Tag Archives: volontärarbete

Vad man vill är inte alltid vad man gör

Dagens Nyheters huvudledare handlar idag om mat:

Ett /…/ problem är att människor säger sig vilja betala för kvalitet, att upprördheten efter ännu en i raden av uppmärksammade grisskandaler är kort, och att allt tycks glömt och förlåtet när den danska fläskfilén ligger där och blinkar med sin röda lapp där det står 69 kronor kilot.

/…/ På många stora orter kan man numera välja direkt. Fryst dansk kyckling (eller filé), färsk svensk massproducerad kyckling, majsuppfödd färsk kyckling (men också massproducerad) eller småskaligt och ekologiskt uppfödd kyckling.

För den sistnämnda varianten brukar man behöva betala fyra till fem gånger mer än de billigaste alternativen. Det kan inte vara livmedelsindustrins eller de lokala handlarnas sak att göra de djurrättsetiska och gastronomiska valen åt oss. Det ansvaret måste vi bära själva.

Vilket följaktligen resulterar i:

Sanningen är att vi får de varor vi förtjänar. Inte de varor vi säger oss vilja ha, utan dem vi till sist väljer när vi står i mataffären.

Och en del tycker säkert det låter konstigt att människor säger sig vilja ha vissa matvaror men köper andra. Valet är ju fritt, eller hur?

Men i själva verket är det inte särskilt förvånande. Hur många gånger har man inte hört någon säga “Det vore så kul att vara volontär!” Och hur många känner man som volontärarbetar? Tja, för egen del, förutom de som man har lärt känna genom ideella verksamheter, typ noll.

Människor säger att de vill volontärarbeta. För de tycker det är fint. Människor säger att de vill laga mat själva i hemmet. För de tycker det är fint. Människor säger en väldig massa saker de skulle vilja göra, ofta för att det innebär status (inkluderar även att utbilda sig, resa till fattiga länder och  hjälpa andra), men ibland också för att de själva tror på det. Tyvärr så blir det väldigt sällan av, och det handlar mestadels om att man antingen inte hinner (läs: inte orkar), eller tänker göra det senare (läs: aldrig).

Sådan är verkligheten. Men sådan har den varit länge, och därför finns det ingen anledning att förvånas.

Simon Hedlin Larsson

Det finns ingen anledning att inte ha fortsatt förtroende för Röda Korset

En del medier rapporterar om Röda Korsets förtroendekris. Sommarens skandaler och avslöjanden samt efterföljande debatter har lett till att människor börjar dra sig för att stödja även andra organisationer som Rädda Barnen och SOS-Barnbyar. Med mitt personliga engagemang i denna typen av frågor tycker jag givetvis att detta är mycket tråkigt. Och dessutom orättfärdigt.

Att det förskingras pengar inom företag och organisationer är väl egentligen inte så märkligt. Finns det någon som tror att alla skattepengar vi betalar går oavkortat till alla Sveriges behövande? Klart det fuskas en del, och problemet är att det förmodligen kostar mer att inrätta sådana kontrollfunktioner så att det inte sker än vad man tjänar på att stoppa det. Dessutom är man ändå aldrig helt säker, för även om man anställer personer som ska kontrollera varje instans och varje stopp som pengarna gör går dessa personer att muta och övertala.

Så tycker jag alltså inte att detta är problem? Jo, givetvis gör jag det. Men jag har också lärt mig att vara mer realistisk med åren. Och framförallt har jag lärt mig att ställa saker i proportion till varandra. I en organisation som årligen omsätter mångmiljardbelopp, hur ofta kan någon komma undan med att stjäla ett par miljoner (som ändå inte är en gigantisk summa pengar)? Mitt svar är väldigt sällan. Detta kanske är den första gången på senare tid som det sker.

På något sätt tycker jag också det är lite märkligt att människor reagerar så oerhört negativt på det. Det är ungefär som att tappa sitt förtroende för det amerikanska demokratiska systemet efter Watergateskandalen. Är det inte snarare ett bevis på att saker och ting fungerar när sådant här kommer fram?

Och sedan alldeles oavsett hur man förhåller sig till den här ekonomiska skandalen inom Röda korset tycker jag det är väldigt orättfärdigt att tappa förtroendet för organisationen som sådan till följd av detta. Tänk på alla de hundratusentals människor i Sverige som gör volontärarbete. Vad sänder det för signal till det civila samhälle som är under uppbyggnad och har utvecklats mycket positivt de senaste 5-10 åren? Jag har arbetat med dessa frågor i flera år och jag ska ärligen säga att även om jag tycker att jag i många fall är åtminstone hyfsat effektiv så har jag aldrig mött så många människor som arbetar så mycket hårdare och dessutom får så mycket mer gjort än jag själv som då jag varit volontär.

När vi talar om volontärer talar vi om Sveriges eldsjälar. Och att hålla på och tjafsa om bristande kontrollfunktioner och så vidare, det kan man ju göra för att organisationerna ska ha bättre koll på sina pengar. Men att det ska gå ut över alla de människor som brinner för att kunna bidra till samhällets utveckling och som lägger otaliga timmar på att hjälpa andra människor – det tycker jag är en katastrof och en ren käftsmäll på de som står och viker kläder på Kupan, har hantverksträffar med invandrarkvinnor, inrättar läxhjälp på underfinansierade skolor, skottar snö utanför äldreboenden, håller föredrag om mänskliga rättigheter, driver samverkansprojekt med skolor i Afrika, samlar in pengar till katastrofreserven, bjuder hemlösa på mat och genomför friluftsdagar med barn och ungdomar.

Det här är den del av Sverige och den del av mänskligheten som jag är mest stolt över. Det är den grupp människor som jag har störst beundran och respekt för. Och jag ser inga skäl i världen till varför man inte bör ha fortsatt fullt förtroende för en organisation som Röda Korset.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om: