritiken är dock att barn som behandlas på det sättet blir förvirrade och växer upp med oklara gränser mellan rätt och fel. Jag ser det som ett bortskämt snabbspår in i ett liv i kriminalitet. Vad gör man om barnet upplever positiva konsekvenser av sitt negativa beteende, t ex njutning av att äta stulna kakor eller stärkt självförtroende av att mobba ett annat barn? Ofta finns det en positiv betingning inbyggd i oönskvärda beteenden. Utan kännbar motreaktion kommer alltså beteendet att reproduceras.
Om inte samhället tydligt sätter gränser och visar vad som förväntas av dess invånare, barn eller invandrare, så kommer vi att tvingas se allt mer av deras negativa beteenden. Destruktiva subkulturer, enklavisering och klanfejder kommer som ett brev på posten.
Pingback: Europamästerskapen i intolerans fortsätter « Per pladdrar på